| 110 | Cap. 1, 2. | 1 Boken Maccabeers. |
han böd, att de hedningarnas gudstjenst anamma skulle;
47. Och bränneoffer, spisoffer, syndoffer i helgedomen,
48. Sabbathen och andra högtider aflägga;
49. Och befallte, att man helgedomen och det heliga folket Israel ohelga skulle;
50. Och lät uppsätta altaren, tempel och afgudar, och offra swinkött* och andra orena djur;* *3 Mos. 11: 7.
51. Och förböd omskärelsen, och böd wänja folket wid all styggelse, att de Guds lag och rätter förgäta måtte, och annat sätt upptaga.
52. Och hwilken som helst icke war Antiochus hörsam, den skulle man dräpa.
53. Detta budet lät han utgå öfwer hela sitt rike; och skickade höfwitsmän, som folket twinga skulle till allt sådant att hålla.
54. Dessa beställde, att i Juda offrades, och budo, att så hållas skulle;
55. Och många af folket föllo ifrån Guds lag in till dem.* *1 Macc. 2: 16.
56. Allt ondt bedrefwo de i landet; och förjagade Israels folk, att de måste bortgömma sig, och undstinga sig i klyftor såsom flyktige.
57. Uti hundrade fem och fyrationde året på femtonde dagen i den månaden Caslev lät konung Antiochus sätta förödelsens styggelse* på Guds altare; *Dan. 11: 31. 1 Macc. 3: 45.
Caslev eller Chislev war den nionde månaden af det judiska kyrkoåret (räknadt från wårdagjemningen), som således ungefär sammanfaller med wår December.
58. Och lät uppsätta altaren i alla Juda städer, så att man uppenbart på gatorna, och hwar man för sitt hus röka och offra måtte;
59. Och lät sönderrifwa Guds lags böcker, och uppbränna dem;* *1 Macc. 3: 48.
60. Och dräpa alla dem, der Guds förbunds böcker när funnos, och alla dem, som Guds lag höllo.
61. Och detta gjorde de med deras krigsfolk i hwar månad, när folket tillsammans kom i städerna.
62. Och på femte och tjugonde dagen i månaden, offrade de på altaret, som de uppsatt hade emot HErrans altare;* *1 Macc. 4: 44.
63. Och de qwinnor, som deras barn omskuro, wordo dräpna,* såsom Antiochus budit hade; *2 Macc. 6: 10.
64. Föräldrarna wordo i sina hus dräpne; och barnen der inne upphängde.
65. Men många af Israels folk blefwo beståndande, och wille intet orent äta;* och läto hellre dräpa sig, än att de skulle orena sig; *2 Macc. 6: 18.
66. Och wille icke affalla ifrån Guds heliga lag, derföre wordo de förgjorde.
67. Och det war en ganska stor wrede öfwer Israel.
2. Capitel.
Matathie nit om lagen.Men der war en prest Matathias, Johannis son, Simeons sons, af Jojaribs* slägte utaf Jerusalem, han bodde på det berget Modin; *1 Chrön. 24: 7. 1 Macc. 14: 29.
Jojarib war det första prestslägtet, 1 Chrön. 24: 7. Berget Modin omtalas icke på något ställe i den Heliga Skrift.
2. Och hade fem söner* Johannan med det wedernamnet Gaddis; *2 Macc. 8: 22.
3. Simon med det wedernamnet Thassi;
4. Juda med det wedernamnet Maccabeus;
5. Och Eleazar med det wedernamnet Avaran; och Jonathan med det wedernamnet Apphus;
6. Dessa jemrade sig swårligen öfwer det stora eländet i Juda och Jerusalem.
7. Och Matathias klagade, och sade: Ack, att jag dertill skall född wara, att jag mitt folks och den heliga stadens förstöring se skall, och sitta der stilla till, och låta fienderna drifwa sin egen wilja.
8. De främmande hafwa helgedomen inne, och Guds tempel är såsom en fördömd menniska;
9. Dess prydning hafwer man bortfört; de gamla äro på gatorna slagna; och de unga män äro af de främmande genomstungne;
10. Riket är allom hedningom till del wordet, att de det skinna;
11. All dess härlighet är borta; det war en drottning, nu är det en tjenarinna;
12. Si, wår helgedom och wår berömmelse och pris är borta; hedningarna hafwa det ödelagt;
_898.jpg&oldid=347030){kind=link}