| 120 | Cap. 6. | 1 Boken Maccabeers. |
18. Nu gjorde hedningarne, som borgen på Zion ännu innehade, Israels folk mycken skada i helgedomen; förty de hade ett godt fäste.
19. Derföre tog sig Judas före att belägra dem, på det han måtte nederlägga dem.
20. Och folket kom tillsammans i hundrade och femtionde året, och buro derföre allahanda krigsrustning och skott.
21. Och några hedningar drogo utaf borgen, på det de skulle fara till konungen till att söka hjelp: till dem gåfwo sig många affällige af Israel;
22. De foro med dem till konungen, och sade: Hwi will du icke straffa det, och hämna wåra bröder?
23. Ty wi wille wara dinom fader underdånige, och hans bud hörige;
24. Då föll oss wårt folk ifrån, och der de fingo någon af oss fatt, så dråpo de honom och skifte wårt arf emellan sig;
25. Och plågade icke allenast oss, utan bedrefwo sådant i hela landet.
26. Och nu hafwa de belagt borgen i Jerusalem till att intaga henne; och hafwa befäst heIgedomen och Bethzura.
27. Om du icke skyndar dig till att förtaga dem det, så warda de starkare, och göra mer skada; och du skall sedan icke mer kunna betwinga dem.
28. Då konungen sådant hörde, förgrymmade han sig swårligen, och lät kalla tillsammans sina förstar och höfwitsmän öfwer fotfolk och öfwer resenärer;
29. Och tog upp främmande knektar utaf öarna.* *2 Macc. 11: 2.
30. Och fick tillhopa hundrade tusen män till fot, tjugutusen till häst, och twå och trettio elephanter, som till krig wande woro.
31. Denna hären drog igenom Idumeen; och då de kommo i landet, belade de Bethzura, och både der före mångahanda krigsrustning till storm; men Judarne föllo ut, och brände upp det werket, och stridde manligen.
32. Och Judas drog af ifrån Zions borg, och kom med hären till Bethzachara emot konungens läger.
33. Då war konungen om morgonen bittida uppe för dag, och förde hären den wägen till Bethzachara, och lät göra slagordan, och trumpeta;
34. Och bespruta elephanterna med rödt win* och mulbärsmust, till att framreta dem och förtörna dem. *5 Mos. 32: 4.
35. Och delade elephanterna ibland hoparna alltså, att till hwar och en elephant wordo skickade tusen män till fot med stålhjelmar och harnesk, och femhundra hästar.
36. Dessa waktade så på elephanten, att de icke weko ifrån honom, och hwart man wände elephanten, dit måste de ock.
37. Och hwar och en elephant bar ett torn af trä, der twå och trettio krigsmän inne woro, och Moremannen som bestien regerade.
38. Det andra resigtyget skickade han på båda sidor till att bewara fotfolket, att det icke skulle blifwa skingradt ifrån hwarannan.
39. Och då solen uppgick, och sken på de gyldene sköldar, glimmade det hela berget deraf, lika som det hade alltsammans warit eld.
40. Och konungens här drog en del uppå berget, och en del neder på slättmarken, i god ordan och warligen;
41. Och den som hörde dem, han förskräcktes för den grufweliga dönen och den stora myckenheten och för gnyn, som de med harnesk och jern gjorde; ty det war ett ganska stort och wälrustadt folk.
42. Och Judas drog också emot honom i sin ordan till att wärja sig, och slog sexhundra ihjäl af konungens här.
43. Och en benämnd Eleazar, Saura son, gaf akt på en elephant, att han war högre och bättre rustad än de andre, och tänkte att konungen hade warit derpå;
44. Och wågade sig, på det han måtte hjelpa sitt folk Israel, och få ett ewigt namn;
45. Och lopp till med stor dristighet, och trängde sig genom fienderna, och drap många af dem på båda sidor;
46. Och kom sig under elephanten, och stack honom, så att elephanten omkull föll på honom, och blef död; och föll också honom ihjäl.
47. Men efter Judarne sågo, att konungens här en så stor makt war, weko de afsides, och öfwergåfwo fienderna i den gängen.
48. Derföre drog konungens här fram till Jerusalem, och kom uti Judeen.
49. Men de i Bethzura kunde för
_908.jpg&oldid=347058){kind=link}