| 302 | Bileam wälsignar. | Numeri. | Cap. 23. |
12. Han swarade och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som HERren gifwer mig i munnen?
Bileam hade ställt saken så, att han nu inför Balak lätt kunde förswara hwad han gjorde.
13. Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke all samman Ser; och förbanna mig honom der.
14. Och tog han honom på en fri plan uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altaren och offrade ju på hwart altare en stut och en wädur.
Balak trodde, att åsynen af hela Israels folk uppfyllde Bileam med en sådan hänförelse till Israels fördel, och dessutom förmodade han, såsom hedningar i allmänhet, att sjelfwa bergshöjden, på hwilken de stodo, icke war så gynnande, som en annan höjd kunde wara, för Moabs sak; derföre förde han Bileam på wäktareplanen uppå spetsen af Pisga och förnyade der sina offer.
15. Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer, jag will wänta der borta.
16. Och HERren kom emot Bileam och gaf honom ordet i hans mun* och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså: *4 Mos. 22: 35.
17. Och då han kom igen till honom: Si, då stod han när sitt bränneoffer med de Moabiters förstar. Och Balak sade till honom: Hwad hafwer HERren sagt?
18. Och han hof upp sitt tal och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hwad jag säger, du Zipors son:
19. Gud är icke en menniska, att Han kan ljuga, eller menniskobarn, att Honom något kan ångra. Skulle Han säga något och icke göra det? Skulle Han något tala, och icke hålla det?* *1 Sam. 15: 29.
Guds rådslut är orubbligt. Stor hade ogudaktigheten i Israel ofta warit; men folkets otrohet hade icke kunnat göra Guds trohet om intet. Guds gåfwor och kallelser äro sådana, att Han kan dem icke ångra, Rom. 11: 29; hwad Han lofwar det håller Han wisserligen. De affällige i Israel gingo förlorade för sitt affalls skull, men Guds rådslut med detta folk skulle dock fullbordas. Bileam får nu skåda djupt in i den sannfärdige och trofaste Gudens rådkammare.
20. Si, till att wälsigna är jag hit hafd: jag wälsignar och kan icke omwända det.
Här bekänner Bileam uttryckligen, att han icke kunde annat än tala Herrans ord. Grt: Si, att wälsigna hafwer jag undfått, och Han hafwer wälsignat, och jag kan icke omwända det.
21. Man ser ingen möda i Jacob och intet arbete i Israel: HERren hans Gud är när honom, och konungens trumpetning ibland honom.
Ordagrannt: Han (neml. Gud) ser ingen missgerning i Jacob och ingen wedermöda i Israel. Herren hans Gud är när honom, och konungens trumpetskall ibland honom. Gud tillräknar icke de trogna i Israel deras synder, och wedermödan eller syndastraffet fulländas icke, såsom på de ogudaktiga hedningarne, med utrotande och undergång. Bileams andeblick ser nu något af Guds rättfärdighet i Christo, som ibland Israel genom många uppenbarelser war förberedd. Han ser detta folks synder och hela det andeliga Israels synder borttagna och syndastraffet upphäfwet (se Dan. 9: 24). Konungens trumpetskall betyder Guds folks andeliga fröjd och deras hjertans segersånger under den himmelske Konungens närwaro. (Det war wanligt wid konungars och höga personers framtågande, att folket med trumpetskall och jubelsånger tillkännagaf sin glädje och sin hyllning.)
22. Gud hafwer fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom en enhörnings.* *4 Mos. 24: 8. 5 Mos. 33: 17.
Enhörningen, Hebr. Reem, är ett slags antilop, en djurart, som har någon förwandtskap med getslägtet, men så stor som en liten häst, med ett horn i pannan. Den finnes i Tibet och i det inre af Afrika. I den Heliga Skrift, 5 Mos. 33: 17, Ps. 22: 22, är detta djur en bild af kraft och mod, snabbhet och skönhet. Så wisade sig Israel för Bileams profetiska blick, och så är det andeliga Israel kraftigt i Herrans kraft, frimodigt i förtröstan på Honom och skönt i Christi prydnad.
23. Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid warder man sägande om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör.
Här fäller Bileam domen öfwer sig sjelf såsom trollkarl och spåman. Ingen trolldom förmår något emot Jacob och ingen spådom emot Israel. För Jacob och Israel förkunnas Herrans under.
24. Si, det folket warder uppståndande såsom ett ungt lejon, och warder sig uppresande såsom ett lejon: det skall icke lägga sig, till dess det äter rof och dricker deras blod, som slagne äro.
Jfr 1 Mos. 49: 9. Hes. 19: 2. Nah. 2: 12. Job 4: 10. Af denna jemförelse mellan Israel och ett lejon, som äter rof och dricker blod, skulle Balak lära hwad han hade att wänta, om han wågade att strida mot Israel.
25. Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem eller wälsigna dem.
Nu ångrade Balak, att han låtit Bileam
_312.jpg&oldid=343042){kind=link}