| MephiBoseth. Barsillai. | 2 Samuels Bok. | Cap. 19. | 575 |
satt din tjenare ibland dem, Som äta öfwer ditt bord: hwad rätt hafwer jag mer, eller hwad kan jag mer ropa till konungen?
29. Konungen sade till honom: Hwad talar du mer härom? Jag hafwer sagt det, du och Ziba skiftet åkern med hwarannan.* *2 Sam. 16: 4.
MephiBoseths förklaring är haltande och obestämd; antingen war han uppfylld af räddhåga, så att han icke kunde tänka klart och tydligt lägga sin oskuld i dagen, eller war han icke alldeles utan skuld. Ett ondt samwete har alltid swårt wid att förswara sig. Konungen afbröt honom, ty han insåg redan sakens sammanhang, och fällde äfwen här en nådig dom, ehuru MephiBoseth icke lemnades utan förödmjukelse för sitt twätydiga uppförande. MephiBoseth, Sauls ende ättling, war wäl icke fri från afund mot David. Hade David funnit honom rent oskyldig, så hade han säkert återgifwit honom åkern eller en full ersättning, ty David war rättwis.
30. MephiBoseth sade till konungen: Han må taga honom allsamman, efter min herre konungen med frid hemkommen är.
31. Och Barsillai, den Gileaditen, kom neder ifrån Roglim,* och for öfwer Jordan för konungen, på det han skulle ledslaga honom öfwer jordan. *2 Sam. 17: 27.
32. Och Barsillai war fast gammal, wäl åttatio år; han hade försörjt konungen medan han war i Mahanaim:* ty han war en ganska wäldig man. *1 Kon. 2: 7.
33. Och konungen sade till Barsillai: Du skall draga fram med mig; jag will försörja dig med mig i Jerusalem.
34. Men Barsillai sade till konungen: Hwad är det jag ännu hafwer till att lefwa, att jag ännu skulle draga upp med konungen till Jerusalem?
35. Jag är i dag åttatio år gammal: huru skulle jag känna, hwad godt eller ondt är? Eller smaka, hwad jag äter eller dricker? Eller höra, hwad de sångare eller sångerskor sjunga? Hwi skulle din tjenare ytterligare beswära min herre konungen?
36. Din tjenare skall något litet fara med konungen öfwer Jordan: hwi skulle konungen göra mig en sådan wedergällning?
37. Låt din tjenare wända om igen, att jag må dö i min stad, och warda begrafwen i min faders och min moders grift: si, der är din tjenare Chimham, den låt draga öfwer med min herre konungen; och gör honom hwad dig täckes.
Chimham war Barsillai son, 1 Kon. 2: 7. Samtalet mellan den fromme konungen och den gamle ädle Barsillai är i högsta grad innehållsrikt och ganska rörande; konungslig erkänsla och djup undersåtlig kärlek och wördnad wisa sig här i sin högsta skönhet. Den ordning, i hwilken Simei, MephiBoseth och Barsillai framträda inför konungen, är mycket lärorik. Simei, den falske smickraren med det onda samwetet, trängde sig först fram, han war angelägnast om att blifwa bemärkt och winna ynnest. Dernäst kommo MephiBoseth och Ziba, den af afund och missnöje plågade prinsen och den sluge baktalaren, som på ett fint sätt blandat sanning och lögn i konungens öron. Dessa wille winna ynnest, och båda woro glada att deras sak icke blef widare undersökt. Till slut kommer den enkle, redlige, oegennyttige Barsillai, den ädle mannen, som icke har någon gunst att begära och ingenting ondt att frukta, utan blott med werksam tjenst will bewisa sin kärlek och wördnad för sin konung och sedan draga sig tillbaka i det stilla.
38. Konungen sade: Chimham skall draga öfwer med mig, och jag will göra honom hwad dig är till wilja; och allt det du beder af mig, det will jag göra dig.
39. Och då allt folket war kommet öfwer Jordan, och konungen desslikes, kysste konungen Barsillai och wälsignade honom; och han wände om igen till sitt rum.
40. Och konungen drog öfwer till Gilgal, och Chimham for med honom; och allt Juda folk hade fört konungen öfwer; men Israels folk war icke utan hälften der.
41. Och si, då kommo alla Israels män till konungen, och sade till honom: Hwi hafwa wåra bröder Juda män stulit dig, och hafwa fört konungen och hans hus öfwer Jordan, och alla Davids män med honom?
42. Då swarade de af Juda dem af Israel: Konungen är oss när åkommen; hwi ären I der wrede för? Menen I, att wi af konungen kost eller skänker fått hafwa?
43. Så swarade då de af Israel dem af Juda, och sade: Wi hafwa tio sinom mer med konungen; med David också, än I; hwi hafwer du då så ringa aktat mig, att wi icke måtte hafwa warit de förste till att hemta wår konung? Men de af Juda talade hårdare än de män af Israel.* *2 Sam. 5: 1.
_585.jpg&oldid=343614){kind=link}