| 666 | Samariternas gudstjenst. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 17, 18. |
der, och fruktade icke HERran, sände HERren lejon ibland dem, som slogo dem ihjäl.
26. Och de läto säga konungen i Assyrien: De hedningar, som du hafwer låtit komma hit och besatt med dem de städer i Samarien, weta icke af landets Guds seder: derföre hafwer Han sändt lejon ibland dem, och si, de dräpa dem, efter de icke weta utaf landets Guds seder.
27. Konungen i Assyrien böd, och sade: Förer dit en af presterna, som dädan bortförde äro: han fare dit och bo der; och han läre dem landets Guds seder.
28. Så kom en af presterna, som af Samarien bortförde woro, och satte sig i BethEl, och lärde dem, huru de skulle frukta HERran.
29. Men hwart och ett folk gjorde sig sin gud, och satte dem uti de höjders hus, som de Samariter gjorde, hwart och ett folk uti sina städer, der de bodde.
30. De af Babel gjorde SuccothBenoth: de af Cuth gjorde Nergal: de af Hamath gjorde Asima:
31. De af Ava gjorde Nibhas och Tharthak: de af Sepharvaim brände upp sina söner åt Adrammelech och Anammelech, Sepharvaims gudar.
Genom denna Guds märkwärdiga skickelse v. 27, 28, blef således någon kunskap om ben sanne Guden och Hans dyrkan bibehållen i landet. Men hedningarne, som blifwit ditförda, dyrkade likwäl sina afgudar. Detta afguderi aftog dock med tiden, och den sanne Gudens dyrkan fick ett wisst öfwerwälde. Af dessa blandade folk uppstodo Samariterna, som i wår Frälsares tid icke tillbådo afgudar, utan dyrkade Herran och hade antagit Hans lag, ehuru deras afskrift af lagen på somliga ställen war felaktig. Den Samaritanska afskriften af lagen är ännu i behåll. De antogo blott de fem Moseböcker. De wäntade på Messias, Joh. 4: 20–25. De afgudar, som här uppräknas, äro till en del okända. Men de hade alla samma betydelse. De afbildade himlakropparna och naturens krafter, och deras dyrkan medförde menniskooffer och allahanda otuktiga styggelser. Nibbas (eller Nibehas), Tharthak, Abrammelech och Anammelech woro afgudar.
32. Och efter de ock fruktade HERran, gjorde de Honom prester på höjderna utaf de ringaste* ibland dem, och satte dem i höjdernas hus. *1 Kon. 12: 31.
33. Alltså fruktade de HERran, och tjente likwäl afgudarna, efter hwarje folks sed, dädan de förde woro.
34. Och intill denna dag göra de efter det gamla sättet, att de hwarken frukta HERran, eller göra Hans seder och rätter, efter den lag och bud, som HERren Jacobs barn budit hafwer, hwilken Han det namnet Israel* gaf: *1 Mos. 32: 28; cap. 35: 10. 1 Kon. 18: 31.
35. Och gjorde HERren ett förbund* med dem, och böd dem, och sade: Frukter inga andra gudar, och tillbedjer dem icke, och tjener dem icke, och offrer dem icke: *Dom. 6: 10.
36. Utan HERran, som eder utur Egypti land fört hafwer med stor makt och uträckt arm, Honom frukter, Honom tillbedjer och offrer åt Honom.
37. Och håller de seder, rätter, lag och bud, som Han eder hafwer skrifwa låtit, att I alltid gören derefter, och icke frukten andra gudar.
38. Och förgäter icke det förbund, som Han med eder gjort hafwer, att I icke frukten andra gudar.
39. Utan frukter HERran eder Gud; Han warder eder hjelpande ifrån alla edra fiender.
40. Men desse lydde icke, utan gjorde efter sin förra sed.
41. Alltså fruktade desse hedningarna HERran, och tjente likwäl sina gudar. Sammalunda gjorde ock deras barn och barnabarn, såsom deras fäder gjort hade, allt intill denna dag.
Många af Samariterna blefwo omwända till christendomen, se Apg. 8: 5–25. Men ännu finnas i Samaria afkomlingar af de gamla Samariterna, som ännu bibehålla den gamla Judiska gudstjensten och de stadgar, som woro gällande i wår Frälsares jordiska lifstid.
Intill denna dag syftar på den tid, då sednare delen af denna bok blef skrifwen, nemligen under den Babyloniska fångenskapen. Judarne hade äfwen under fångenskapen sina propheter, såsom Hesekiel och Daniel, och sina prester och sin gudstjenst, så widt den utan tempel och altare kunde firas. Den bestod då såsom nu i bön och sång och i lagens läsande och utläggning.
18. Capitel.
Hiskia nit. Israel fången. Sanheribs, RabSakes trots.Uti tredje året Hosea, Ela sons, Israels konungs, wardt Hiskia konung,* Ahas son, Juda konungs. *2 Chrön. 28: 27.
_676.jpg&oldid=343824){kind=link}