nordiska kraften, så öfverensstämmande med naturen och de evigt kvarlefvande fragmenten af allvar i nordbons sinne, hänfört mig till sannare njutning än mycket af vårt nymodigt finslipade känslokrämeri."
Jämte Atterboms, Geijers och Lings diktning började hon också under dessa år lära känna Tegnérs. Detta blef hennes märkligaste poetiska upplefvelse och bildar ett af de förnämsta kapitlen i Martina von Schwerins lefnadsminnen.
Tegnérs biktmoder
I.
Begynnande vänskap.
Tegnér hade först vid närmare trettio år genom Sången för landtvärnet och Svea — den senare länge blott känd genom afskrifter — börjat bli bekant för en större allmänhet. År 1813 fick Martina von Schwerin läsa flere af hans dikter genom magister H. Schartau, såsom jag berättat. Hon skrifver den 2 maj till Brinkman härom. Brinkman hade beklagat att litteraturen så föga kultiverades hos oss; detta kunde nog vara sant, men verkliga skalder funnos dock: "Hvad säger ni om Tegnér?" För Brinkman var detta namn tämligen nytt, äfven om han hört omtalas Sveas pristagare. Tre år senare kunde friherrinnan Martina berätta att hon gjort skaldens personliga bekantskap på sommaren vid Ramlösa:
Ramlösa den 14 juli 1816.
— — — Jag har gjort en intressant bekantskap med Tegnér; men ni förstår lätt min saknad då jag säger er att han här vid brunnen tillbragt tre mornar utan att jag anade det, och det var först dagen för hans afresa som han hade godheten göra sig bekant för mig. Jag kunde endast tala med
