22
uppehålla sig i Paris för sceniska studier, hvarom mera längre fram.
Sista aftonen i februari 1828, som det året räknade tjugunio dagar, hade Elise Lindström sin recett för fullsatt salong. Hufvudpjäsen utgjordes af det ända från 1700-talet kända sångspelet "Fiskaren" med musik af Bruni, där herr och fru Lindström spelade Torbern och Klara, Fredrik Kinmansson Ragwald, Charlotte Erikson Erik, Lindman Ivar och Almlöf Gellina (se del II, sid. 93). Till förpjäs gafs för första gången en liten enaktskomedi af Scribe, "Fredrik och Christine", där titelrollerna utfördes af Elise Lindström och Cederberg samt den ädelmodige dragonen af Lindman. Puke hade själf öfversatt detta stycke liksom en annan enaktare, som gifvits strax på nyåret. "Maskeradintrigen" af baronessan de Bawr, förut gift med den namnkunnige grefve de Saint-Simon. Den sistnämnda pjäsen, hvari rollerna utfördes af Almlöf, Torsslow, Sara Strömstedt och Charlotte Erikson, hade på originalspråket redan 1820 spelats på hofteatern (se del IV, sid. 80).
Edouard Mazères glada komedi i tre akter "Den unga gifta mannen" gafs för första gången den 11 mars med Torsslow i titelrollen, Karolina Bock som hans hustru och Lars Hjortsberg i Duperriers roll. Stycket, som på ett lustigt sätt skildrar missförhållandet mellan tvenne makars ålder, lynnen och vanor, slog an och gick under årens lopp tjugufem gånger. Det blef däremot icke fallet med reprisen af Voltaires strängt klassiska tragedi "Merope", som efter tolf års hvila försöktes på Sara Strömstedts recett i april. Hon spelade själf Kresfontes' änka,
