och hägna hvar och en undersåte[1]. Emot en sådan försäkring tildömde honom Uplands eller förste Lagmannen på hela Rikets wägnar Upsala-Öde[2] eller alt hvad Svea Thron egenteligen tilhörde i löst och fast och all Konungsligan Rätt, hvarpå hela Menigheten svor honom trohet och huldskap.
24. Andra gången, som en ny utnämd Konung lofvade sine undersåtare, at hålla deras Lagar, war wid hans Faders eller Företrädares begrafning, som efter tidens bruk på det kosteligaste tillagades, dit han ock böd alle Riksens ypperste: framför högsätet eller thronen war satt en pall eller lägre säte, der han satte sig som närmste Arfvingen efter den döde: derpå inbars et stort inskänkt Horn eller Dryckes-käril, som kallades Brage-Bägaren[3], hvilken han upståendes emottog: han höll då et kort och myndigt tal, at hålla Landsens Lag, at snarare öka än minska sit Rike, at hämna sin Faders eller Företrädares död eller lidna skada och at giöra i sin tid någon märkelig gerning, som länge och wida i werlden skulle spörjas[4]. Derpå utdrack han Brage-drycken[5], til framfarne
- ↑ Sedermera i Påfviska tiden blef Eden förändrad, som ses af L. L. K. B. c. 4.
- ↑ Öde är det samma som Odal, ägendom. Upsala-öde war således Upsala-Konunga-Stols ägendom.
- ↑ Brage war Wältalighetens och Skaldekonstens Gud, som med sin Fru Idun giorde Hiältars namn odödeliga (v. supr. c. 5. §. 12.); deraf har Brage-bägaren fådt namn, hvilken äfven stundom dracks wid de gamles Afguda-offer. v. Sturl. T. 1. Håk. Adalst. S. c. 16.
- ↑ Loccen. Antiq. Sv. Goth. L. 2. c. 1. J. Wilde. Förber. p. m. 55.
- ↑ Detta war miöd eller annan slags dryck, som man bryggt af säd eller annan frukt: Braga tycks hafva ganska stor släktskap med ordet Brygga. En dryck, bryggad af säd, i synnerhet Hafra, kallas ännu på Turkiska och Tartariska Braga. (v. Strahlenb. Descr. Russ. p. 129. cfr. supr. c. 3. §. 9. in not.). Endera af desse, wår eller Österlänningarnes dryck, har gifvit den andre namn.
