lönskhet räknas för konst at tiga och list för et klokt upförande. De gamle Svenske äro dessutan berömde för en besynnerlig wänlighet emot främmande[1]: De hafva warit så gode Gästgifvare, at de täflat sins emellan, hvem som bäst förmådt undfägna en resande, och utmätt hans tid, när de den fådt weta, huru länge han kunnat wistas hos hvardera af deras wänner[2].
2. Deras gamla Scythiska frihet[3] öfvergaf dem icke i deras omgängen, der de alle woro lika gode: De tålte inga utvärtes heders-skilnader eller, at den ene utom Ämbetet skulle taga förträde för den andre: Det war allena Ålderdomen[4] och folk af särdeles förtienst, som fram för andre wördades: Högbördighet och Kungelig Blod kom wäl i betraktan wid deras Konunga-wahl[5], men war frågan om Anförare och Höge Ämbets-män, då ansågs intet annat, än dygd och skickelighet[6]: De wiste ej hvad det war, at kasta sig som Perserne och andre Österlänningar ned til jorden för sin Öfverhet: De höllo det liksom Grækerne[7] för skam[8] och en Bonde talade med sin Konung som med en fin wän eller som en Son med sin Fader. De wördade ock ganska mycket sine Fäder, äfven efter deras död, så at bland dem war en behagelig wana, at upräkna sina Langfädgar, ätteläggar eller släkt-register i många leder[9].
- ↑ cfr. Tacit. L. c. c. 21.
- ↑ Ad. Brem. de Sit. Dan. &c. c. 229. cfr. L. L. Kon. B. c. 24.
- ↑ v. supr. c. 2. §. 4.
- ↑ v. supr. c. 8. §. 21. cfr. c. 7. §. 21. in not. ad Jarl.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 22.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 8.
- ↑ Roll. Hist. Anc. T. 2. p. 469.
- ↑ De gamle Göter tordes ock, liksom Grækerne, sätta sig ned i förnämare folks närwaro: det tordes icke de gamle Perser: Alexander den Store sielf tog det i akt, när han talade med Darii Moder eller giorde henne besök, så at han icke satte sig ned i hennes närwaro, fastän hon war hans fånge. v. Roll. H. Anc. T. 6. p. 426.
- ↑ På Island och alla de Nordiska orter, som ligga så afsides, at de ej blandat sig mycket med den öfriga werlden, är detta ännu mycket brukeligt: Man läser på en gammal runsten i Helsingeland wid Malstad i Rogstad-sokn, at en Fromund låtit upresa stenen efter Vitulf Brisa-Son, Brise war Lina son, Lini war Unos Son, Uno war Fakes Son och Faki Asa-Thurs eller Thors Son, en ätling af Gudarne. v. O. Flodman. Oread. Helsing. diss. Ups. 1710.
