plägade sig efter sin förmåga: Man drack af gladt mod både Gudars och döde Kämpars skålar, utan til at försumma de lefvandes[1]: Man hade ock sina hvarjehanda spel, sine dansar och Lekar: Ungkarlar af Brudgummens jämlikar uphögde honom på sina axlar, liksom Lagmännerne en ny utwald Konung[2] och krigsfolket en ny Anförare[3], efter gammal sed hos Götiska folk, då de någon welat hedra, hvarmed han lämnades i de gifte Mäns händer. Bruden sängleddes af sin Fader eller Förmyndare, då för henne buros en hel hop lius eller bloss[4], hvilket sätt äfven warit brukeligt hos de gamle Græker och Romare[5], liksom ännu på åtskilliga orter[6] i Norden[7]. När de nygifte hade natt sammanlegat och äktenskapet war fullkomnadt, gaf Mannen sin hustru Morgongåfva, som kallades Mundur[8] eller Hindurdags-gäf[9] och bestod icke af Qvinno-granlåt, utan af boskap, sadlad häst och goda wapn[10], hvarefter ännu warit et tekn i senare tider, at då morgon-gåfvo-brefvet på andra Bröllops-dagen med tolfmanna-witnen blifvit underskrifvit, har Släkten lagt wid det Nya Parets
- ↑ Förutan andres drack man gemenligen Dannemans- och Danne-qvinnas skål eller det nya Parets; men ej förän andre dagen. Danneman betyder egenteligen en Svarsgod, en Laggild man, som ej är rädd för, at gifva något godt med sig. v. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 25. p. 157.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 23.
- ↑ v. supr. c. 8. §. 16.
- ↑ cfr. Lands-L. Giftm. B. c. 6.
- ↑ Brisson. Select. Antiq. L. 1. c. 18. &c.
- ↑ Så wäl öfverst i Lappland (v. Loccen. L. c. p. 154.) som nederst i Halland bäres lius för Brud och Brudgumme, när de skola gå til sängs: Hofriddarne hafva gemenligen den syslan.
- ↑ cfr. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 25. p. 154.
- ↑ Verel. Ind. Scytho-Scand.
- ↑ cfr. J. Wilde ad S. Puffend. Introd. c. 6. p. 128.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 18. cfr. Sidon. L. 4. ep. 20. ap. Loccen. L. c.
