Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/343

Den här sidan har korrekturlästs

Höfdinga-släkt war den Jumaliska[1] eller Amaliska[2], hvaraf Sveriges äldste Fornioterske Drottar[3] intil Gylfe tyckas hafva herstammat: De senare woro mäst Scandianer[4] eller de, som förnämligast wördade Odenska eller Balthiska Höfdinga-ätten[5], hvilken räknades från en Baldur eller Bal-Thor, et gammalt Guda-namn bland Scytherne, som man ock kanskie tillagt By-Eric eller Hans Son; ty sådant war i den tiden mycket brukeligit[6].

4. Från de Tyska bygder ryckte Göterne under Gadarigs[7] eller Götrik Baldursons[8]

  1. Jumal, Hamal, Amal, betydde hos de gamle Scandiske Scyther Gud och Öfverhet. Det har ej warit rart i dessa orter, at sätta G. i stelle för H. och I. (cfr. Strahlenb. Descr. Russ. p. 104), hälst som Runan H (Hagel) blifvit uttalad som GH. (v. Verel. Runogr. Sc. c. 7. §. 7. &c.), så at wi ännu se lämningar af detta ord i Gumme, Gammal &c. (cfr. J. Wilde Annotat. ad S. Puffend. H. Sv. c. 2. p. 59.), som är Jumals eller Amals första betydelse; ty i äldsta tiden rådde och wördades alramäst, den som war äldst. Med detta ord syns ock Himmel wara i släktskap. v. supr. c. 4. §. 11. in not.
  2. cfr. Peringsch. in Vit. Theod. J. Cochlæi p. 252. &c.
  3. v. supr. c. 3. §. 16.
  4. Svenske, Norske och Danske woro bland dem, som kallades Westgötar: Man har wäl trodt, at skilnaden mellan Öst- och West-Göter fölgt detta folk från Sverige, efter wi her hafve Öster- och Wäster-Götland: Jornandes (c. 3 ap. Er. Benz. L. c.) säger ock sielf, at Östgötarne kommit från Scandien. Jag lämnar ock den meningen i sit fulla wärde; men finner ej så likt wara, at Scandianerne just behållit dessa skiljenamn, sedan de blandat sig tilsamman med flere Götske folkhopar: helst som Jumaliska Namnet altid warit Gudomligt i Finland, Quenland, Holmgård och hos de Östra Göter.
  5. cfr. Peringsch. L. c. p. 270 &c.
  6. v. supr. c. 6. §. 26.
  7. cfr. Sheringh. orig. Angl. c. 8. p. 155.
  8. Peringsch. L. c. p. 274.