Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/639

Den här sidan har korrekturlästs

10. Jomsborg med dess underliggande land[1] war den tiden en mäktig och i Norden mycket ansedd Republique[2], hvars storlek, handel, prakt och rikedomar mycket äro berömde[3]: Dess Inbyggare kallades Jomswikingar och woro bland de starkaste Siöröfvare i Norden; De wille gerna wara et fritt folk; men hade dock sine Höfdingar och Föreståndare, som wäl borde erkänna Wendiske Konungarnes Öfver-Herreskap; men svinkade emellan de Nordiske Makter och giorde imedlertid hvad de wille. En Dansk Herre från Fyen Palne Palneson Tocki eller Trylle benämd[4], den gamle Hvide-Släktens Stamfader[5], war nu den förnämste i Jomsborg och som en ny Lagstiftare, hvilken dock tiente Wendiske Konungen Burislav som Landtwärns-Man[6]: Han hade gift sig med Olafr, en

  1. Denna Stad war i handel och Siöfart en stor täflarinna med Wisby på Gotland, som efter den gamla Pomerska Junnetas eller Winetas undergång begynt tilwäxa (v. supr. c. 8. §. 14. in not.). At Jumneta warit Wollin eller Julin i Pomern, som förstördes i 12. Sec. af K. Waldemar i Dannemark och Hertig Henric Loo, tycks af dess öfverlefvor kunna dömas (v. Rangon. Orig. Pomer. p. 27. 61. 63. 88. 103. 292.); men på hvilket ställe detta nyare Jomsborg just warit beläget, är dermed ej afgiordt: Alt nog, at det warit i Pomern och at hela neigden, som lydt derunder, hetat Jame, Jome eller Jumnetiska landet (cfr. A. G. Schwarz. Diss. de Jomsburgo non Julino, sed alia urbe. Gripsw. 1735. & J. Wild: L. c. p. 354.).
  2. Ol. Trygg. Schalh. P. 1. c. 132. &c. Sturl. in Ol. Trygg. c. 37. &c. Torf. in Trif. Hist. &c Histor. Jomswiki. &c.
  3. cfr. Steph. ad Sax. Gr. L. 10. p. 197. ex Seb. Munst. Cosmogr. L. 3. p. 771. & Chytt. Proœm. in Metrop. ap. Wild. L. c. p. 353.
  4. v. supr. §. 3. in not. ad Ottar. it. c. 18. §. 23. in not. ad Odinkar. cfr. Mart. Petri. Vit. Ep. Absal. Hafn. A. 1589.
  5. Nordens Lärare Odinkar den äldre och den yngre af samma namn woro denna Tockis Broder och Son. v. Mart. Petr. Vit. Episc. Absal. Hafn. 1589. cfr. supr. §. 3. & c. 18. §. 23. in not.
  6. Sturl.T. 1. p. 243.