halfva sköldar under stjerten. Svensk Zoologi har följt samma uppställning vid de Orm-arter den redan afhandlat. — De anatomiska undersökningarne, som i sednare tider riktat Zoologien med så många upplysningar och gifvit oss så många fastare punkter för uppresningen af ett naturligare System, hafva visat, att gift-tändernas närvaro eller saknad slå i ganska nära samband med olikheterna af hufvudets benbyggnad, samt till någon del äfven med djurens öfriga kroppsform och med deras lefnadssätt. Man är ju också böjd att redan på förhand förmoda en olika natur, olika lynne och egenheter, hos ett djur, som, så väl till sitt försvar som till sitt rofs besegrande, är beväpnadt med en hastigt mördande giftorgan, och olika hos ett djur, som vid båda dessa vigtiga tillfällen är i saknad af ett sådant vapen.
Den anatomiska Zoologiens grundläggare, Cuvier, har efter gift-tändernas närvaro eller saknad fördelat Ormarne i tvenne stora flockar, och härvid är det särdeles anmärkningsvärdt, att flera med gifttänder försedda slägten äga nästan alldeles samma fjällbeklädning som det så fullkomligt värnlösa Ormslå-slägtet, Anguis; nemligen inga sköldar, utan endast mindre fjäll, äfven under buken.
Det stora antal af Orm-arter, som de varmare länder förete, har föranledt nyare Zoologer att fördela dem under en ansenlig myckenhet af särskilta slägten, grundade på olika antal och form af tänder, på fjällen och sköldarnas former och förhållanden, hufvudets skapnad, o. s. v. Af alla dessa många genera tillhöra likväl, — utom den alldeles skilda Omslån[1], — endast tvenne slägten Skandinaviens fauna, nemligen: Huggorms-slägtet, Vipera, väpnadt med gifttänder, och Tomtorms-slägtet eller Snok-slägtet, Coluber, som alldeles saknar dessa mord-organer.
Af Vipera, eller Huggorms-slägtet, äger Sverige sannolikt blott en enda art, nemligen den vanliga Huggormen, Vipera Berus (Svensk Zoologi Häft. 1, N:o 3); af hvilken efter all anledning Espingen, Vipera Chersea, (Sv. Zool. häft. 10, N:o 57)) endast är en yngre rödagtig, samt Bosen,
- ↑ Anguis fragilis, redan i Sv. Zoologi (Häft. 4. n. 21) afbildad och beskrifven under namn af Anguis Eryx. Det må anmärkas, att denna benämning är ett misstag. Den rätta A. Eryx är ifrån Amerika, och den af Prof. Retzius så kallade A. Eryx är just Linnés verkliga A. fragilis, hvars yngre ljusare individer Retzius åter beskrifvit under namn af A. fragilis.
