Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/627

Den här sidan har inte korrekturlästs


563
Skiauþa — Skiuta.

...

Skioldaþer, adj. försedd med sköld (jfr. Skiolder). s. a stampne, VM.*, där dock d. o. synes hafva tillkommit genom skriffel för skiolder.

Skiolder (skiölder; skuld för skiold, VG.*), m. sköld. VG.* ÖG.* SM.* H.* Sk.* föra l. bæra avughan skiold &c., se Avugher 1. s. (star) a stampni, ɔ en i förstäfven på ett krigsskepp uppsatt sköld, U.* ME.* St. DrVl. 14; Chr. DrVl. 39: pr. Jfr. Þangbrækka; Avend-, Hærskiold.

...