brädgång, sjö., ett fartygs yttre beklädn. ofvanför öfre däck.
bräken, se ormbunkar.
brännare, 1) se brandskepp. 2) m. brännaresats fylld hylsa af papper.
bränneålder, den tid (yngre bronsåldern o. järnåldern), då i Norden liken brändes.
brännglas, se solglas.
bränning, vågor, som häftigt bryta mot en strand l. öfver ref, klippor l. grund.
Brännkyrka, ort nära Sthm. Sl. 1518.
brännpunkt, focus, fys., d. punkt, i hkn m. haa parallella ljusstrålar v. konvexa linser o. konkava speglar sammanträffa (reel b.), o. fr. hkn de v. konkava linser o. konvexa speglar tyckas utgå (virtuell b.). Afståndet mel. b. o. linsens l. spegelns midtpunkt kallas brännvidd l. fokaldistans.
brännspegel, fys., konkav (sfärisk l. parabolisk) metallspegel, gm hkn solstrålarna sammanbrytas för att i brännpunkten alstra hetta.
brännvidd, se brännpunkt.
brännvin, en företrädesvis af råg o. potatis beredd spritdryck. Jfr alkohol, sprit. -s se sprittillverkning.
brännässla, Urtica L., Urlicaceæ, bot., U. dioica L. har brännhår, s. gå af v. beröring o. innehålla myrsyra, hkn förorsakar en brännande smärta. Stjälkfibrerna förarbetades fordom t. nättelduk; de unga skotten anv. t. grönsaker.
bräss, anat., en i brösthålans framsida befintl. körtel, förekommer endast hos nyfödda. Hos nyfödda kalfvar kalfbräss.
bröd, den civiliserade mskns förnämsta födoämne, utgöres af en blandn. af mjöl (is. af hvete o. råg), vatten o. surdeg, jäst l. bakpulver, s. förarbetas t. deg, formas på olika sätt o. gräddas i ugn. Hveteb. användes mest i Engld., Frankr. o. För. st., råg-b. i Skandinav, o. Tyskld.
brödfruktträdet, se Artocarpus.
brödraförsamlingen, evangeliska, se hernhutare.
Bröms, se Liliestråle.
Brömsebro, en öfver Brömsebäck led. bro; freder mel. Sverige o. Danm. 1541 o. 1645.
Brömsebäck, mel. Kalmar o. Blekinge l., t. 1658 en del af riksgränsen mel. Sverige o. Danmark.
Bröschner, Hans, dan. filos., f. 1820 Fredericia, 70 prof. i Köpenh., d. 75. Skr.: Bidrag til opfattelsen af philosophiens hist. udvikling (69) m. m.
bröst, anat, bålens öfre del, best. af 12 ryggkotor, 12 däremot ledande par refben, af hka de 7 öfversta förenas gm bröstbenet, o. bröstmuskulaturen. Ryggkotorna, refbenen o. bröstbenet bilda bröstkorgen, s. invänd. är beklädd m. en bindväfsmembran: brösthinnan (Pleura). I brösthålan inneslutas hjärtat, lungorna m. m. Bröst tages ock i bemärkelse af kvinnomjölk afsöndrande organ.
bröstböld, läk., bulnad i kvinnobröst, is. i förening m. digifning. Orsaker: förkylning, rubbning i digifningen m. m. Säkraste botemedlet: lansetten i en skicklig o. dristig operatörs hand.
bröstfenor, fiskarnas främsta fenor, motsvar. de högre djurens framfötter (armar).
bröstharnesk, se harnesk.
brösthinneinflammation, Pleuritis, patol., en med vätskeafsöndring förenad inflam. i bröst- l. lunghinnan. Orsaker: förkyln., skador å bröstkorgen (refbensbrott, stick- o. skottsår o. d.), lungsjukdomar m. m. Symtom: stickande smärta i sid. af bröstet, svårighet att andas, torrhosta, feber m. m. Behandl.: koppn., svettdrifvande medel, pensling m. jod, vätskans aflägsnande gm operation m. m.
bröstkatarr, se bronkit.
bröstkörtel, Mamma, anat, en
