Diāna af Poitiers (-påatjē), fr. kon. Henr. II:s älskarinna, f. 1499, d. 66.
Dia'nthus L., nejlika, Silenaceæ. D. caryophyllus L., fönsternejlikan, från s. Europa, prydnadsväxt med många varieteter.
diantre (-angtr') fr., för hin! för knäfveln!
diapāson, gr., oktav. — D. normal, normaloktav, stämgaffel.
diaphorētica, gr.-lat., läk. svettdrifvande medel.
Diarbēkr, turk.-asiat. st. vid Tigris, 34,000 inv. Grek. bisk.
diārium, lat., dagbok.
diarrē, gr., tunn, ofta blodblandad uttömning, symtom af tarmkatarr. Orsaker: dietfel, förgiftn., förkyln., flere bland smittosjukdomarna, ss. kolera, tyfoidfeber. Behandl.: varma omslag, diet, adstringerande medel, opium.
Dias, 1) Bartholomeu, port. sjöf., f. 1452, kringseglade 86 Afrikas sydspets, d. 1500. — 2) Gonçalves, brasil. lyr. o. dramat., f. 1826 Caxias, d. 64.
dias'pora, gr., förskingring, is. användt om de utom Palestina kringspridda judarne.
diastās, gr., kem., ägghvitartadt ämne i maltet, sönderdelar stärkelse i drufsocker o. dextrin.
dias'tole, gr., isärdragning; hjärtats utvidgning, följande eft. smndragn. Jfr systole.
diastyl, gr., sal med pelare på långt afst. från haa.
diatermān, gr., genomträngl. för värme. Mots. aterman.
diatomacēer, gr., bot., encelliga, gula l. bruna alger, fastsittande l. fritt omkringsimmande, föröka sig gm deln.
diatōnisk skala, gr., tonk., tonföljd af skalans 7 hufvudtoner.
diatrīb, gr., strids- o. smädeskrift.
Diaz se Dias.
Dibio, g. geogr., se Dijon.
dicefālisk, gr., tvehöfdad (om foster).
Dickens, Charles, pseud. Boz, berömd eng. humorist, förf., f. 1812 Portsmouth, d. 70 London. Först känd gm Sketches of London (36) o. Pickwick Papers (37), hvarpå mga andra rom., ss. Oliver Tivist, Nich. Nickleby följde. Senare rom. Martin Chuzzlewit, David Copperfield, Little Dorrit m. fl. De flesta öfvers. på svenska.
Dickson, skot. köpm.-släkt, s. nedsatte sig i Göteborg i början af 1800-talet. 1) Charles (son till Robert D., f. 1782 Skottland, d. 58 Göteborg), läkare, riksdagsm., f. 1814 Göteborg, fr. 67 riksdagsm., d. 02 Sthlm, framstående som kommunalman i Göteborg. — Hans kusin 2) James d. y. (son till James d. ä., f. 1784 Skottland, d. 55 Göteborg), köpm., f. 1815, utöfvade en storartad välgörenhet, d. 85. — Dennes bror 3) Oskar, mecenat, frih., f. 1823, bekostade till största delen Nordenskiölds exped. och var en frikostig gynnare af konst och vetensk. Frih. 85, d. 97 vid Hjo.
diction|naire (diksiånär), fr., ordbok. -ary (dick'schönäri), eng., ordbok.
didakt|ik, gr., undervisn.-konst. -isk, lärorik.
didaktisk poesi, se lärodikt.
didaskal'ia, gr., undervisning, is. den, som skådespelare i Athen erhöllo af dram. förf.
Diderot, (didrå), Denis, fr. encyklopedist, f. 1713, d. 84. Skr. filos.-estet. arb., roman., lustspel m. m. Arb. 98, 15 bd.
Dido, äfven Elissa, prinsessa af Tyros, grundl. enl. sagan Kartago.
Didot (-då), fr. boktryckarfam., 1) Franç. Ambr., f. 1730, d. 04, göt vackra typer o. var den förste, s. tryckte på velin. — Hans son 2) Pierre, f. 1760, d. 53, tryckte dyrbara o. korrekta uppl. af klassiker. — Dennes bror 3) Firmin, f. 1764, d. 36, uppfann en för-bättr. i stereotyptr. — Dennes son 4) A. Firmin, f. 1790, d. 76, utg. praktuppl. af gamla klassiker.
Didrik af Bern, en hufvudperson i den ty. hjältesagan. Senare identifierad med Teoderik d. st.
Didring, Ernst, dram.-förf. f. 1868
