långhårigt tyg. Användes till manshattar.
fällning, kem., i en vätska svår- l. olöslig kropp, s. vid tillsättandet af något visst ämne afskiljer sig därur.
fält|artilleri, se artilleri. -befästning, i fältkrig för tillfället anlagda försvarsverk, ss. förhuggningar, skyttegropar o. d. -gendarmerī (schang-), beriden trupp, s. upprätthåller polistjänsten i fält. -järnvägskompanier, kr., den del af ingenjörtrupperna, s. har till uppgift att i fält bygga nya o. iståndsätta gamla järnvägar samt vid behof sköta trafiken å dem. -manöver, större öfning, s. i fredstid företages med trupper af alla vapen, kallas numera fälttjänstöfning. -marskalk, högsta militära värdigheten; f.-löjtn., motsvarar i Österrike gen.-löjtn. i andra arméer. -mina, se mina. -mätning, ett lands l. en landsdels affattande på karta för militära ändamål. -post, i fält inrättad t postväsende för befordran af post såväl mel. hemlandet o. armén s. mel. arméns olika delar. -rop och lösen, igenkänningsord för truppafdelning l. en hel armé. -signalering, se krigstelegraf. -slanga, gam. benämning på fältkanon.
fältspat, min., består af kiselsyrad lerjord med kiselsyr. salter af kali, natron o. kalk, stundom barium, utgör en väsentlig beståndsdel i graniten o. gnejsen.
fält|tecken, sådana, hvarigm trupper skilja sig från fienden o. hvarandra, ss. banér, fanor, standar, skärp. -telegrafkompanier, kr., de ingenjörtrupper, s. i fält skola underhålla den telegrafiska (o. signal-) förbindelsen mel. en armés olika delar. -tjänstöfning, se fältmanöver. -tygmästare, se general-f. -vakt, kr., truppafdelning, s. utsattes i förpostlinje o. jämte därifrån utsända vedetter o. patruller utgör yttersta bevakningslinjen, -vall, fort., vid fästning den yttersta långsluttande vallen, s. skyddar betäckta vägen. -väbel, förr äldste underofficer på kompani l. batteri.
Fämund, sjö i Norge, Hedemarkens amt; gm Klarälfven aflopp i Vänern.
fänrik, kr., förr ben. på lägsta underofficersgraden, 1835 utbytt mot underlöjtnant.
färgblindhet, sjukl. tillstånd i ögat, i följd hvaraf vissa färger, ss. vanligtvis rödt, grönt, blått, icke kunna särskiljas från andra l. haa. Jfr daltonism.
färger, fys., de olika intryck, s. gm ljusstrålar af olika våglängd åstadkommas på synnerven i ögat. Mot hvarje våglängd svarar en bestämd färg. Solspektrums f. äro: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo, violett, hka tills, bilda hvitt ljus, men gm öfvergångar i haa nyanserade färger. De spektral-f., s. 2 o. 2 bilda hvitt ljus, kallas komplement-f., ss. rödt o. grönblått, blått o. orange, violett o. gröngult.
färgtryck, konsten att medelst tryckpress på papper framställa färgade bilder, är af flere slag, ss. galvano-, zinkografi l. autotypi på metallplattor, tontryck, congrevetryck, med en plåt, sönderskuren i lika många delar som färgerna, litogr. f. l. kromolitografi, med lika många stenar s. färger, oljetryck m. m.
färgämnen, mycket olikartade, naturliga l. med konst framställda ämnen med en viss, bestämd, karaktäristisk färg, delas i mineraliska o. organiska f. samt lackfärger. Bland de från djurriket hämtade f. är konschonellen och bland de från växtriket härstamm. äro indigon o. alisarinen de viktigaste. Mycket talrikare än de naturliga äro de is. ur stenkolstjäran (t. ex. anilin) med konst framställda f., o. nu framställas
