tillföres brännaren gm en ant. rund, massiv l. platt (flatbrännare) l. cylindr. veke. Senare i tiden har man satt bredvid haa 2 platta vekar (duplexbränn.) l. en cirkel af massiva rundvekar (mitraljösbränn.) m. horisontell brännskifva. På en del af de forna oljelamporna reglerades oljetillförseln medelst en stupflaska l. ett urverk (Carcel-l.) l. en spiralfjäder (moderatör-l.). Vid gas-l. öfvergår oljan till gas nedanför brännaren.
lampett', fr., vägglampa.
Lamprecht, Der Pfaffe kallad, ty. skald i slutet af 12:e årh. Skr. en sång om Alexand. d. st.; jfr Alexandersagan.
Lamp'sakos, g. geogr., st. i Troas, v. Hellesponten; nu Lapsaki.
Lan'cashire (-schir), se Lancaster.
Lan'caster, 1) l. Lancashire, grefsk. i n.v. Engld, 4,888 kv. km., 4,406,787 inv.; 2) hst. i nämnda grefsk., v. Lunefl., 40,329 inv.; 3) st. i Pennsylvania (N. Amer.), 41,459 inv.
Lan'caster, Jos., eng. pedag., en af uppfinn. t. Bell-Lancasterska undervisningsmetod., f. 1778 London, d. 38 New York.
Lan'caster-sund, sund mel. Nord-devon o. Baffinsld, uppt. 1616 af Baffin.
Lancelot från sjön, fr.. L. du lac (langslå dy lack), en af hjältarne i Artussagan.
lancēra (lang-), fr., slunga; bild., hjälpa fram.
lancier (langsiē), fr., lansbeväpn. ryttare. -kadrilj, se lansiärkadrilj.
Landala, stadsdel i Göteb.
Landberg, Carlo, grefve, arabist, f. 1848 Göteb., företog vetensk. resor i Syrien, Egypt. o. s. Arab., har utg. arab. textverk o. skrift. öf. arab. dialekter.
Lan'der, Rich., eng. Afrika-res., f. 1804 Cornwall, uppt. 30 nedre Niger, d. 34 Fernando Po. Förf.
Landes (langd), egentl. stäpperna i s.v. Frankr. v. Biscayavik., nu depart. där, 9,364 kv.km., 291,586 inv. Hst. Mont-de-Marsan.
Landeshut, st. i preuss. Schles. v. Bober, 13,125 inv. Sl. 23/6 1760.
Landesmann, Heinr. (pseud. Hieronymus Lorm), österr. förf., f. 1821 Mähren, lefver i Dresden; en af pessimismens förkämpar. Skr. roman., novell., kritiker m. m.
Landgren, Lars, teol., f. 1810 Öster-Våla, 76 biskop i Hernösand, d. 88. Förf.
landkrabbor, se Brachyura.
Landseer (länd'sir), Sir Edwin, eng. djurmål., f. 1802, d. 73. Mest berömda taflor äro Alexander o. Diogenes (hundar), Newfoundländare, äfvensom bronslejonen på Nelson-monum. i Lond.
Landsend', s.v. udden af Stor-Britannien. Fyr.
landsfred, i Tyskld und. medeltiden mot näfrätten riktad lag, is. den af kejs. Maximil. I 1495 införda »eviga» l.
Landshut, st. i Baiern v. Isar, 21,737 inv. Slott, fabr.
landskapsmålning, konsten att perspektiviskt på en platt yta afbilda en del af jordytan m. därpå befintliga växter, byggnader m. m. o. den däröf. synliga himlarymd. (eter o. moln). Först mot slutet af 16:e årh. i Nederländ. utbildad t. själfständig konst. Idyllisk l. framställer landtliga trakter o. scener, heroisk l. hist. l. idealiserar d. verkl. naturen, marinmålning framställer bild. fr. haf o. sjö; stämningsbilden (paysage intime) återger i minsta detalj ett landsk. med dess luftkrets, sdna de i ett visst ögonbl. äro.
landsknekt (fr. lansquenet), ett slags hasardspel m. kort.
landsknektar, i Österrike mot slut. af 1400-tal. uppkomna ty. värfvade trupper; försvunno i 17:e årh., hade egen rättskipn.; tappra, men råa.
Landskrona, stapelst. i Malmöh. l. v. Öresund, 16,096 inv. (08) Ford.
