flydde s. å. t. Brüssel, d. 29 Venezia.
lāva, it., glödande, smälta bergarter, s. utkastas vid vulkaners utbrott.
La Valetta, hst. på Malta, 61,268 inv. Domkyrka, univ. Stark fästn., betydl. handel.
La Valette (-lätt'), Charl. Jean Marie Fél. de, markis, fr. statsm., f. 1811, 65/67 inrikes-, 68/69 utrikesm., d. 81 Paris.
La Vallé, se Vallée.
La Vallière (-liar), Louise Franç. de La Baume le Blanc de, f. 1644, sed. 61 Ludv. XIV:s älskarinna, 74 i kloster, d. 10.
La'vater, Joh. Kasp., schweiz. teol. o. förf., f. 1741 Zürich, d. där 81. Skr. i fysiognomik m. m.
lavemang', fr., l. klystir, gr., flytande läkemedels insprutning i ändtarmen.
laven'del, Lavandula L., Labiaiæ, Blommorna af d. ganska ofta odlade L. officinalis Choix. anv. t. rökverk o. lämna den vällukt, lavendeloljan samt lavendelsprit; anv. af de gamle romarne t. bad. L. stoechas, L. o. L. spica Choix. m. fl. anv. t. sma ändamål.
lavēra, fr., mål, belägga teckningar m. mycket utspädda färglösn.
lavett', fr., artill. af järn l. trä förfärdigadt underlag f. kanoner; v. fältartill. bakvagnen; delas i fält-, belägrings-, fästnings-, fartygs-l.
Lavigerie (-vischrī), Charl. Mart. Allem, fr. kardinal, f. 1825, d. 92 Algier. Förtjänt om slafveriets afskaffande.
lavīn, medelt.-lat., se snöskred.
Lavīnium, g. geogr., stad i Latium.
lawn tennis (lån-), eng., ett eng. bollspel.
lavoār, fr., tvättställ.
Lavoisier (-våasiē), Ant. Laurent, fr. kem., f. 1743 Paris, giljot. 94 där, af epokgör. betyd. f. den nyare kem. o. dess nomenklatur. Förf.
Lawrence (lårr'ens), n.-amerik. st. i Massachusetts v. Merrimac, 67,932 inv.
Lawrence, St. (sent lårr'ens), 1) vik af Atlanten på Amerikas ö. kust; 2) fl. i N.-Amer., från Ontariosjön till L.-viken, 1,140 km. l.
Lawsōnia L., Lythrarieæ. Roten af L. alba Lam. i N. Afrika, orienten, s. Asien, V.-Ind. lämnar den äkta alkannaroten (färgämne), o. m. bladen (henna) färga sed. ford. Turkiets, Arabiens o. Egypt:s kvinnor naglarna, innerhanden o. fotsulorna.
Laxefjord, nor. fjord i Finmarkens amt, v. om Nordkyn, 75 km. l.
laxēra, lat., medels afförande medel åstadkomma uttömning ur tarmarna. Laxerande medel, se afförande medel.
laxsläktet, Salmo L., Anacanthini. Blank- l. silfver-l., S. salar L., allm. i Västerhaf. o. Östersj., en sötvattensform i Vänern: t. 130 cm. l. — Bäck-l., S. eriox L., allm. i hela Skandnav., äfv. i sött vatten; t. 90 cm., benämnes på sina ställen fjällöring, laxöring, laxör l. forell. — Röding, S. alpinus L., allm. i n. Sverige, äfv. i Värmld, Vättern, Sömmen o. s. v., t. 74 cm. l.
Laxå, bruksegend. samt järnvägs-, post- o. telegr.-station i Örebro l.
laxöringen, se laxsläktet.
Layard (lärd), Sir Aust. Henry, eng. arkeol. o. statsm., f. 1817 Paris; utgräfde sed. 45 del. af Ninive o. Babylon, 61/66 understatssekret., 69 sändeb. i Madrid, 78/80 i Konstpl, d. 94 London.
Laynez, Jacobo, sp. jesuit, f. 1512, missionär, 56 Loyolas efterträdare s. jesuitgeneral, förf. t. ordensstatuterna, d. 65 Rom.
lazaris'ter, af Vincent de Paula 1624 stift. orden f. folkundervisn., själa- o. sjukvård.
Lāzarus, bibl., detsma som Eleasar, dels den af Jesus från de döda uppväckta brodern till Maria o. Marta, dels den sjuke L. förekommande i en af Jesu liknelser (Luk. 16:20). Efter honom lasarett.
Lazarus, Moritz, ty. filos., f. 1824
