ortopedī, gr., läk., konsten att bota snedheter i ryggraden, benen, fötterna o. s. v.
Orūro, st. i Bolivia, 3,680 m. öf. haf., 13,575 inv. Silfvergrufvor.
Orust, se Oroust.
Orvar Odd, pseud. för O. P. Sturzen-Becker.
Orviēto, it. st., 18,543 inv. Got. katedral.
Orzeskōwa (orscheschko-), Eliza, pol. förf:a, f. Pavlovska 1842, Grodno, d. 10. Polens förnämsta förf:a, skr. rom. om pol. o. jud. förh.
osāger, indianstam i N.-Amer., omkr. 1,700.
Osāka, st. på s. kusten af Nippon, 996,000 inv. Hamn.
Osborne (ass'börn), lustslott nära Cowes på ön Wight, sedan 1902 hvilohem för eng. officerare.
Oscar Fredrik, se Oskar (II).
oscill|ation, lat., svängn. fram och tillbaka m. en pendel. -era, svänga fram o. tillbaka.
Osian'der, Andr., ty. teol., f. 1498, d. 52 ss. prof. i Königsberg. Angreps häft. för sin lära om rättfärdiggörelsen.
Osīris, fornegypt. gud. Isis' gemål o. broder, åkerbrukets grundl., dödades af Tyfon. Personifierade solens och ljusets välgörande och alstrande kraft.
Oskar, sv.-nor. furstar. 1) O. I, son af Karl XIV Joh., f. 4/7 1799 Paris, hert. af Södermanl. 10, kronprins 18, kon. 44, reg. liberalt, d. 8/7 59. Var äfv. mål., komposit. o. förf. Skr.: Om straff och straffanstalter (41). Sed. 23 g. m. Josefina af Leuchtenberg. — Hans son 2) O. II (Oscar Fredrik), f. 21/1 1829, hert. af Östergötl., kon. 72, har utöfvat stort inflytande på Sveriges utveckl. Sed. 57 g. m. Sofia af Nassau, måste 05 afstå från Norges tron, d. 8/12 07. Skr.: Ur Svenska flottans minnen (58) m. m. — Dennes 2:e son 3) O. Karl August, se Bernadotte.
Oskarshamn, st. i Kalmar l. vid Ö.-sjön, 7,916 inv. (08). Skeppsvarf. Lifl. handel o. sjöfart. Stadsprivil. 1856. Var förut köping und. namnet Döderhultsvik.
osker, fornitaliskt folk i s. Italien.
oskiska spel, se atellaner.
Oslo, till 1624 Norges hst., nu förstad till Kristiania.
Osman, de turk. sultanernas stamfar, reg. i Mindre Asien 1288/26.
Osmaniska riket, se Turkiet.
Osman Pascha, turk. gen., f. 1837 Mindre Asien, försvarade Plevna 77, 78/85 krigs-min, o. palatsmarsk., d. 00 Konstantinopel.
os'mium, kem., metalliskt grundämne, s. i små mängder förekommer i förening m. platina o. iridium. -ljus, ett 1900 af K. Auer uppf. elektr. ljus, där osmium tjänar som glödkropp.
osmos (-mås), gr., diffusionsförfarande vid sockerberedn.
Osnabrück, st. i Hannover vid Haase, 59,580 inv. En af de platser, där Westfal. fred. slöts 1648.
Ossa, g. geogr., nu Kissovo, bergkedja i Tessalien, 1,953 m. h.
ossēter, indogerman. folk i Kaukasien.
Oss'ian, kelt. bard i 3:e årh. Hans stridssånger utg. på engelska af Macpherson.
Ossian-Nilsson, Karl Gust., skald, f. 1875 Lund, har uppträdt i samhällsspörsmål, skr. Hedningar (01), Barbarskogen (09), dramat Tigerhuden (09) m. m.
Ossip Schubin, pseud. för Lula Kirschner.
ost, består af i mjölken förekommande ostämne (kasein), utfälles ur mjölken gm tillsats af löpe, alun l. ättika. Huf.-produktionsländ.: Frankrike, Holland, Engld, Schweiz, Italien, Förenta staterna. — Af den eft. tillverkn. af ost kvarblifna vasslan beredes missost l. mesost, s. hufvudsakl. består af mjölksocker.
Ostāde, Adrian van, nederl. genremål., f. 1610 Haarlem, d. där 85.
Osten'de, belg. st. v. N.-sjön, 41,181 inv. Kanaler, hamn, badort, ostronodling.
