Danmark. Frigafs 65, fördref ånyo Karl Knutsson o. valdes till riksförest., men måste fly 67, d. s. å. — Dennes brorson 3) Sten Kristersson, riksråd, var en våldsam man, låg i ständig fejd med Svante o. Sten Sture, d. 1516 i fängelse. — 4) Axel (Gustafsson), grefve, statsm., f. 1583, riksråd 08, rikskansler 12 o. var sedan Sveriges ledande statsm. Slöt freden i Knäred 13, förf. riksdagsordn. 17, 26/31 gen.-guv., i Preussen, blef evang. förbundets ledare 33, medlem af förmyndarereg. 36, slöt 45 fred i Brömsebro, 48 Westfal. freden, drog sig sedan tillbaka, d. 54. O. ansågs af sin samtid för en af Europas yppersta statsmän. — Dennes son 5) Johan, grefve, statsm., f. 1611, var 41/48 en af fredsunderhandlarne i Osnabrück, d. 57. — Dennes syssling 6) Bengt (Gabrielsson), gref., statsm., f. 1623, riksråd 54, användes vid fredssluten i Oliva (60) och Nijmegen (79), kanslipresid. 80 o. utrikespolitikens ledare, d. 02. — Dennes brorsonsson 7) Joh. Gabr., gref., skald, f. 1750, 86/89 riksråd, 92/01 riksmarsk., 86 ledarn, af sv. akad., d. 18. Var en af gustavian. tidens största skalder. Skr.: lärodikterna Skördarne och Dagens stunder samt Skaldebref, öfvers. Miltons Det förlorade paradiset m. m.
Oxford, grefsk. i mel. England. 1,957 kv.km., 182,768 inv. Hst. O., vid Isis o. Cherwell, 49,336 inv. Univ. (grund. 1249), bibliot. (500,000 bd, 22,000 manuskr.), observat., museum, bot. trädg.
oxhufvud, ford. sv. våtvarumått = 90 kan. = 235,6 l.
oxīd, kem., förening mel. en radikal o. syre.
oxidation, kem., syrsättning.
oxidūl, kem., syrefattigare oxid.
Oxus, se Amudarja.
oxygēnium, kem., syre (se d. o.).
oxymōron, gr., retor. figur, smnställn. af 2 ord, s. skenbart motsäga haa, ex. ung gubbe.
ozæna, gr., stinknäsa, läk., kronisk katarr i näshålan med stinkande slemafsöndring.
Ozārk, bergskedja i Missouri, 425/ 460 m. h.
ozokerīt l. bergvax, af paraffin bestående min., vid Kasp. haf., i Galizien m. fl. st.
ozōn, allotrop. modifikat. af syre, s. förekommer i ringa mängd i atmosfären, bildas vid elektr. urladdn., gm oxidat. af fosfor etc., har en egendoml. gmträngande lukt och verkar mycket starkare oxiderande än syre. Uppt. 1840.
P.
P, p, 16:e bokst. i alfab.; på rom. inskrifter = Publius, Populus m. m.; i mus. p. = piano, poco.
P, kem. tecken för Phosphorus (fosfor).
pace-|maker (pēs-mēkör), eng., sport., stegare (en som följer en cyklist för att hålla honom i rätt takt).
pacifikation, lat., fredsstiftning.
Pacifikbanor, 6 n.-amer. järnv., sträckande sig fr. Atlanten till Stilla hafvet, 52,768 km. l.
Pācius, Fredr., komp., f. 1809 Hamburg, 28/34 vid hofkapellet i Sthm, sed. musiklärare vid H.-fors univ., 60 prof. där, d. 91. Komp. bl. a. mus. till Vårt land och Suomis sång.
Pactōlus, gr. sag., en guldförande flod i Lydien.
pac'tum an'te nuptiāle, lat., se äktenskapsförord.
pac'tum tur'pe, lat., nesligt aftal.
Pacūvius, Marcus, rom. dram., f. omkring 220 f. K., d. omkr. 130 Tarent.
Paddington (pädd'ingtön), ford. by, nu en del af v. London.
paddor, Bufonidæ, till grodorna hör. familj. I Sverige finnas vanl. p., Bafo vulgaris Laurenti, 8 cm. l., grönfläckiga p., B.
