pronōmen, lat. spr., ord, s. begagnas i st. f. ett nomen; äro personliga (jag, du o. s. v.), ägande (min, din o. s. v.), utvisande (den), bestämmande (denne, densma), hänvisande (som, hvilken m. fl.), frågande (hvem, hvilken), obestämda (någon, själf o. s. v.), återförande (sig).
prononcēra, fr., uttala, förklara. -d, utpräglad.
pronunicamento, sp., i Span. offentl. tillkännagifvande mot regeringen; signal t. uppror.
Prony (-nī), Casp. Cl. Franç. Marie Riche de, fr. baron o. ingenjör, f. 1755, d. 39; uppf. en dynamometerbroms m. m.
propagan'da, lat., anstalt för utbredande af en viss lära, is. missionsanstalt. Göra p., söka vinna anhängare för sin åsikt.
pro pat'ria, lat., för fäderneslandet, devis på svärdsorden.
propedeutīk, gr., förkunskap, förberedande vetenskap.
propell'er, eng., den skrufformiga inrättning, s. framdrifver ångfartyg; kallas äfven fartygsskruf. En af uppf. var John Ericsson.
prō|per, fr., egen, egendomlig, snygg, ordentlig. -pretē, snygghet, renlighet.
Proper'tius, Sextus, rom. skald, f. omkr. 45 f. K. i Assisium, d. omkring 22 f. K. Skr. elegier.
propo|nēra, lat., föreslå. -sition, förslag; mat., sats.
Propon'tis, g. geogr., namn på Marmarasjön.
proportion, lat., förhållande, is. ett riktigt sådant af en kropps delar sinsemellan o. till det hela.
propōsition, fr., förslag; mat., uppgift; parl., framställn. af regeringen.
proprætōrer, lat., se prokonsuler.
proprieborgen, borgen ss. för egen skuld.
proprietär, fr., egendomsherre.
propylēer, gr., förgårdar, tempelartade ingångar i gr. stil.
pro rata parte, lat., efter hvars o. ens andel.
prorekt'or, lat., universitetsrektors ställföreträdare.
prorog|ation, lat., förlängning, utsträckning. -era, förlänga, utsträcka, ställa på framtiden.
prōs|a, lat., obunden form för tal l. skrift, i mots. till den på vers. -a'iker l. -aist', skriftst. på p. -āisk, opoetisk, hvardaglig, platt.
proscēnium, lat., ford. främre delen af skådebanan, nu platsen mel. ridån o. rampen.
prosek'tor, lat., sönderskärare; ledare af dissektionsöfningarna i en anatomisal.
proselyt, gr., en, s. öfvergått från en åsikt, lära o. d. till en annan; nyomvänd. -makare, en, s. ifrigt värfvar anhängare för sin åsikt, lära, sitt parti m. m. -makeri, värfvande af proselyter.
Proser'pina, se Persefone.
prōsit, lat., väl bekomme!
proskri|bēra, lat., förklara i akt, bannlysa, landsförvisa. -ption, förklarande i akt, landsförvisning.
Prosna, bifl. t. v. till Warthe, mel. Polen o. Schles., 180 km. l.
prosodī, gr., läran om stafvelsernas längd o. tonvikt.
prospekt', lat., perspektivisk framställn. af en byggnad, ett landsk, o. d.; i Petersburg beteckn. för större gator; utförlig uppgift om planen för ett företag.
Prossnitz, st. i Mähren, 24,054 inv.
prost, titel, s. biskop kan tilldela en kyrkoherde. Jfr kontrakts-p.
prostitu|ēra, lat., prisgifva, vanära. -erad, kvinna, s. drifver otukt s. näringsfång. -tion, utbjudande till otukt, skörlefnad, yrkesmässig liderlighet.
prostylos, gr., temp. l. annan byggnad med pelare endast på framsidan.
protagonist', gr., den första kämpen; skådespelare, s. utför hufvudrollen (i ett drama).
prota'goras, gr. sofist från Abdera i 5:e årh. f. K.
protegé (-schē), fr., skyddsling, gunstling. -ra, skydda, gynna.
proteīnämnen, se ägghviteämnen.
