förvärfvad (gm hjärn- l. hjärnhinneinflammat., utsväfningar o. s. v.).
sinolōg, kännare af kinesiskan.
Sinōpe, st. i M. Asien v. Svarta haf. 8,000 inv. Hamn.
sinter, min. massor, s. bildas gm afsättn. af i vatten lösta ämnen, ex. droppsten, kiselsinter (se d. o.).
sinus, lat., trigonom. funktion, förh. mel. den midt emot en spetsig vinkel liggande sidan o. hypotenusan i en rätvinkl. triangel. Jfr kosinus.
Sion, se Sitten.
sioux (sû), n.-amer. indianstam i Dakota, omkr. 43,000.
Sioux City (sû sitt'i), stad i Iowa (N.-Amer.) vid Missouri, 45,000 inv. Slakterier.
sir (sörr), eng., herre (tilltalsord, baronet- o. knighttitel).
sirap, brun l. hvit koncentrerad sockerlösn., biprod. vid sockerfabrikation.
sirdar, pers., öfverbefälhafvare, högsta värdighet i turkiska armén.
Sir Darja, ford. Jaxartes, fl. i v. Centr.-Asien, utf. i Aralsjön, 2,072 km. l.
sire (sīr), fr., allernådigste herre (i tilltal till kgr o. kejs.).
sirēner, gr. myt., flodguden Akeloos' döttrar, förtrollade gm sin sång.
Sīrius, klaraste stjärna i Stora hundens stjärnbild.
sirocco, se scirocco.
Sismon'di, Jean Charl. Simonde de, hist. förf., f. 1773 Genève, d. där 42. Skr. öf. Italiens, Frankrikes hist. m. m.
sista smörjelsen, en af kat. kyrkans 7 sakrament, verkställes gm att smörja döendes ögon, öron, näsa, mun o. s. v. med invigd olja.
Sis'yfos, myt. kon. i Korint, måste i underjorden vältra en sten uppför ett berg, hvarifrån den alltid åter nedrullade.
Sitten l. Sion, hst. i kant. Wallis vid Rhône, 6,048 inv.
sit tibi terra levis, lat., må mullen hvila lätt på dig!
situation, fr., läge, tillstånd.
sit vēnia verbo, lat., med förlof sagdt.
Siva l. Schiva, indernas 3:e gud, verkar förstörande o. tillika lifgifvande.
Sixtinska kapellet, påfvens privatkapell i Vatikanen, uppfördt 1473 under påfven Sixtus IV, världsberömdt för sina fresker af Michelangelo; s. madonnan, en sed. 1750 i Dresdengalleriet befintlig bild af madonnan, målad af Rafael.
Sixtus, 5 påfv.; betydande blott S. V, eg. Felix Peretti, f. 1521, af låg börd, 66 bisk., 70 kardin., 85 påf., reg. energiskt, grund. vatikan. bibliot, d. 90.
sjubben, se tvättbjörnen.
sjukgymnastik, se gymnastik.
sju sofvare, 7 kristna ynglingar, s. enl. legenden 251 dolde sig i en håla vid Efesos och vaknade först 446.
sjusofvaren, Myoxus Schreb., släkte bland gnagarna. Vanliga s., M. glis, 16 cm. l., Mel.- o. Syd-Europa, sofver 7 månader på året.
sjustjärnan l. plejaderna, stjärngrupp i Tjuren
sju underverk, världens, kallades i forntiden egypt. pyramiderna, Semiramis' hängande trädgårdar (Babylon), Artemistemplet (Efesos), den olymp. Zeus af Feidias, mausoléen i Halikarnassos, kolossen på Rodos, Faros vid Alexandria.
sju vise, Greklands: Solon, Tales, Pittakos, Bias, Kilon, Kleobulos, Periandos, 620/548 f. K.
sjuårskriget, 1) nordiska, 1563/ 70, krig mel. Erik XIV o. Fredr. II af Danm., slutade gm fred. i Stettin 70. — 2) preussiska, 1756/63, krig fördt af Fred. II af Preuss. mot Österr., Sachs., Ryssld, Frankrike, Sverige, slutade gm fred. i Hubertusburg 63.
själavandring (metempsykos), i äldre religionsformer förekommande lära, att själen såväl före som eft. detta lifvet bor i en annan kropp l. genomvandrar flere.
själfantändning, antändning utan
