Stockholms Oordenteligheter/Nummer 12

Utkom sannolikt under september eller oktober 1770.

[ 89 ]

Stockholms
Oordenteligheter.

N:o 12.

Matratare och lättingar äro gemenligen et folk, och wåra Drängar, Pigor och Betjenter utgöra största delen af dessa matwrak. - - Hwad bot skal påfinnas at afhjelpa denna Guds gåfwors försmädande oordning? Jag har 3 Pigor, 2 Drängar och en Jungfru i mitt hus; Anna kan icke äta Ärter; Brita mår illa af Kål; och Caisa får ondt af Hafwersåppan: Kutsken äter ej Sill, om icke med någon sauce, och Drängen smakar aldrig Strömming: Jungfrun skal hafwa Caffe för- och eftermiddagen, och det bästa som kommer på bordet, blifwer efter måltiden hennes rof. - - - Denna klagan, föra alla Husbönder och Matmödrar i mer eller mindre grad; och denna oordning är beklageligen uti de mästa hus så inrotad at det blifwit en wana för tjenstefolk, at lefwa efter behag, ifrån den tiden man öfwergaf wåra förfäders lofliga sed, Husagan. Men som denna osed medförer i längden et wärre ondt, så borde ock någon publik skam afhålla folket ifrån utöfwandet, och de tilhållas, at med tacksägelse hålla til godo ren och god husmanskost. - - De wänjas wid at wälja mat, och [ 90 ]å de blifwa sina egna, nödgas de wänja sig wid uselheten, som gemenligen såsom et Guds straff drabbar på deras galenskap. - - - De flytta ifrån tjenst til tjenst, endast för at finna et ställe, där deras wäljande af mat och sysslor oklandradt får passera; och de under en odugelig Matmoder få lefwa uti sin frihet. - - - Men huru skal sådant förekommas, och på hwad sätt skal bättre ordning winnas? - - Jo lätteligen kan detta hjelpas; men aldrig förr, än Husbonde och Matmoder kunna påkalla en Qwarters-Commissarius, som gifwer den brottsliga näpst på färsk gärning (som man plägar säga); och då genom en Förordning, wid wite befalles, at den som utgifwer orlofssedlar, skal ock i dem införa tjenares fel, som de icke låta rätta, med goda.

Qwarters-Commissariers inrättning medförer mångfaldig nytta: En sådan Mans påskrift på orlofssedelen borde gälla såsom 2:ne wittnens; och sjelfwa tjenaren skulle hos honom äga beskydd emot stränghet och oförrätt: Men sådane nyttige personer torde wara Contrebande uti wissa mäns ögon; för hwilka ofta en örfil eller et oqwädinsord, räntar en god måltid eller handpenning, och därföre är litet hopp öfrigt, at någonsin wänta uppå sådana oordentligheters afskaffande. - - - Dock likwäl torde allmänheten en gång öpna ögonen, och finna nödwändigheten; och då först skal man få se omöjeligheter kunna werkställas, wanan, egennyttan och capricen til harm.

[ 91 ]Detta ware i korthet aflemnadt til tanke-ämne, for goda Husbönder och goda Hushållare. Jag har icke nämnt denna anmärkning på dugelige och beskedelige tjenares bekostnad, som altid hos godt Husbondfolk äro nögde med Guds gåfwor; men den wanartige tjenaren tage sig til warning, det som skrifwit är - - Jag torde en annan gång, i annor händelse kunna bewisa, at käppen och karbasen äro en Guds gåfwa, dem förnuftige Husbönder böra meddela i sinom tid, åt sådane oförnuftige tjenare.

Wi hafwe en beqwämlighet här i Staden, som kallas Hyrwagnar; de äro ock långt bättre än de uti Paris brukelige Fiacrer; men däremot icke så wäl placerade som de Parisiske wagnarne. - - De stå på alla Torg och och nästan wid alla stora gathörn, til allmänhetens tjenst; och den som dem behöfwer, slipper at pruta sig köp, för den wagen han ärnar åka; ty Taxan är lag, och den som bryter däremot, blifwer hos nästa Qwarters-Commissarie, efter omständigheterna näpst eller straffad. - - Frågan blifwer i anledning häraf, huru Hyrwagnarne må blifwa wigare at tilgå än nu för tiden: samt huru de som köra sådane wagnar må kunna förmås til lydnad och höflighet. - - - Wagnarne böra utposteras aldeles på Pariser sättet, hwilket är så wäl bekant för wåre Herrar som wistats i [ 92 ]Paris, och som där sedt huru den qwicka Fransosen i alt förbättrar inrättningar til beqwämlighet; och wåre så kallade Hyrkutskgårdar endast wara natthärberge för tröttkörde hästar och sömnige Körswänner. - - - Härwid påminner jag mig, at i Paris ingen Hyrkutsk wågar tilbjuda sin wagn åt någon människja, då han wet at hästarne icke äro i stånd at hålla ut ehwart det bär uppå inom Staden. - - Hos oss är icke rart at se hästarne stapla och streta i minsta backe, och ofta få de åkande stiga ur wagnen och gå til fots: - - Uti sådana omständigheter wore en Hyrkutsk uti Paris rätt olyckelig; ty alt stryk han då får, när icke hästarne årka fram, det ligger ogildt, och han får dessutom ingen betalning för det han redan kördt: - - Där är lagen, at Kutsken skal köra hem, och icke wåga sig taga någon fora med trötta hästar. - - - At, för det andra, kunna förmå Drängarne til lydnad för Taxa, och höflighet emot dem de köra; det blifwer endast Policens activitet, och måste man af dessa Drängar tola alt, til dess någon Herr Wederbörande behagar afhjelpa detta onda, genom det medel som lätteligen kunde widtagas - - Men, som alt hittils af hela allmänheten allenast blifwit önskadt, men ej kunnat werkställas.

At hafwa både godt och tilräckeligt wattn är altid en nödwändig artikel, och besynnerl. [ 93 ]för en stor Stad. Stockholm äger i denna delen, likasom i så många andra, företrädet framföre de flästa Städer i werlden. Wi hafwa hela Mälaren, som ger oss friskt och klart watn, hwilket aldrig kan tryta; wi äge utom dess et stort antal kosteliga brunnar, som oaktat det idkeliga pumpandet natt och dag, likwäl icke uttömas; wattn ifrån Wårby Källa hämtas likaledes i båtlaster om sommartiden til Staden. Det ankommer således endast at widmakt hålla brunnarne och icke förskämma wattnet. Jag wil nu icke tala om all den orenlighet som kastas i Mälaren, och hwaraf strömen wäl bortsköljer det mästa; men hwilken wi dock äfwen til en god del få supa i oss tilbaka jämte watnet. Åtankan af dessa ohyggligheter skulle åstadkomma wämjelse hos hwar och en som blott tänkte derpå, än mer hos den som dagel. skal wara åsyna witne til det som den ena minuten wräkes i wattnet, hwaraf han den andra måste dricka, om icke wanan gjorde all ting drägeligt. I sig sjelf förändras dock icke saken: och utom otäckheten, bör detta watn ej eller kunna wara lika hälsosamt med det som är mera obemängt. Men jag lämnar Mälaren, för at et ögnableck uppehålla mig wid wåra Brunnar. Jag måste först bekänna, at jag icke fullkomligen känner alla anstalter som Lagen påbudit til deras wid magt hållande, fredande och reparerande. - - Men at taga dem sådane de nu äro, skulle en nogare eftersyn ej tyckas wara åtminstone öfwerflödig. Det [ 94 ]händer ej sällan, at wattnet i en eller flere af de bästa Brunnarne blifwer på en tid förwärrat, det händer ibland af tilflytande rägnwattn, ibland af andra orsaker, som mera än nu, kunde förekommas och hjelpas. Kejsaren i China anser det icke under sin wärdighet, at i Egen hög person föra plogen wissa dagar om året, at derigenom upmuntra sina undersåtare til åkerbruket. Jag wet at denna Kejsare är en Hedning - - - Men om Öfwer-Ståthållaren i Stockholm, wissa tider på året, gjorde jämte några af Magistraten besök wid Brunnarne, för at efterse huru de blefwo wårdade, hwarwid hvem som behagade, finge wara tilstädes, och utan at blifwa snubbad eller afwist, ägde frihet at med beskedlighet göra sina påminnelser eller anmärkningar; så tror jag at det ofelbart gjorde mycket til saken. Med all den wördnad jag hyser för Öfwerståthållare-Ämbetets wärdighet, kan jag icke eller afse, at en dylik wattupröfning wore under honom. Han skal ju njuta samma wattn som wi andra; hans upsigt är Stadens Oeconomie och Police i synnerhet ombetrodd, och hans närwaro skulle gifwa wigt och sporrar åt de öfriga Herrar Examinatorernes nit, ibland hwilka Stads-Physicus äfwen, efter min tanka, obeswärad borde sig infinna. Som jag af alla watwaror mäst nyttjar wattn, och sällan har råd at upblanda det med win, än mindre at dricka det sistnämde så wattufritt och obemängt som det kommer ifrån Kyparens och [ 95 ]Källarmästarens rena händer; så är ej underligt om jag nitälskar för alt det som tjenar at bibehålla det samma så godt som ske kan.

Ibland de waror som tämmeligen högt på en tid blifwit upstegrade, är wisserliga Weden: - - Med Guds hjelp och förnuftig hushållning blifwer wäl den stegringen, om icke i år, dock åt året förekommen, genom de goda anstalter, som icke allenast i private hus, utan ock uti alla publique Werk redan äro gjorde, och förmodeligen göras, medelst Kakelugnarnas omsättande med dragrör. - - - Denna invention borde allenast blifwa styrkt genom en Kongl. Förordning, som pålade en wiss Contribution för hwarje Kakelugn, (utan dragrör efter af gamla fasonen) som icke til wiss tid wore omsatt. Brandsynen borde göra beslag uti detta ämnet; och Kakelugns-besigtningarne intygas af en med Brandsynen fölgande Kakelugnsmakare, eller 2 dess Gesäller. Wedbesparingen genom denna invention är så stor, at man med hälften wed får warmare rum än tilförene; och då de mästa Kakelugnar blifwa omsatte, skal Stockholm kan ske behöfwa et par 1000 famnar wed mindre än förr - - och då just hoppas man slippa wed-stegring; när skogen får stå ohuggen, genom god hushållning med wåra wedbodar, som alt hittils mäst fyllas om sommaren, endast at uti slöseri förbränna 8 månader. - - Wåra hederliga förfäder gjor[ 96 ]de ståckbrasor i spisar; wi, sedan i Kakelugnar med nästan lika nytta som de: Nu öpnas wåra ögon - - wi begynna hushålla med weden - - Jag önskar, det icke Stockholms Stads öde må blifwa, at koka i framtiden med tårf och rötter.

Til förekommande af Wärdshus-prisens despotiska Taxerings-Methode, anmodas Hög- och Respective Allmänheten, at uti Dagligt Allehanda, låta införa hwad på sådane ställen man haft til middag eller afton, och huru på diverse ställen sådant blifwit betalt: på det at andre må taga sig til wara, för de dryga och kostsama Wärdshusen; och de billiga Lustplatsarne anwisas, för den ibland oss, som finner sig hugad, at wara på Wärdshus utom staden och på en ledig stund roa sig med sina wänner.

Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.