Ströftåg här och der i Sverige/I Jönköping

←  Vid Vettern

Ströftåg här och der i Sverige av Claës Lundin I Jönköping

Bland sydsvenskar  →

IX.

I Jönköping.

Från hvilken sida man än kommer, äro Jönköpings omgifningar lika vackra och tilldragande. Huru många gånger hafva icke vi resande uppsvear farit genom Jönköping, nämligen på den tiden då staden ännu var ett oundvikligt skjutshåll på södra stambanan och vi voro stadda på någon »europeisk tur». Men vi foro, de allra flesta åtminstone, utan att se mycket annat än att staden sköljes af Vetterns vågor. Ofta kommo vi dit sent på aftonen, läto föra oss till »Stora Hotellet» för att äta och sofva, och tidigt följande morgon vandrade vi, med sömnen ännu i ögonen, tillbaka till bangården. En liten bit af en park och ett stort hus vid parken, det var allt hvad vi sågo, och med den bilden fullständigade vi hvad vi förut visste, att staden har en hofrätt, en tändsticksfabrik och en landshöfding samt åtskilliga tusen andra invånare, af hvilka några icke äro lagkloka.

Nu mer äro uppsvearne icke tvungna att taga vägen genom Jönköping, när de resa till södern, men nu komma de frivilligt, än på Vettern, än vester från, än från Nässjö. Det är ett riktigt nöje att få göra en afväg från Nässjö för att lära känna Jönköping på fullt allvar, det vill säga så mycket allvar som kan ligga i några dagars vistelse på en ort, hvilken man förut föga känner. Det är visst möjligt att Jönköping i något afseende förlorat på den östra stambanan samt att Nässjö också en gång varder en ansenlig stad, men icke torde det förra vara särdeles mycket och nog har den vackra staden vid Vettern ännu långt försprång för medtäflaren vid jernvägsknuten.

Jönköping är en stor stad, det ser man genast, när man kommer in på Östra Storgatan, icke på Michalowski & Lawski’s »Herr-Equiperingsmagasin», ty sådana storartade uppklädnadsbodar med sådana slaviska bodegarnamn kan man finna i mycket mindre städer — det är märkvärdigt hvad de slaviska namnen nu mer trängt sig in i Sverige; ej heller är den vederstygliga stenläggningen på körbanan och den utmärkt goda på de breda gångbanorna något uteslutande kännetecken på en stor stad; knapt torde de två tidningstryckerierna (stadens tredje tidning har sitt hem vid den vestra, ej fullt så storstadsaktiga delen af Storgatan) visa, att Jönköping är stor, ty i långt mindre samhällen finner man lika många tidningar; och fruntimrens nutidsdrägter kunna vara lika fulländade i Vexiö, till och med i Vadstena; men hvad som företrädesvis angifver den stora staden är att ungdomen och »folket» icke helsar på främlingen.

Sådant märker man genast, när man kommer från Vadstena, der hvarje dräng och piga, som man möter på gatan, låter höra ett vänligt »god dag», åtföljdt af en nick, under det äfven »bättre mans barn» ganska höfligt taga af sig mössan. Vid sådant är man ej van i stora städer, och i Jönköping ser man ej tecken dertill.

Det tyckes också, som skulle främlingen ej göra alldeles så stort uppseende här, som i andra svenska städer, der man, oaktadt stora hotell med guldgalonerad portvakt eller »vaktmästare», synes ganska förvånad öfver att se en resande. Ej heller tyckes den folkliga ungdomen i Jönköping kunna så allmänt undvara skor och strumpor, som förhållandet är i åtskilliga andra städer.

Dessa äro de kännetecken, hvilka genast visa främlingen, att Jönköping icke är någon småstad. Stannar man längre tid här, får man ännu flera och vigtigare prof derpå. Det är visst möjligt, att Jönköping icke är en fullt helsosam stad, och ofta händer, att främlingar här känna sig illamående, men äfven i detta afseende har staden mycket bättrats mot förr, hvartill vattenledningen väl torde vara en bland de kraftigaste orsakerna.

Läget mellan ganska stora höjder och nästan under Vetterns yta kan ej gerna främja ett godt helsotillstånd, men friskt vatten till in- och utvärtes bruk verkar i motsatt riktning. En vallfärd upp till vattenledningen borde derför såsom tacksamhetsgärd ofta företagas af stadens invånare, men troligtvis är det främlingar, som mest fara dit, för utsigtens skull. Åkdon finner man alltid i Stora Hotellet, liksom till stadens öfriga omgifningar.

Till Dunkehallar kan man gå för att derifrån njuta af en bland de vackraste utsigter i Sverige. Såsom verklig tafla är den otvifvelaktigt att föredraga framför utsigten från vattenledningskonsten, hvilken verkar mer fogelperspektiviskt.

En klar aftonstund på Dunkehallar har ett icke ringa behag. På de flesta sidor omlutes synranden af stora, skogväxta höjder; djupt under åskådarens fötter simmar staden på vattnet, och norr ut sträcker sig Vetterns stora spegel, skimrande i aftonsolen. Det är en både stor och vacker tafla.

Rörelsen i staden kan man ej förnimma från denna höga punkt; endast ett svagt ljud stiger kanske dit upp från musiken på värdshuset Stora Limugnen eller i hotellets trädgård; för öfrigt är allt tyst och stilla; och Vettern ser lika enslig ut som vanligt; på denna stund af dygnet komma inga ångare; nere i hamnen i Munksjön finnas möjligtvis några segelfartyg, men ute på Vettern synes icke ett enda sådant, ingen fiskarjulle, ingen lustbåt. Ser man ut åt det stora vattnet, fröjdar man sig åt dess guldskimrande yta, men icke skulle man tro sig vara i närheten af en ganska betydlig stad.

På vägen från Dunkehallar finner man ett litet präktigt parti, högt öfver staden, ett litet vattenfall, som skuttar bland stenarne, än sköljer öfver klipporna, än kastar sig på sidan om dem, små qvarnar med gamla stugor, och nedanför dem nätta landthus med vackra trädgårdar, det hela friskt leende, grönt, vattenskummande, just något att se på och glädja sig åt, i fall man har sinne för sådana der små landskapsstudier.

Vill man skåda mera storartade vattenfall, skall man resa ut till Husqvarna, öster ut. Man far förbi landtegendomarne Rosenlund och Sanna och ser, i fall man fäster blicken på den södra synranden, på långt håll Taberg, som med sin tvärt afskurna sida står skarpt upp mot luften.

Längre fram har man på höger hand, invid vägen, spår af några gamla vallar. Det är lemningar efter Rumblaborgs gamla fäste, som anlades af Albrecht af Mecklenburg och var kändt under Engelbrechts frihetskrig samt åt den kringliggande trakten gaf namnet Rumblaborgs län.

Der möter man Husqvarnaån, vid hvars sida man sträfvar upp till fabriken, hvilken har det härligaste läge vid det nedersta af de många vattenfallen, som ån gör. Husqvarna-naturen är otvifvelaktigt en af de allra vackraste i Sverige. På klippsluttningarna der finner man en frodig växtlighet, högresta, lummiga träd, blommor och saftig grönska öfver allt. Det är färg i den taflan, och det är kraft i teckningen också. Men äfven på andra sidan om Jönköping finner man vacker natur. Man far på en väg, som sträfvar betydligt högre upp än jernvägen, hvilken man följer ett stycke norr ut. Det bär ständigt upp för genom björkskog och ekdungar, förbi Björneberg och Tolarp, Jerstorps kyrka och Jerstorps säteri, Tokeryd, Monseryd m. fl. egendomar, alla vackra.

Renlig och fin är också staden. Hvad dock stöter en främling är att se, det man väl vattnar gatorna, när de sopas, men deremot icke sköljer rännstenarne. Skulle vattenledningen icke hinna till för äfven det ändamålet?

Hvad som tyckes vara i förträffligt tillstånd, det är eldsläckningsväsendet. Staden har en ny, i Mars detta år af stadsfullmäktige antagen och i derpå följande April af konungens befallningshafvande faststäld brandordning, som tyckes fullkomligt motsvara sitt ändamål. Enligt denna ordning är skyldighet att tjenstgöra vid eldsläckning grundad på medborgerlig pligt, och utgöres derför stadens eldsläckningsmanskap af hvarje välfrejdad och arbetsför manlig medlem mellan 18 och 55 år. Dock kan befrielse erhållas, så vidt sådan utan olägenhet för truppen kan ske. Den befriade erlägger till stadskassan en årlig afgift, som vexlar efter den betalandes vilkor från 1 till 25 kr. Denna trupp delas i fyra afdelningar: släckningsafdelningen, vaktafdelningen, bergningsafdelningen och reservafdelningen, alla stående under en brandchef och en vice brandchef samt afdelningschefer och underbefäl. Brandchefen utnämner till sitt biträde sju adjutanter och en standarförare. Staden är delad i tre branddistrikt.

För räddning af menniskolif finnes inom hvarje branddistrikt ett lätt fordon till hastigt framskaffande af stegar, tåg, hoppningssegel och räddningssäck, och för bergning af lösegendom finnas korgar, bårar, tåg, säckar m. m., förvarade i en större vagn för alla distrikten.

Det är sannolikt icke utan en viss trygghet stadens invånare tänka på att de hafva denna brandordning samt att de veta, att den nu varande brandchefen är en särdeles rask, intelligent och vid ledning af mycket folk van man, hvilken med stort nit egnar sig åt sitt uppdrags fullgörande. Utan godt släckningsväsende skulle Jönköping, oaktadt sina breda gator och lätta tillgång till vatten, sannolikt ännu vara utsatt för ganska stor fara vid en eldsvåda. De flesta husen äro ännu af trä, och vid sjelfva Östra Storgatan skulle elden finna riklig näring, i fall ej snar hjelp anlände.

Liksom många andra svenska städer, har Jönköping vid första påseendet sken af att ega ett stort antal stenhus, men här, såsom litet hvarstädes, är det blott en hvitmenad yta. Husen äro endast, som det heter, »reveterade». De äro dock ganska prydliga, och bland de byggnader, hvilka äro verkliga tegelhus, utmärka sig elementarläroverket, tullhuset, fattigarbetshuset, stora hotellet m. fl. för att icke tala om östra kyrkan.

Den senare har ett vackert läge mellan Östra Storgatan och Vettern och är omgifven af en liten vacker park, sannolikt lemning af begrafningsplatsen, som östra församlingen nu har utanför staden; men kyrkan sjelf tarfvar bättring i synnerhet i sitt inre, som är särdeles klumpigt och smaklöst. Fråga lär ock vara om ett genomgående bättringsarbete. Helgo Zettervall lär hafva åtagit sig att göra något riktigt fullständigt för 200,000 kr., men det har man, sannolikt till stor skada för staden, funnit allt för dyrt och nöjt sig med en liten ofullständig fejning, som kommer att kosta 40,000 kr. Det varder således kanske ej halft arbete eller ens fjerdedels, och om några år ångra Jönköpings invånare sig sannolikt att hafva på detta vis »sett på styfvern».

För närvarande bygger man mycket i denna stad. Det är i synnerhet åt vester, som Jönköping utvidgar sig. Der håller man på att uppföra det nya länssjukhuset, och der är en baptistkyrka under byggnad samt ganska många andra hus. Af Jönköpings gamla slott synes nu mera intet spår. Platsen der det stått, lär vara ämnad till byggnadstomter. För närvarande tumla barnen sig på den gräsvuxna marken, och ett eller annat kringvandrande »konstnärssällskap» slår der upp sitt förevisningstält.

Strax bredvid går jernvägsspåret för godsforslingen från den inre hamnen till bangården, och den vackra parken bjuder till lustvandring i sina slingrande gångar eller till hvila på de beqväma bänkarna i trädens skygd. Der träffar man stadens »beau monde», under det boulevarden, längs baksidan af Östra Storgatans egendomar och, på andra sidan, jernvägslinien och Vettern, tyckes vara mer egnad till ostörda morgon- och aftonvandringar.

De små trädgårdar, som ligga på södra sidan om denna strandgata och hvilka höra till Östra Storgatans hus äro ganska täcka. Man ser äfven vackra verandor och balkonger på baksidan af nyss nämnda hus, från hvilka invånarne hafva en präktig utsigt öfver Vettern.

Söder ut från den vestra stadsdelen, hvilken från den östra skiljes af den inre hamnen och hamnkanalen, går vägen till Stora Limugnen, det kända utvärdshuset, som med sin vackra park är en särdeles behaglig tillflyktsort under varma sommardagar.

På väg dit går man förbi gasverket, Jönköpings gjuteri och mekaniska verkstad samt ett par tapetfabriker, och ännu längre söder ut kommer man till det stora pappersbruket Munksjö, vid stranden af sjön med samma namn, hvilket verk också är värdt en påhelsning. De ofantliga halmstackarne på flera tusen skeppund, hvilka genast innanför grinden taga uppmärksamheten i anspråk, gifva en föreställning om mängden af arbetsämne, som pappersfabriken använder. Tillverkningsvärdet går också numera till omkring en million kr. årligen. För närvarande lära 125 arbetare, der hafva ständig sysselsättning.

Jag nämnde något här ofvan om Husqvarna vackra läge och ämnade i sammanhang med öfriga storslöjdsinrättningar i och omkring Jönköping närmare skildra äfven det verket. Ty värr tyckes dock icke mycket vara att säga derom för närvarande. Allt synes der vara inrättadt på bästa vis efter stor måttstock för en ansenlig tillverkning, men åtskilliga bland de många dyrbara maskinerna stå der overksamma, och det hela har utseende af att lida af afmattning. De stora, ljusa och trefliga verkstäderna tyckas vara klent befolkade. Ännu lära, enligt uppgift på stället, ett par hundra arbetare hafva sysselsättning, men ett stort antal är redan afskedadt. Orsaken till detta mindre gynsamma tillstånd lär vara att påräknad gevärsbeställning från staten uteblifvit. Det nyss så blomstrande gevärsfaktoriet har, såsom kändt är, under senare tid slagit sig på tillverkning af symaskiner, och för de svenska näringarnes skull vore det önskvärdt, om denna näringsgren sloge bättre ut än gevärstillverkningen, på hvilken väl icke, åtminstone hvad statens beställningar vidkommer, något fast borde kunna grundas, så länge ej kontrakt på längre tid äro afslutade.

Om Jönköping icke egde någon annan märkvärdighet, skulle det likväl vara namnkunnigt för sin tändsticksfabrik. Det är ett verk, som hunnit göra sig verldsbekant och på samma gång gjort Sverige kändt på orter, der vårt fäderneslands namn kanske förut aldrig varit nämndt. Jönköpings tändstickor äro nu mer så eftersökta, att man på många ställen i utlandet icke vågar bjuda ut någon annan sådan fabriks tillverkning, hvarför man, i brist på den verkliga varan, tagit sin tillflykt till efterapning. En sådan efterapning och förfalskning drifves i synnerhet i Tyskland i ganska stort omfång, och mången »Biedermann» har der gjort sig en vacker förmögenhet på att tillverka stickor, hvilka han helt fräckt gifvit ut för »äkta Jönköpings».

Tyskland är dock icke ensamt om ett sådant hederligt näringsfång. För kort tid sedan kom till Jönköping en herre, hvilken gaf sig tillkänna såsom holländare och anhöll att få se fabriken. Då man svarade honom, att sådant vanligtvis icke tillätes, tillkännagaf han sig vara tändsticksfabrikant, och då ej heller detta antogs såsom giltig orsak för att låta honom se tillverkningssättet här, förklarade han helt spotskt, att han sjelf kunde göra »Jönköpings stickor». Till stöd för sitt påstående framlade han etiketter, hvilka voro efterapade och liknade i det väsentligaste de äkta, som nyttjas af Jönköpings fabrik. Det hela vore blott ett »Geschäft», förklarade han och gjorde sig icke samvete af att uppträda såsom förfalskare.

Från en ganska blygsam början har Jönköpings tändsticksfabrik under en klok ledning samt ihärdiga ansträngningar under några och tjugu år hunnit sin närvarande betydelse. När man i den stora och beqväma kontorslägenheten ser verldskartan på väggen, vet man att hon också är kartan öfver fabrikens afsättningsområde, och man känner sig glad öfver att detta verk är svenskt. Kontoret inrymmes i en stor och prydlig stenhusbyggnad, som uppfördes sistlidet år. För öfrigt finner man inom fabrikens område några och trettio hus.

Stor verksamhet råder på de rymliga gårdarne, dit spår äro inledda från den närliggande jernvägsstationen och der stora lastvagnar ständigt fullpackas med färdiga tändstickor, forslas bort och lemna rum för andra i oupphörlig vexling.

I de särskilda byggnaderna finner man de olika afdelningarne för tillverkningen. Öfver allt stora och luftiga salar, der ingen dålig eller särdeles skarp lukt kännes. Huruvida arbetet i alla dessa salar kan vara fritt från hvarje olägenhet för arbetarnes helsa, vet jag icke, men att ingen skämd luft någonstädes märkes samt att arbetarnes och arbeterskornas utseende i allmänhet ingalunda är sjukligt, finner man nog vid ett besök der. Att ej heller här arbetaren kanske lönas i full motsvarighet med sin möda, vågar jag tro; men fabrikens egare göra åtminstone för öfrigt hvad i deras förmåga står för arbetarnes bästa, hvarpå jag här nedan vill meddela några prof.

Om man också icke kan bedöma tillverkningens alla delar, är det likväl med stort nöje man vid ett besök på stället följer denna tillverkning under hennes fortgång från råämnets första införande på platsen till det sista fulländandet, då den färdiga varan vandrar ut i verlden.

Man kan följa med allt, från det ögonblick aspstocken rullas ur högen på gården, afskäres, skalas, svarfvas, såsom faner utskäres i långa remsor och sönderdelas till stickor, huru dessa stickor torkas, sättas upp i bågar, rostas, paraffineras, satsas, tagas ur bågen, packas i askar, som plånas och med otrolig hastighet slås in i paket, hvilka med lika stor snabbhet förseglas och nedläggas i stora trädlådor med plåtförhydning, hvilka lastas på en jernvägsvagn för att forslas till någon kuststad och sedan fraktas til Singapor eller Rio de Janeiro, Goda Hoppsudden eller S:t Francisco, eller hvart det må vara på detta eller det andra halfklotet.

Allt tillgår med den yttersta noggrannhet och den största snygghet samt under den fullständigaste kontroll och med iakttagande af sådan försigtighet, att någon olycka ej gerna är tänkbar. Att det är en utmärkt ledning af det hela, kan man snart finna, men också att hvar och en gör sin skyldighet.

Många äro de sinnrikt uttänkta och skickligt utförda maskiner, hvilka underhålla tillverkningen. Det hela sättes i gång af fyra olika ångmaskiner, nämligen 1 på 40 hästkrafter, 1 på 20, 1 på 16 och 1 på 10. Fabriken eger f. n. 32 tändsticksskärningsmaskiner, 2 gnuggningsmaskiner, 10 cirkelsågar, 4 torkningsapparater, 22 ventilationsapparater, 54 inläggningsmaskiner, 30 urtagnings d:o, 5 borrningsmaskiner, 1 pressmaskin, 2 jernsvarfvar, 1 jernhyflingsmaskin, 2 slipverk, 2 trähyflingsmaskiner samt 61 öfriga maskiner, för många att här särskildt uppräkna, eller i allt 230 maskiner. Fabrikens ingeniör hr Lagerman, nyttjar också sin stora förmåga för att ständigt utfinna nya och fullkomna förut varande maskiner. Bland hans vackra skapelser ser åtminstone den oinvigde kanske med största nöjet på den lilla maskinen för kapslars tillverkning. Maskinen fattar ett stycke gråpapper, skär, viker, klistrar det och trycker derpå orden »Jönköpings tändsticksfabrik» samt kastar sedan den färdiga kapseln ifrån sig, allt inom ett ögonblick. På det sättet tillverkas 60,000 kapslar om dagen.

Jönköpings tändsticksfabriks-aktiebolag utgöres af tio aktieegare. Disponent är hr B. Hay. Den inom fabriken sysselsatta arbetspersonalen utgöres af 768 arbetare, men dessutom arbeta 794 andra personer i sina hem för fabrikens räkning, så att sammanlagda antalet uppgår till 1,562 personer. Af de inom fabriken sysselsatta äro sex mästare, 373 arbetare och 134 arbeterskor öfver 18 år samt 112 manliga och 143 qvinliga medverkande under nämnda årsgräns. Arbetslönerna uppgå för året till omkring en half million kronor. Sistlidet år tillverkades 170,674,836 stycken elddon för ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 2,510,113 kr.

Inom fabriken finnes badanstalt för arbetarne samt en försäljning af öl och svagdricka till billigt pris. För tre år sedan skänkte fabriksbolaget 30,000 kr. såsom grundplåt till en sjukhjelps-, begrafnings- och pensionskassa för fabrikens arbetare. Denna kassa har redan betydligt förkofrats. Hvar och en af arbetarne erlägger hvar fjortonde dag en afgift, som omvexlar mellan 20 och 50 öre, allt efter delegarens ålder, hvarigenom tre klasser uppkomma. Inom första klassen, de som betala endast 20 öre hvarannan vecka, erhålles 60 öre om dagen i sjukhjelp, inom andra klassen 90 öre samt inom den tredje 1 kr. 50 öre.

Denna sjukhjelp utgår under fyra månader, derefter lemnas half sjukhjelp i ytterligare fyra månader, hvarpå det beror på kassans tillgångar, om eller till huru stort belopp understöd för längre tids sjuklighet må kunna lemnas. Oaktadt kassan således understöder sina sjuka delegare, betalar fabriksbolaget likväl kostnaderna för läkarevård och läkemedel. I begrafningshjelp erhålles mellan 12 och 30 kronor. Enka efter arbetare, som i minst fem år varit anstäld vid bolagets fabriker, erhåller, så länge hon lefver ogift, men dock icke längre tid än 15 år efter mannens död, pension med 50 kr. årligen.

Inom slutet af Februari hvarje år kallar bolagets disponent samtlige arbetarne till allmänt årsmöte, då för kassans ställning redogöres samt då fem manliga och fem qvinliga arbetare väljas till sjukhjelpsstyrelse för året, och denna styrelse utser inom sig två revisorer för granskning af kassans räkenskaper. Sedan kassan under förlidet år utdelat sitt understöd, visade hennes behållning likväl 36,308 kronor.

Äfven för sunda och i öfrigt tjenliga bostäder för arbetarne visar bolaget sig vilja sörja. Dessa bostäder ligga i stadens vestligaste del, hvilken sannolikt är den helsosammaste. Hittills äro två envånings- samt två tvåvånings-stenhus färdiga, hvarjemte tre tvåvånings-stenhus äro under uppförande, ämnade för tillsamman 62 familjer.

De tvåvåningshus, som nu äro färdiga och bebodda, hafva hvart och ett plats för 6 familjer, nämligen 4 i bottenvåningen samt 2 i öfre våningen, och dessutom 2 ungkarlsrum. Hvarje hushållslägenhet utgöres af 1 stort rum och dito kök jemte kontor och nödiga uthus samt planteringsland. En sådan lägenhet uthyres för 100 kronor om året och för ungkarlsrummet betalas 30 kr.

Huset har två ingångar på hvarje långsida. I köken finnes en Bolinderspisel, och hvarje hus har en stor bagarstuga. De nu bebodda lägenheter, som jag haft tillfälle se, äro ganska goda, ljusa och rymliga, och invånarne tyckas äfven i allmänhet vinnlägga sig om snygghet och ordentlighet, några till och med om en viss prydlighet i bohaget och dettas ordnande. Det hela gör således ett godt intryck. Så mycket jag kunde finna, äro fabrikens arbetare i allmänhet nyktra och ordentliga, och ett godt förhållande tyckes råda mellan dem och fabrikens ledare.

Utom de redan nämnda fabrikerna, har Jönköping åtskilliga andra af vigt för de fosterländska näringarna, såsom Stenbergs enkas dräll- och damastfabrik, P. A. Strandbergs tekniska fabrik, F. Paulis parfym- och tekniska fabrik, ett par bryggerier, flere snusfabriker m. m.

I så väl ett som annat afseende är Jönköping en liflig stad, der åtskilligt finnes att taga i akt för den, som önskar känna vårt fäderneslands närvarande tillstånd. I Jönköpings hotell har den resande ett ganska godt herberge. Jönköping har också ett annat, ej heller så litet herberge, nämligen Lundbergs hotell vid Bornarpsgatan, och dessutom finnas rum för resande snedt emot jernvägsstationen.

———♦———