Ströftåg här och der i Sverige/Motala
XII.
Motala.
»Ingeniören skall gå den här vägen!» utropade den lilla
barfoting som mottog min kappsäck vid jernbangården på kanalens
norra sida. »Vi ska’ öfver färjan.»
Det var sent på qvällen och ganska mörkt. Jag såg hvarken kanal eller färja, då jag lemnade den station som kallas »Motala verkstad» och som ligger några minuters jernväg från en annan station, hvilken heter endast »Motala» och har sitt läge nära slussen och köpingen. Till verkstadens nytta är den först nämnda af dessa stationer anlagd, och den resande, hvars ändamål för tillfället är verkstaden, stannar icke gerna i köpingen, ehuru man derifrån kan medelst en ångslup på en fjerdedels timme flytta sig ned till verkstadens omgifningar.
Oaktadt mörkret, kommo vi lyckligt öfver kanalen och fram till värdshuset, der jag fann ett litet, hyggligt rum med en ganska dräglig säng. Värdshuset vid Motala verkstad är ett aktningsvärdt herberge.
»Ingeniören skall väl icke resa tidigt på morgonen?» frågade uppasserskan. Nej, jag skulle slå mig ned der för flera dagar. I Motala är hvar och en naturligtvis »ingeniör», liksom man är »häradshöfding» i Jönköping och »grosshandlare» när man kommer till städer som äro vana att se endast handelsresande.
Motala mekaniska verkstad ligger i en vacker trakt, men utrymmet synes numera vara allt för litet för den ständigt växande rörelsen. Innan vi söka inträde i verkstaden, göra vi kanske en liten färd upp till köpingen. De stora kanalbåtarne mellan Stockholm och Göteborg samt ångfartygen som gå på Jönköping plaska nästan ständigt den vägen; men infödingarne och de främlingar som kommit hit för Motalas egen skull gå ombord på Kolga, den ångslup som underhåller regelbunden förbindelse mellan verkstaden och köpingen. Det är en vacker vattenväg mellan de grönskande stränderna. På begge sidor sträcka lummiga trädgrupper sig ända till kanalbanken, och man far således oafbrutet genom en vacker park.
Motala köping har ett särdeles gynsamt läge. Orten har också varit känd sedan gamla tider, men det är föga mer än ett halft århundrade sedan Motala vann köpings namn, heder och värdighet. Sex år efter Göta kanalbyggnads början meddelade nämligen k. m:t tillstånd för köpingen att vara till, och köpingens karta faststäldes genom ett kongl. bref af den 6 Augusti 1824. Genom ett annat kongl. bref, af den 5 December 1862, vardt Motala köping skild från socknen af samma namn och utgör sedan dess en egen kommun.
Köpingen har onekligen större rörelse än många småstäder, och i hamnen ser det ganska lifligt ut. Om man från hamnen och slussen sträfvar upp för den branta gatan, som förbi kyrkan leder till torget, finner man åtskilliga handelsbodar, och andra ligga spridda här och der i den till utsträckningen ganska betydliga köpingen med de trädplanterade gatorna. Handtverkare saknas ej heller, icke ens sockerbagare, och af barberare har köpingen två exemplar, af hvilka det ena är qvinligt, som på ett ganska skickligt sätt sköter sitt yrke. Motala bok-, musik-, pappers- och cigarrhandel säljer nya böcker och gammal tobak i en stor och vacker lägenhet. Köpingen är ej heller utan modehandel, lika litet som i saknad af banker: så väl Norrköpings, som Vadstena enskilda banker hafva här afdelningskontor. När dertill komma sparbank, postkontor, telegraf, apotek samt åtskilliga hotell, så är det väl ingenting som fattas i de yttre vilkoren för ett bildadt samhälle.
Hotell Motala är ett herberge för resande, Hotell Nilsson ett annat, det senare tyckes vara alldeles nytt, och Hotell Prins Karl eller gästgifvaregården ett tredje, men det sist nämnda ligger på andra sidan strömbron och hör ej till köpingen, hvilket dock icke hindrar, att det hålles väl och sökes flitigt af resande. Hotell Motala har också värdshusrörelse samt till och med ett särskildt »schweizeri». Hvad kan man mera fordra?
Köpingens invånarantal uppgår f. n. till omkr. 2,000, men tyckes vara i ständig tillväxt. När dertill kommer, att verkstadens folk, med qvinnor och barn, väl går till lika mycket, samt socknen dessutom har nära 4,000 invånare, synes, att Göta kanals slutpunkt vid Vettern är en ganska folkrik ort. Den yta, på hvilken köpingen är anlagd, omfattar omkring 68 tunnland. Läget är särdeles friskt och lika vackert. Vill man njuta af en utsigt som i skönhet har få sina likar inom vårt land, behöfver man blott från Motala kyrkogård vända sina blickar ut åt Vettern.
En annan god utsigt är från den vackra bron öfver strömmen, dels upp åt sjön, dels ned åt forsen förbi »Strömparterren» och »Strömkronan». Och önskar man närmare skåda den vackra parken, genom hvilken kanalen går, kan man till fots begifva sig från slussen ned till verkstaden, antingen på södra sidan, förbi många nya, täcka hus, af hvilka flera tillhöra arbetare vid verkstaden, eller på norra sidan, då man går förbi den Platenska grafven, som gamle grefve Baltzar Bogislaus sjelf utsåg till sin och de sinas hviloplats och der han med flere af sin slägt jordats. Det är icke länge sedan stoftet af hans son, excellensen Baltzar v. Platen d. y., äfven nedsattes der.
Vackrast är det dock kanske i verkstadens närmaste omgifning. Disponentens bostad, värdshuset, arbetareföreningens hus m. fl. hafva ett särdeles täckt läge, och sedan fortsättes den vackra vägen ända ned till Boren, på hvars ena sida, omkring en fjerdedels mil från verkstaden, framskymtar det präktiga Karlshult, inbäddadt i en lummig park.
Verkstaden ligger mellan kanalen och strömmen, och emedan kanalen har ett ansenligt högre läge än strömmen, drifves största delen af maskinerna genom det deraf uppkomna fallet. Hufvudingången till verkstaden är vid kanalen, der ett nytt, stort hus med torn tilldrager sig uppmärksamheten. Man frestas af detta torn att taga huset för en kyrka, men det är en byggnad som innehåller kamrerarekontor i bottenvåningen samt ritkontor och arkiv en trappa upp. Ritkontoret är en storartad sal, der en hel mängd unge män äro flitigt sysselsatte vid sina ritbräden, och innanför hvilken ingeniör Wetterberg, förste mannen näst efter disponenten, kapten Unge, har sin arbetslägenhet. Bredvid hufvudingången, hvilken alltid bevakas af en portvakt och der ingen utan särskild tillåtelse får inträda, finnas två ofantliga portar, hvilka öppnas då de i verkstaden färdigbyggda fartygen genom en särskild liten kanal, som vid sådana tillfällen tages upp, föras omedelbart ut i Göta kanals vatten.
Att här söka gifva någon fullständig skildring af de olika verkstadslägenheterna kan ej komma i fråga, ty dertill fordras större insigt i ämnet. Emellertid kan äfven den som ej är kunnig i yrket, men älskar det menskliga arbetet och förstår att uppskatta menniskosnillets ansträngningar för underhjelpandet af den kroppsliga arbetskraften, ej utan en känsla af verklig andakt genomvandra de många arbetssalarne, der ett så stort antal af nutidens alla förbättringar inom det mekaniska området är i full verksamhet för att frambringa maskiner, hvilka i sin ordning skola en gång utföra storartade verk. Det är till största delen maskiner som åstadkomma dessa arbeten, men maskinerna äro menniskotankens alster, och för att rätt sköta dem fordras ej blott kroppslig kraft, utan ock aldrig felande påpasslighet, ett tålamod och en uthållighet samt ofta äfven en insigt som måste högt aktas. Ingen verkstad kan väl i högre mått framkalla en sådan aktning än Motalas, och när man vandrar mellan dessa hyfvelmaskiner, borrar, filar, ånghammare, hvilka från det största till det minsta äro i oupphörlig verksamhet, måste man högt uppskatta arbetet här, såväl i hvarje dess del som i det storartade hela.
Vill man derjemte hafva en tafla af kraftig färgverkan, som för alltid präglar sig fast i minnet, bör man nattetid göra ett besök i valsverket. Redan på långt håll lyser elden oss till mötes. Genom de öppna dörrarne ser man svarta, kraftiga gestalter, som syssla framför eldgapen. Deras mörka ytterlinjer teckna sig skarpt mot den glödande bakgrunden. Träder man närmare, ser man att dessa figurer bära masker för ansigtena. Slagget ryker omkring dem, elden smattrar, jernet fräser, och de dundrande maskinerna löpa oupphörligt i sin jemna, afmätta takt.
Så fortgår arbetet natt och dag, men i nattens mörker i synnerhet är det en ståtlig syn, och det är kanske då man mest uppskattar kraften och uthålligheten hos dessa arbetare, hvilka tyckas vara lika härdade som smältstyckena, sedan dessa under ånghammarens förskräckliga slag tuktats, bultats och knådats som ett stycke deg.
Det är dock icke endast valsverket nattetid, utan hvarje arbete på hvilken stund af dygnet som helst, som tillsammantaget med de öfriga bildar Motala-verkets storhet. För att rätt döma detta verk fordras likväl att taga med i räkningen äfven de på andra orter samma bolag tillhörande arbetslägenheter. Motala mekaniska verkstads aktiebolag, som utgöres af 600 aktier à 5,000 kr., eger, såsom kändt är, ej blott mekaniska verkstaden och valsverket i Motala, utan äfven Lindholmens mekaniska verkstad i Göteborg och Motala varf i Norrköping, för att ej tala om det till följd af kronans mot bolaget väckta rättegång ännu nedlagda Nyköpingsverket. Hvad dessa verk tillsammans kunna uträtta är ganska storartadt.
Tillverkningsvärdet för år 1874 uppgick till nära 6,000,000 kr. Det är siffror som tala, utan behof af vidare utläggning.
Det största i år aflemnade arbetet är den Svithiodsbolaget i Göteborg tillhöriga ångaren Heimdall, hvilken ock är den största ångare som utgått från någon svensk verkstad. Han håller nära 2,000 tons och är ämnad till fraktfart på England. Bolaget har också i år aflemnat den opansrade kanonbåten Blända, beräknad för hastig fart och stark bestyckning, samt en pansarkanonbåt af monitors-certen, kallad Sölve, byggd vid Motala varf. Af öfriga stora och små ångfartyg hafva omkring 30 aflemnats i år samt ett stort antal ångmaskiner.
Jag var en afton inbjuden att deltaga i en profresa, som med en nyss färdig ångslup gjordes utåt Vettern, en högst angenäm färd i godt sällskap; men sådana resor äro naturligtvis ganska vanliga på ett ställe der den ena ångbåten efter den andra utgår från verkstaden och alla skola underkastas pröfning under fart. På denna färd var det dock icke ångslupen som egentligen sysselsatte mig, utan mer de vackra stränderna omkring Motala-bugten samt Vetterns vattenyta. Jag återsåg då ännu en gång Vadstena, hvars stolta slott lyste i »aftonsolens sista strålar», såsom det så skönt heter på romanspråket. På Motala-bugtens södra strand synas ruinerna af Motala tändsticksfabrik, hvilken efter sin brand ännu icke är uppbyggd och ej heller lär varda det.
Vill man se de olika modeller som under en lång följd af år användts eller åtminstone varit ämnade att användas, skall man skaffa sig tillträde till modellkammaren, som ligger i en särskild lägenhet på verkstadsområdet. Det är värdt att skådas, men när man icke sjelf är man af yrket, tröttnar man slutligen att genomvandra denna långa sträcka och kika på denna ofantliga mängd små maskiner i trä. Man kan likväl uppskatta deras stora värde för yrkesmannen och måste derför förvåna sig öfver, att denna dyrbara samling är inrymd i ett träskjul, som i händelse af eldsvåda lätt kunde snart helt och hållet tillintetgöras.
En vandring genom förrådshusen, der allt för ett ångfartygs utrustning finnes, är ock värd att göra, liksom ett besök strax på andra sidan kanalen i den der anlagda dockan. Verkstadens lägenheter äro mångfaldiga, och det utrymme som finnes synes på ett förträffligt sätt användt, fastän det nu mer dock är allt för knapt. Ett nytt verkstadshus skall också nu byggas, men det säges, att bolaget önskar förändra verket i Motala till uteslutande lokomotiv-verkstad och låta öfriga beställningar utföras i bolagets andra verkstäder.
Och huru hafva arbetarne det? Så vidt man af några få dagars vistande på stället kan döma, synas de i allmänhet hafva det ganska bra. De synas ock vara nöjda med sina vilkor och äro i allmänhet ordentliga och välvilliga, och öfver det sedliga tillståndet lär ej kunna klagas. Antalet i Motala kan jag icke uppgifva, ty derom kunde jag icke få någon fullständig upplysning. Hvad med säkerhet uppgafs var, att tjenstemän och elever uppgå till omkring 120. Att hela verkstadsbefolkningen, med qvinnor och barn, går till omkring ett par tusen, tror jag mig dock kunna säga. Antalet af vid bolagets samtliga verkstäder ständigt sysselsatte arbetare skall, enligt uppgift i Motala, utgöra 2,250 man. De aflönas hufvudsakligen på beting, hvilket aflöningssätt äfven här visat god verkan både för arbetsgifvarne och arbetstagarne.
Ålderstigne, orkeslöse arbetare samt arbetareenkor och minderåriga barn hafva af bolaget underhåll dels »in natura», dels i penningar. Två särskilda enkhus finnas, och »gratialstaten» uppgår till omkring 8,000 kr. årligen. Arbetarne ega dels en allmän sjuk- och begrafningskassa, dels särskilda sådana hjelpkassor verkstadsvis inrättade. Dessutom har arbetareföreningen också en sjukkassa. Verkstadsbolaget håller läkare och sjukhus för arbetarne samt fria läkemedel.
Arbetareföreningen i Motala har ett eget prydligt hus med läsrum, boksamling och teater samt håller sällskapliga sammankomster med föredrag, skådespel och andra tidsfördrif till nöje och bildning. Huset är dock ej ännu fullt gäldadt, hvarför tillgångarne hufvudsakligen användas till skuldens minskande hvarje år.
Skolundervisningen tyckes vara förträfflig. Hon skötes af sju lärare och lärarinnor i sex särskilda skollägenheter, och kostnaden utgår från bolaget. Äfven i gymnastik och vapenöfning samt sång och instrumentalmusik lemnas kostnadsfri undervisning. Omkring 650 barn äro f. n. i skolåldern. Äfven särskilda skolor underhållas af bolaget, såsom en syskola för vuxna flickor samt söndags- och aftonskola för arbetare i mannaåren.
Bolaget har låtit uppföra ett stort antal arbetarebostäder, af hvilka dock icke alla äro öfverensstämmande med nutidens fordringar på sådana. De uthyras emellertid ganska billigt. Den årliga hyran för ett rum och kök vexlar mellan 30 och 50 kr., efter lägenhetens värde. För öfrigt bo arbetarne ganska spridda, en fördel i helsoafseende, om man också måste förvåna sig öfver, att personer som hafva ganska ansträngande sysselsättning ega kraft att vandra en half mil, några till och med mycket längre, hvarje dag för att komma till och från sina hem.
En för menniskovännen glädjande omständighet är att se, det många arbetare kunna af sin knappa arbetsförtjenst aflägga så mycket, att de sjelfva varda husegare. Men bolaget tyckes också kraftigt understödja ett sådant egendomsförvärf och hjelper till byggnadskostnaderna med räntefria lån, hvilka småningom återgäldas genom några kronors afdrag vid hvarje aflöning. Omkring halft annat hundra arbetare hafva på sådant sätt skaffat sig egna hus. Det är ett sakförhållande som ej kan nog framhållas till föresyn på andra ställen.
En förträfflig inrättning är också Motala verkstads »konsumtionsförening», hvilken tyckes gå utmärkt bra. Hon är grundad på aktier och med utdelning i förhållande till hvad hvar och en aktieegare köpt under året. Omsättningen lär uppgå till omkring 100,000 kr. årligen.
———♦———