Straffbalken
← Missgiernings Balk |
|
Utsöknings Balk → |
Straff Balk.
I. Cap.
Om Missgierningars angifwande, och
Fångars underhåll.
LIfssaker, och andra grofwa
missgierningar, skola utan upskof för Rätta
angifwas. Giör målsäganden thet ej, utan
lägger them neder; böte tiugu daler, eller
mera, som saken är til; och käre å missgierningen
then, som å Konungens wägnar kära bör. Giör
han thet ej; miste tiensten, eller böte, efter
omständigheterna.
2. §. Dråpare, och andre grofwe
missgierningsmän, skola genast å färska gierning gripas, i
hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas. Ej
må borgen tagas, ther saken går å lif, eller kropp,
tå man med penningar ej böta må.
3. §. Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning bar åtagen är, ware skyldig
honom så länge föda, at han för Rätta til saken
bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej
saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar
missgierningsmannen fängsla låtit: niute tå han
uppehälle af almänna fångamedel.
4. §. Hächtes qwinna, som spädt barn
hafwer, och kan thet ej annorstädes skiötsel och
uppehälle hafwa; niute thet hälften til födo mot thet, som
modren får.
II. Cap.
Om them, som i fängelse dö.
WArder missgierningsman i fängelse död, såsom:
Guds och thes heliga Ords försmädare,
förrädare, mördare, tidelagare, eller then, som för
annan thylik swår lifssak fängslig suttit, och hafwer
han gierningen tilstådt, eller är han af Underrätten
therföre til döden dömd; låte tå Konungens
Befalningshafwande then döda genast utur fängelset föra
genom Skarprättaren, och gräfwe han then neder
i galgebackan, eller afsides i skogen. Dör dråpare,
tiuf, eller then, som annan sådan lifssak giordt; tå må hans kropp af annat folk handteras, och
afsides i Kyrkiogård läggas. Sedan gifwe
Konungens Befalningshafwande thet Öfwerdomaren
tilkänna.
III. Cap.
Om doms fullbordan i lifssaker.
NU är missgierningsman til döden dömd; låte tå
Konungens Befalningshafwande domen för
honom läsas i fängelset, och warde dagen honom
sedan kungiord, tå han straffet undergå skal.
2. §. Then, som til dödsstraff utföres, må
wäl med någon dryck styrckas, men ej skal honom
tillåtas, at i fängelset, eller under wägen, sig ther
med öfwerlasta. Sker thet; miste then en månads
lön, som äger ther å wård hafwa.
3. §. Förr än missgierningsman till
rätteplatsen kommer, skal domen ther offenteliga för
meningheten upläsas af then, som thertil förordnad är.
4. §. Är fånge gensträfwig och hårdnackad,
och wil ej bereda sig til döden; gånge äntå domen
til fullbordan. Nu bekänner han i fängelset annan missgierning, än then han redan är dömd före; eller
at andre ther i delachtige äro; eller är uppenbar
själawåda: tå gifwe Konungens Befalningshafwande
thet Öfwerdomaren tilkänna, som dömdt hafwer,
och afwänte thes utslag. Ej må med doms
fullbordan uppehållas, och missgierningsman återföras,
sedan han på rätteplatsen kommit, utan thes
wigtigare skiäl thertil äro.
5. §. Tå Dom öfwer swåra brott fullgiord
är, skal Konungens Befalningshafwande thet genast
kungiöra Öfwerdomaren, som domen fäldt hafwer.
6. §. Är qwinna hafwande, som dödsstraff
eller annan kropsplicht undergå skal; eller är fånge
så siuk, at han ej kan sig til döden bereda, eller straff
sitt utstå: tå må thermed upskiutas, för qwinno sex
wekor efter thet hon födt hafwer, och för siuk fånga,
til thes med honom bättre warder.
7. §. Ther missgierningsman ej warder hängd,
bränd, eller steglad, eller wid straffet i thenna lag ej
utsatt är, huru med thes kropp förfaras skal, gånge
thermed, som i 2. Cap. i thenna Balk sägs.
IV. Cap.
Om Skarprättare.
SKarprättare ware med hustru, barn och
tienstefolk, tagen i Konungens hägn. Ej må
embete hans för nesligit hållas, och han, eller the, stängas
ifrån ärligit folks umgänge, wid straff, som för
annat Konungens förbudsbrott.
2. §. Begår Skarprättare märkeligit fel, tå
missgierningsman afstraffas, antingen af oförstånd,
eller af fylleri och dryckenskap; plichte med tijo daler,
eller mera, eller med kroppen, efter
omständigheterna.
3. §. Nu warder han, eller hans folk, på
rätteplatsen, eller annorstädes, för theras
förrättning öfwerfallne, med stenar, hugg och slag; tå
hafwa alle the, som i samma gierning woro,
edsöre brutit, ehwad Skarprättaren thes embete
rätteliga giordt, eller ej.
V. Cap.
Om kropsplicht med arbete, spö och ris, så ock hächte wid watn och bröd.
FÄlles någor til arbete, eller at mista hud,
förthy at han ej orkar böta, och är ej
kropsplichten wid brottet i thenna Lag utsatt; tå räknas nijo
öre för hwart dagswärke; tre daler emot ett par spö,
och fyra daler emot ett par ris, try slag af
hwarthera paret. Går talet af spö eller ris, ej jämnt up
emot böterna, efter thenna räkning, utan stiga
böterna något ther öfwer; tå ökes straffet med ett par
spö, eller ris.
2. §. Med spö straffes man, och qwinna med
ris. Ej må man straffas med flera, än fyratijo par
spö; och ej qwinna med flera, än tretijo par ris. Å
landet och i staden förrätte then straffet med spö och
ris, som thertil förordnad är.
3. §. Häradsfogde, eller Länsman å landet,
och then i staden ther til satt är, hafwe upsicht ther
å, at domen rätteliga fullbordas; ägen the ock macht, at genast näpsa then med spö, eller fängelse,
som straffet med flathet wärkställer.
4. §. Fängelse wid watn och bröd räknas
således, at emot böter ifrån en daler, til och med tijo
daler, swara fyra dagar; ifrån tijo, til tiugu fem,
åtta dagar; ifrån tiugu fem, til fyratijo, tolf dagar;
ifrån fyratijo, til sextijo, sexton dagar; ifrån sextijo,
til åttatijo, tiugu dagar; ifrån åttatijo, till
etthundrade tijo, tiugu fyra dagar; och emot böter öfwer
etthundrade tijo daler, tiugu åtta dagar. Ej bör
någor dömas til fängelse wid watn och bröd på
längre tid, än en månad, eller tiugu åtta dagar; och
ej mindre tid, än fyra dagar.
5. §. Med fängelse wid watn och bröd må
then brotslige straffas, ther Domaren pröfwar, at
hans wälfärd och heder genom annan kropsplicht
spilles.
6. §. Tillåter fångawachtare någon, som til
fängelse wid watn och bröd är dömd, at niuta
annan dryck och spis; miste en månads lön, och sitte
sielf åtta dagar i Konungens hächte wid watn och
bröd.
7. §. Orkar then, som til böter fäld är, them
gälda, men wil helre plichta med kroppen; hafwe ej lof thertil; utan gånge bot fyllest ut af egendom
hans. Mächtar någor ej fullt gälda; stånde
kropsplicht för alt.
8. §. Ej måge böter utsökas af bonda, ther
han ej förmår them betala utan hemmanets förderf
och ödesmål; ej eller af then, som lider ther af brist
på födo och uppehälle; utan umgälle then brott sitt
med kroppen.
9. §. Warder någor dömd til arbete på wiss
tid, och finnes thet ej; förfråge sig Konungens
Befalningshafwande hos Öfwerdomaren, huru
arbetet i annat straff förbytas må.