Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 14
14.
FLOTTAN I ELBING.
År 1635.
Staden Elbing i Vestpreussen, ej långt från Frisches
Haff, eröfrades af Sverige från Polen år 1626. Der inrättade
konung Gustaf Adolf år 1629 en skeppsgård för småfartyg.[1]
Skeppsgårdens befälhafvare var major Lars Mattsson (Strusshjelm). Under honom funnos i maj 1635 löjtnant Per Larsson, aderton strusskeppare, fyra högbåtsman, femtiosex gemene, en skrifvare, en gårdsskeppare, en byggmästare, en qvartermästare, nio timmermän, nio grofhuggare, nio sågare, en smed, en mästersven, en segelsömmare och en profoss.[2] Här lågo tre galejor, två pinasser, fem strussar, fyra jakter och diverse pråmar.[2]
Elbing återstäldes till Polen på grund af stilleståndsfördraget i Stuhmsdorff d. 2 sept. 1635. Major Lars Mattsson befaldes att sälja nämnda farkoster, emedan man ansåg sig icke kunna få dem öfver till Sverige.[3]