Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 15

←  Flottan i Elbing

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Flottan i Viborg  →

15.

FLOTTAN I STRALSUND.

Åren 1635—1680.

Staden Stralsund ligger i sundet mellan Vorpommern och ön Rügen. Då staden år 1628 anfölls af tyska kejsaren, undsattes han med framgång af Sverige och förklarade sig vilja förblifva under Sveriges krona.

Staden blef förläggningsplats för några småfartyg och bojorter. Åren 1656—1657 lågo här äfven skeppet Fenix (2) och två kompaniskepp under befäl af major Daniel Jönsson Strussflycht. Varfsarbetet bestod hufvudsakligen i reparation och underhåll af farkosterna. År 1660 byggdes bojorterna Solen och Hjorten. Men den egentliga verksamheten bestod i det skogshygge, hvartill de på ekvirke rika skogarne i trakten gåfvo anledning.

Viceamiral Peter Blume befaldes år 1635 att bege sig från Stockholm till Stralsund och der samla ihop alla strussar.^[1] Ekhygget torde hafva tagit sin början år 1641. Blume erhöll härom befallning af amiralitetskollegium d. 19 nov. 1640.^[2] För virkets framkörande ur skogen upphandlade kollegiet tjugu hästar på Öland och sände dem i september 1641 till Stralsund.^[3] Virket höggs på Franzburg-skogen omkring tjugu kilometer sydvest från Stralsund.^[4] Det huggna virket fördes till Ruden, en liten ö i Östersjön strax utanför Peenemünde, hvarifrån det hemtades med kronans skepp till Stockholm.^[5]

Med viceamiral Blumes död år 1650 upphörde skogsarbetet och återupptogs ej förr än år 1660. Detta skedde i Abshagenwald omkring femton kilometer söder om Stralsund.^[6] Arbetet stäldes under bokhållaren Jakob Kinnaird.^[7] Under honom funnos åren 1661—1663 en skeppare, åtta sågare, en hjulmakare, en timmerman, tre smeder, två hejdridare (skogsbetjente) och tretton à tjugu gemene.^[8] För körslorna uppköptes tjugu hästar.^[9] Men amiralitetskollegium var ej belåtet med hans förvaltning. Derför skickades major Måns Assarsson Mannerfelt, åtföljd af amiralitetsfiskalen Sven Brandt, i oktober 1665 från Stockholm till Stralsund för att undersöka hvad Kinnaird uträttat i afseende å skogshygget.^[10] Sedan major Mannerfelt återkommit till Stockholm följande vår, beslöt kollegiet att afskeda Kinnaird, “emedan han är försumlig, sömnaktig och egennyttig“.^[11] Tillfölje häraf beordrades han till Stockholm att redovisa och kapten Peter Casten vid Kaseburgs varf befaldes att äfven taga befäl öfver skogsarbetena vid Stralsund. Under honom skulle skrifvaren Håkan Dahl redovisa för alla kostnaderna.^[12] Efter upprepade påminnelser förmåddes Kinnaird först i slutet af år 1667 att resa från Stralsund till Stockholm, der han dog från sin redovisning i febr. 1668.^[13]

Det gick ej heller bra för kapten Casten. Folket rymde från honom och likaså skrifvaren Håkan Dahl med 600 daler. Derför beslöt amiralitetskollegium år 1667 att sända till Stralsund en person “med en ampel och god instruktion“.^[14] Denna person blef major Henrik Tomasson Leijonfelt, hvilken med löjtnant Karl Pijl och fiskalen Sven Brandt beordrades dit att ransaka om ekhygget och besigtiga skogarne.^[15] Major Leijonfelt kom tillbaka till Stockholm i september samma år och anförde åtskilliga klagomål öfver kapten Casten.^[16] Denne skulle likväl få stanna öfver öfver vintern.^[17] Den 29 april 1668 beordrades major Leijonfelt åter till Stralsund, der han skulle taga befälet öfver ekhygget. Ewald Seger utnämndes samma dag till bokhållare och redogörare.^[18] Under major Leijonfelt tjenstgjorde åren 1668—1669 löjtnant Karl Pijl, en holmskeppare, fjorton sågare, en hjulmakare, en mästerknekt, tre timmermän, en smed, två hejdridare, femton kuskar, tio stalldrängar, en profoss och femtiotre gemene, förutom fyra skeppare med trettiotvå man på två bojorter, en struss och två jakter.^[19] I juni 1670 reste major Leijonfelt efter erhållet tillstånd derifrån och befälet öfvertogs af löjtnant Pijl.^[20]

Den 24 sept. 1672 klagade “samtliga kronans sågare vid skeppsvirkeshuggningen i Pommern“. De säga sig hafva intet på fötterna, de stå uti vattnet upp till knäna och draga sågen och nu blir det kallt, hvarför de anhålla att få ut något af sin innestående lön att köpa stöflar för, “ty på tre och ett halft års tid hafva vi inga penningar bekommit.“^[21] Sin kost hade de likväl erhållit. Af brist på medel blef det emellertid allt svårare att hålla skogsarbetet i gång. Detta hade likväl försedt skeppsbyggnaderna å Skeppsholmen med icke obetydliga qvantiteter ekvirke. Flöjterna Elefanten och Hollands Tuin hade vanligen en à två gånger hvarje år hemtat virke till Stockholm, men åren 1672—1673 hemtades sådant äfven af skeppet Nordstjernan (2), år 1674 af skeppen Nordstjernan (2), Sundsvall (2) och Wismar (2) samt 1675 af Nordstjernan (2).

Den 28 juli 1675 skref kapten Karl Pijl till amiralitetskollegium, att arbetsfolket höll på att gå under af hunger och nöd, emedan det ej på länge fått hvarken kost eller lön och d. 3 nov. samma år skref kan, att folket “för hunger, köld ock nakenhets skull dagligen ge sig af från honom.“^[22] Midt i all denna jemmer och nöd dog kapten Pijl d. 24 jan. 1676. Amiralitetskollegium skref d. 3 maj 1676 till bokhållaren Evald Seger, att arbetsfolket ej kunde få någon undsättning från Sverige “i dessa besvärliga tider och så länge det är osäkert i sjön“,^[23] hvarpå Seger svarade d. 15 juni, att han hade intet att existera af.^[22] Sanningen häraf bevisade Seger genom sin död i början af augusti 1676.^[24] Genom kriget hade öfverfarten blifvit stängd för Sverige, så att 229 ekplankor, hvilka i mars 1676 lågo färdiga vid lastplatsen, ej kunde afhemtas.^[25]

Licentskrifvaren i Stralsund Johan Kemphen förordnades d. 4 nov. 1676 till bokhållare efter Seger.^[23] Kapten Cornelius Crass hade samtidigt antagits till befälhafvare öfver farkosterna i Pommern, men som han uppfört sig “oregerligt“ befalde konungen, att han skulle utbytas mot en annan officer.^[26] Till följe häraf befalde amiralitetskollegium kommendören Frans Lou (adlad Lauw 1680) att bege sig till Stralsund och öfvertaga befälet.^[27]

Fältmarskalken Otto Vilh. von Königsmark hade fått tillstånd af konungen år 1677 att bygga några farkoster i Stralsund.^[28] Fältkassören Magnus Gavelius förordnades att hafva inspektion öfver detta skeppsbyggeri.^[29]

År 1679 erhöll kapten Mårten Lucht fullmagt att hafva uppsigt öfver ekhygget i Pommern.^[30] Efter freden detta år upptogs åter arbetet härmed af alla krafter. I stället för att anskaffa egna hästar för körslorna, ackorderades med Stralsunds formän om virkets utkörande med tre vagnar dagligen under tre månader. Härför skulle betalas 16 lübska skilling för hvar häst hvar åttonde dag.^[31] Efter samma taxa skulle sedan fortsättas under vintern, emedan detta blefve billigare, än “när kronan sjelf håller hästar och kutskar“.^[32] Dessutom anmodades generalguvernören Otto Vilh. von Königsmark att beordra tjugufyra knektar af dalregementet med underofficerare att biträda vid ekhygget.^[33] Allt virket nedfördes till lastageplatsen Dewin vid Stralsund, hvarifrån det hemtades till Karlskrona af skeppet Ekorren (3) och tre bojorter, hvilka gingo flera resor för detta ändamål under sommaren 1680.^[34]

1. A. K. reg. 19⁄11 1635.
2. A. K. reg.
3. A. K. reg. 6⁄9 och 8⁄9 1641.
4. R. R. 26⁄11 1642.
5. A. K. reg. 8⁄4 1648.
6. A. K. reg. 14⁄11 1663 och S. K. A. afd. D 11.
7. A. K. reg. 10⁄11 1660.
8. S. K. A. afd. D 11.
9. A. K. reg. 19⁄12 1663.
10. A. K. reg. 16⁄10 1665.
11. A. K. prot. 5⁄7 1666.
12. A. K. reg. 26⁄10 1666.
13. A. K. reg. 6⁄7 1667 och 4⁄4 1668.
14. A. K. prot. 7⁄6 1667.
15. A. K. reg. 29⁄7 och A. K. prot. 26⁄7 1667.
16. A. K. prot. 24⁄9 och A. K. reg. 2⁄11 1667.
17. A. K. prot. 31⁄10 1667.
18. A. K. reg.
19. S. K. A. afd. D. 11.
20. A. K. ank. handl. Pijls bref 30⁄9 1670 och A. K. reg. 19⁄11 s. år.
21. A. K. ank. handl. 1672.
22. A. K. ank. handl.
23. A. K. reg.
24. A. K. ank. handl. Erik Hellstens bref 26⁄8 1676.
25. A. K. ank. handl. 20⁄3 1676.
26. R. R. 26⁄6 1677.
27. A. K. prot. 16⁄8 1677.
28. R. R. 26⁄6 1677.
29. A. K. reg. 16⁄8 1677.
30. R. R. 27⁄5 1679.
31. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 3⁄6 1680.
32. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 7⁄12 1680.
33. R. R. 5⁄8 1680.
34. A. K. reg. 30⁄7, 25⁄9 1680 m. fl. Wachtmeisters reg. 4⁄6 s. år.