Wikisource

Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 13

< Svenska flottans historia: åren 1635-1680
←  Flottan i Stockholm
Svenska flottans historia: åren 1635-1680
av Axel Zettersten
 Flottan i Elbing  →



[ 165 ]

13.

FLOTTAN I GÖTEBORG.


Under Gamla Elfsborgs slott åren 1635—1654. Vid denna periods början var flottans skeppsgård i Göteborg förlagd vid Gamla Elfsborgs slott. Detta låg vester ut från Göteborg mellan Klippan och Röda Sten omkring 3,000 meter från staden, räknadt från nuvarande Jerntorget.[1]

I april 1639 var rikskanslern Axel Oxenstjerna i Göteborg. Han skref då till amiral Klas Fleming, att tre eller fyra kronans skepp borde förläggas der till hamnens försvar och för skeppsflottans säkerhet.[2] De följande åren lågo dock blott två pinasser i Göteborg.[3] Men under krigsåren 1644—1646 blefvo skeppen Göteborg (2) och Rafael (2), tre à fem små fartyg och en pinass eller galeja förlagda här.[4] Derefter stannade blott några små fartyg qvar i Göteborg och år 1649 beordrades äfven dessa derifrån till Stockholm, så att blott Rosengalejan (L) blef qvar.[5]

Platsen vid slottet var alldeles för trång. Då Nya Elfsborgs fäste en mil utanför Göteborg blifvit färdigt år 1654, förlades derför ej vidare några skepp vid det gamla slottet.

“Masthagen“ åren 1655—1662. Amiralitetskollegium skref d. 29 nov. 1654 till magistraten i Göteborg, att han skulle på grund af konungens befallning upplåta till amiralitetet en i “Masthagen“ vid Göteborg befintlig beqväm plats för skeppsbyggning, hvarest sådant arbete förut bedrifvits.[6] Detta varf låg antagligen i Masthugget strax utanför Göteborg. Varfvet egdes af enskilda, hvilka tilläto kronan att jemte dem sjelfva begagna detsamma. Då kriget med Danmark utbröt 1657, emottogos och förlades tio kompaniskepp i Göteborg.[7] Jemte några af kronans småfartyg utgjorde dessa stadens och [ 166 ]skärgårdens försvar åren 1658 och 1659. Vid krigets slut 1660 återstäldes kompaniskeppen till egarne.

Oberäknadt olägenheten för kronan att ej vara egare till varfvet, tillkom äfven att vattnet utanför var ganska grundt. Amiralitetskollegium anmodade derför år 1660 amirallöjtnant Daniel Strussflycht att vidtaga förberedande åtgärder för att flytta kronans varf till en beqvämligare plats vid Stigberget, “der vattnet är tjugu fot djupt en skeppslängd från stranden“.[8] Den 1 okt. 1662 erhöll Strussflycht befallning att öfverlemna varfvet i Masthagen till egarne. I ersättning för varfvets begagnande skulle dessa erhålla de gamla husen derstädes, som icke dugde att flyttas till nya varfvet vid Stigberget.[9]

“Gamla varfvet“ åren 1663—1680. Detta låg på Elfsborgs ladugårds egor omkring 600 meter vesterut från nuvarande Jerntorget i en sänka mellan två berg, af hvilka Stigberget var det östra. Platsen var omkring 150 meter lång uppåt land från stranden och 90 meter bred.[10]

Redan år 1652 hade skeppen Andromeda (2) och Fenix (2) förlagts vid Stigberget och icke under slottet.[11] Under vintern 1654 förlades här äfven skeppen Herkules (1) och Merkurius (2).[12] Det torde äfven varit här som kölen till skeppet Äpplet (1) sträcktes år 1659.

År 1662 anmodades nämnde Strussflycht att uppföra på varfvet vid Stigberget en tillfällig smedja af bräder, ty man ville icke upprätta något beständigt varf i Göteborg.[13] Smedjan uppfördes och arbetet der var i full gång i september 1662.[14] Sedan bygdes “chefens logement“ vid ingången till varfvet på den korta södra sidan. På den vestra sidan lågo “byggmästarens kammare“, smedjan och ett brygghus samt på den östra under Stigberget diverse materialbodar. Ned åt stranden midt emellan bergen låg stapelbädden.[10]

Vintern 1666 lågo här skeppen Göteborg (2) och Maria (2) jemte en bojort.[15] År 1672, då krig ansågs vara nära förestående, förordnades att en esqvadron af minst sex skepp skulle ständigt ligga i Göteborg. Derför skulle skeppet Spes [ 167 ](2) genast förläggas dit jemte konvojskeppen Svenska Lejonet (2) och Göteborg (2); de öfriga tre skeppen skulle skickas dit nästa vår.[16] Detta senare skedde ej och konvojskeppen gingo i dec. 1672 till vinterqvarter i Marstrand.[17] Konvojskeppet Andromeda (2) beordrades i december 1673 till Göteborg öfver vintern och året derpå så väl detta som skeppet Amarant (2).[18]

I december 1675 lågo skeppen Amarant (2) och Andromeda (2) samt konvojskeppen Rosa och konung David i Göteborg.[19] I januari 1676 hade kompaniskeppen Kalmerkastell, Salomon och Engeln tillkommit.[20] Den 20 maj 1677 gick amiral Erik Sjöblad till segels från Göteborg med en eskader af skeppen Amarant (2), Andromeda (2), Wrangels palats (2), Hafsfrun (K), Engeln (K), Rosa (K), Kalmerkastell (K), Gustavus (K) och Lilla Gripen (K). Af alla dessa kommo blott Rosa (K) och Lilla Gripen (K) tillbaka till Göteborg, hvilket skedde d. 4 juni.[21]

I december 1678 funnos i Göteborg två kompaniskepp, två galejor, en galiot, fyra skäriebåtar, en jakt, tre brännare och tre pråmar, förutom tre kompaniskepp, som dock saknade stycken.[22]

Personal.Elfsborgs gamla skeppsgård låg alldeles nere ända till dess kriget med Danmark 1641—1645 gjorde nödvändigt att förlägga der några skepp till kustens försvar mot fienden. Till “amiral“ öfver dessa förordnades d. 30 januari 1645 amiral Mårten Thijsen Ankarhjelm, som året förut antagits i svensk tjenst. Till “major“ öfver samma skepp förordnades major Daniel Jönsson Struts (Strussflycht).[23] För den senare utfärdades följande instruktion: “Efter som Hennes k. m:t hafver godt funnit att hålla en värnhaftig skeppsflotta vid Göteborgs stad och deröfver förordnat till amiral välb. Mårten Thijssen Ankarhjelm och till major Daniel Jönsson, thy skall bemälde major nu genast begifva sig härifrån till Göteborg och strax vid sin ankomst med största åhåga och allvar taga sig före och ställa i verket, att alla der nu varande skepp utan något dröjsmål med vakt och vård väl blifva försedda, såsom ock [ 168 ]strax antastas och tillpyntas efter hvars nödtorft och tarf, icke allenast med kölhalande, förtimrande, diktande och drifvande, utan ock der ett eller annat skepp någon mangel har på någon redskap, segel, tåg, kablar och mera tamp och tygh, att majoren derom hafver omsorg, att skeppen med det allraförsta kunna vara färdiga att gå till sjös“. Han skulle ock hafva uppsigt öfver befäl och gemene och fördela dem på skeppen. Flottan skulle vara färdigrustad, när amiral Ankarhjelm kommer från Holland tillbaka till Göteborg.[24]

Major Daniel Strussflycht (adlad 1648) var qvar i Göteborg ännu år 1649,[25] men torde omkring 1650 rest derifrån. Amiral Ankarhjelm stannade i Göteborg till sin död, hvilken inträffade d. 21 mars 1657 efter tre veckors sjukdom.[26] Då amiralitetskollegium underrättade konungen om denna förlust, fick Ankarhjelm följande vackra eftermäle: “och kan kollegium med skäl honom det eftersäga, att han vid sin lifstid hafver efter sin yttersta förmåga låtit sig vårda om E. k. maj:ts och kronans tjenst och alltid varit redobogen hörsamligen förrätta, hvad honom hafver varit pålagdt“.[27]

Efter amiral Ankarhjelm utsågs hans son kapten Adrian Ankarhjelm att öfvertaga direktionen öfver skeppsbyggningen i Göteborg.[28] Men efter utbrottet af kriget med Danmark beslöts att sätta flottan i Göteborg i försvarstillstånd och amiral Henrik Gerdtsson (Sjöhjelm) skickades att öfvertaga befälet.[29] För öfrigt bestod personalen i Göteborg krigsåren 1657—1659 af majorerna Hans Kinnaird (död 6⁄5 1658) och Adrian Ankarhjelm, tio kaptener (deraf sju hade varit skeppare på sina kompaniskepp), tio löjtnanter, trettiofyra underofficerare, nio timmermän, sextiotre hyrebåtsmän och tolf skeppspojkar.[30] Amiral Sjöhjelm blef redan 1658 tagen i anspråk för stora flottan i Öresund, hvarefter major Ankarhjelm förde befälet i Göteborg. Konungen var dock ej nöjd med hans långsamhet vid skeppsbyggandet, hvarför konungen i juni 1659 förordnade amiral Sjöhjelm att åter öfvertaga direktionen i Göteborg och befalde Ankarhjelm att bege sig till konungen i Öresund.[31] Ankarhjelm sjuknade kort derefter och dog i Göteborg d. 11 sept. 1659.

[ 169 ]Amiral Sjöhjelm fick ej stanna länge. Han ansågs mindre lämplig att föra befälet i Göteborg och entledigades derifrån d. 6 juni 1660.[32] I stället beordrades dit amirallöjtnant Daniel Strussflycht.[33] Den 27 okt. 1666 beslöt amiralitetskollegium, att han skulle upphöra med befälet i Göteborg och detta i stället öfvertagas af en kapten.[34] Till följe häraf flyttade Strussflycht i aug. 1667 till Stockholm.[35] Derefter hade kapten Mårten Ankarhjelm befäl å varfvet vid de små reparationsarbetena, som der förekommo.[36] År 1674 fick han löjtnant Olof Svensson i Pölsebo till sitt biträde.[37]

Sedan Danmark år 1675 förklarat Sverige krig, förordnades kanslirådet grefve Gabriel Turesson Oxenstjerna (som varit skeppskapten 1668) att inrätta en skeppsflotta i Göteborg och deröfver hafva kommando.[38] Kommendör Mårten Ankarhjelm erhöll uppdrag att befästa Billingen.[39] Oxenstjernas uppdrag öfverflyttades d. 5 jan. 1676 på major Erik Sjöblad,[32] hvilken kort derefter befordrades till amirallöjtnant. Hans närmaste underlydande och biträden voro majorerna Per Rosenholm och Fredrik Rotkirch samt den till kommendör befordrade Mårten Ankarhjelm.[40] Sjöblad tillfångatogs i slaget d. 1 juni 1677 under Låland och Falster, men utvexlades och kom i oktober samma år tillbaka till Göteborg.[41]

År 1678 hade riksamiralen G. O. Stenbock direktionen af försvaret af Göteborg och gränsen mot Norge. Under honom lydde då amiral Sjöblad och major Rotkirch. Enligt Stenbocks bref d. 2 jan. 1679 till amiralitetskollegium hade k. maj:t bestämt, att detta år skulle den militära personalen vid flottan i Göteborg utgöras af major Rotkirch, tre kaptener, åtta löjtnanter, trettiotre underofficerare och etthundra kofferdibåtsmän.[42] År 1680 reducerades Göteborgsstaten ytterligare, så att han skulle under major Fr. Rotkirch utgöras af blott en löjtnant, en skeppare, en konstapel och en högbåtsman.[43]

År 1646 antogs Birge Månsson Hammar till [ 170 ]byggningsskrifvare vid skeppsgården med 150 daler årlig lön, hvilken år 1663 höjdes till 250 daler.[44] Han fortfor i samma befattning ännu år 1680.

Rådmannen i Göteborg Niklas Preutz antogs d. 19 jan. 1676 till kommissarie vid flottan derstädes,[45] i hvilken egenskap han egde att anskaffa förnödenheter vid skeppens utredning. Han utnämndes d. 19 maj 1676 till assessor och skulle med råd biträda den, som förde befälet öfver flottan i Göteborg; hans lön bestämdes till 600 daler årligen.[45] Han adlades för sina tjenster år 1678 och erhöll afsked d. 16 mars 1680 med vitsord att med trohet och nit fullgjort sina åligganden.[45]

Kammarskrifvaren i amiralitetskollegium Johan Schuman antogs år 1676 till proviantmästare vid sjöstaten i Göteborg.[46] Han var det ännu 1680.

Till fiskal vid samma stat utnämndes Peter Westphal år 1678 med en årlig lön af 100 daler. Han rymde efter ett års tjenstgöring.[47]

År 1657 antogs Daniel Lund till bardberarmästare härstädes. Han hade 600 daler i årlig lön med skyldighet att hålla två gesäller.[48] Han dog i dec. 1665 och någon ny bardberare antogs ej förr än åren 1677—1679.[49]

Jakob Jakobsson var byggmästare åren 1655 och 1659—1665; han hade 500 daler i årlig lön.[50] Den 19 april 1659 antogs Francis Sheldon från England af konungen på Kronborg till skeppsbyggmästare med en årlig lön af 1,500 daler.[45] Han skickades till Göteborg, hvarest Jakobsson derefter hade blott att verkställa reparationer och bygga några strussar. Sheldon flyttade till Stockholm i början af år 1666, hvarefter någon byggmästare ej fans i Göteborg förr än 1670, då Klas Jakobsson Voss dertill utnämndes. Han afgick dock redan år 1676.

Dessutom funnos åren 1661—1664: en mästerknekt (Robert Terner), tjugufyra à tjugusju timmermän, sju à åtta smeder, några snickare, fyra borrare och två sågare.[51]

[ 171 ]Vintervakten utgjordes af tjugu à fyratio man.[52]

Varfsarbeten.På entreprenad byggde Albrecht von Velden skeppet Draken (2) i Göteborg år 1635.[53]

Åren 1645—1654. År 1646 förhyddes skeppet Göteborg (2). Detta jemte skeppet Rafael (2) och två småfartyg erhöllo samma år från Amsterdam anskaffade nya segel.[54] Skeppet Fama (3) undergick 1646 svår reparation för sin förestående resa till Virginien.[55] En tulljakt byggdes och skeppet Örnen (2) kalfatrades år 1654.[56]

Åren 1655—1665. År 1655 sträcktes kölarne till skeppen Göteborg (2) och Delfin (3). Det senare löpte af stapeln d. 24 okt. samma år och blef färdigt 1656. Det förra blef deremot ej färdigt förr än år 1659. År 1655 bygdes äfven en galiot.[57] I oktober 1656 sattes ännu ett skepp, Andromeda (2), på stapeln, hvilket ej heller blef färdigt förr än 1659. Sistnämnda år sattes skeppet Äpplet (1) på stapeln, gick deraf d. 20 mars 1661, men blef färdigt först 1663. År 1660 bygdes fyra strussar och 1661 skeppet Lilla Jupiter (3). År 1662 byggdes bojorten Rafael och samma år sträcktes kölen till en s. k. “engelsk fregatt“, som blef färdig 1664 och kallades Postiljon (3). Kostnaden för skeppsbyggnaderna år 1663 gick till omkring 16,000 daler.[58] Den 16 dec. 1664 fick byggmästaren Sheldon befallning att bygga en galeja “efter turkisk fason“ på prof.[59] Hon blef färdig 1665. Härmed slutade nybyggnaderna på varfvet i Göteborg och Sheldon flyttade till Stockholm.

Åren 1666—1680. Under dessa år utfördes hufvudsakligen blott reparationer af de skepp, som voro förlagda i Göteborg. Några galejor bygdes år 1676 af kapten Olof Svensson i Pölsebo af ekvirke, som han fick hugga i Slottsskogen.[60] År 1677 förfärdigade major Fr. Rotkirch tre brännare.[61] År 1680 skulle några galejor och skäriebåtar byggas, att genast vara till hands vid anfall från “de norske“.[62]

  1. ↑ Härmed rättas uppgiften i A. Z. Flottans hist. sid. 271, att skeppsgården var före år 1630 flyttad från Elfsborgs slott.
  2. ↑ R. R. 11⁄4 1639.
  3. ↑ A. K. reg. 13⁄4 1641.
  4. ↑ A. K. reg. 15⁄1 1645 och 7⁄1 1646.
  5. ↑ A. K. prot. 4⁄10 1649.
  6. ↑ A. K. reg.
  7. ↑ R. R. 11⁄12 1657.
  8. ↑ A. K. reg. 1⁄12 1660 och Klas Ugglas bref 16⁄1 1661 i A. K. ank. handl.
  9. ↑ A. K. reg.
  10. ↑ 10,0 10,1 Karta af Lars Wessborg år 1760 i S. K. A. afd. K.
  11. ↑ A. K. reg. 24⁄7 1652.
  12. ↑ A. K. reg. 12⁄1 1654.
  13. ↑ A. K. prot. 29⁄5 1662.
  14. ↑ A. K. ank. handl. Strussflychts bref 24⁄9 1662.
  15. ↑ A. K. reg. 17⁄2 1666.
  16. ↑ R. R. 30⁄8 1672.
  17. ↑ A. K. reg. 5⁄4 1673.
  18. ↑ A. K. reg. 6⁄12 1673 och 28⁄11 1674.
  19. ↑ A. K. reg. 21⁄12 1675.
  20. ↑ A. K. ank. handl. Sjöblads bref 13⁄1 1676.
  21. ↑ A. K. ank. handl. Rotkirchs bref ⁷/₆ 1677.
  22. ↑ A. K. ank. handl. G. O. Stenbocks bref 9⁄4 1678.
  23. ↑ A. K. reg. 30⁄1 1645.
  24. ↑ A. K. reg. 30⁄1 1645.
  25. ↑ A. K. reg. 22⁄6 1649.
  26. ↑ A. K. ank. handl., Birge Hammars bref 25⁄3 1657.
  27. ↑ A. K. reg. 28⁄3 1657.
  28. ↑ A. K. reg. 24⁄4 1657.
  29. ↑ A. K. prot. 3⁄6 1657.
  30. ↑ S. K. A. afd. D 11.
  31. ↑ R. R. 2⁄6 och 3⁄6 1659.
  32. ↑ 32,0 32,1 R. R.
  33. ↑ R. R. 23⁄6 1660.
  34. ↑ A. K. prot.
  35. ↑ A. K. reg. 24⁄7 1667 och A. K. ank. handl. Strussflychts bref 30⁄8 1667.
  36. ↑ A. K. reg. 13⁄8 1670.
  37. ↑ A. K. reg. 18⁄4 1674.
  38. ↑ R. R. 17⁄9 1675.
  39. ↑ R. R. 22⁄9 1675.
  40. ↑ A. K. ank. handl. P. Rosenholms bref 28⁄2 1676, A. K. reg. 22⁄4 1676 och 19⁄2 1677.
  41. ↑ R. R. 23⁄10 1677.
  42. ↑ A. K. ank. handl.
  43. ↑ A. K. reg. 15⁄4 1680.
  44. ↑ A. K. reg. 15⁄6 1655; A. K. ank. handl. Strussflychts bref 17⁄2 1663.
  45. ↑ 45,0 45,1 45,2 45,3 R. R.
  46. ↑ R. R. 21⁄2 1676.
  47. ↑ A. K. reg. 7⁄2 1678 och A. K. prot. 17⁄2 1679.
  48. ↑ A. K. reg. 1⁄7 1657.
  49. ↑ A. K. reg. 10⁄1 1666 och 19⁄3 1677.
  50. ↑ A. K. prot. 21⁄5 1655.
  51. ↑ A. K. ank. handl. Strussflychts bref.
  52. ↑ A. K. reg. 1⁄2 1648 och 12⁄4 1662.
  53. ↑ S. K. A. afd. A.
  54. ↑ A. K. reg. 10⁄1 och 8⁄2 1646.
  55. ↑ A. K. reg. 18⁄11 1645.
  56. ↑ A. K. reg. 22⁄2 och 28⁄9 1655.
  57. ↑ A. K. reg. 21⁄4 1655.
  58. ↑ S. K. A. afd. D 11.
  59. ↑ A. K. reg.
  60. ↑ A. K. reg. 4⁄12 1675.
  61. ↑ A. K. ank. handl. Rotkirchs bref 23⁄8 1677.
  62. ↑ A. K. reg. 15⁄3 1680.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Svenska_flottans_historia:_åren_1635-1680/kapitel_13&oldid=561528”