Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 25

←  Wolgasts varf

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Medelpads varf  →

25.

BODEKULLS ELLER KARLSHAMNS VARF.

Åren 1659—1676.

Bodekulls köping låg i Blekinge vid Mie-åns utlopp i Östersjön. Han hade en stor och rymlig hamn. Vid inloppet till denna låg den lilla holmen Boön, omkring 1,200 meter från köpingen. Denna erhöll stads-rättigheter d. 15 sept. 1664 och fick på samma gång sitt namn utbytt mot Karlshamn.

Redan i konung Erik XIV:s tid var Bodekull känd såsom en sjö-strategisk plats. I sin instruktion för amiral Per Bagge på 1567 års flotta mot Danmark förordnade konungen, att Bagge skulle, när han kom med flottan nedåt Bornholm, skicka några smärre skepp åt Bodekull att förfara om djupet der i skärgården och om någon befästning till lands eller vatten kunde derstädes lämpligen anläggas.^[1]

Bodekull blef emellertid ej svenskt förr än genom freden i Roskild d. 26 febr. 1658. Strax derefter skickade amiralitetskollegium kapten Peter von Edam dit för att undersöka, huruvida ett skeppsvarf kunde der inrättas.^[2] Hans rapport, som inlemnades till konungen, innehöll att platsen hade en god hamn med 40 à 50 fots vatten och var till skeppsbyggeri “beqvämlig“.^[3]

Den 17 april 1659 beslöt konungen att anlägga ett skeppsvarf derstädes och utsåg ekipagemästaren på Skeppsholmen Ebbe Simonsson till “inspektor“ för varfvet. Enligt en för honom följande dag utfärdad instruktion skulle han uppföra på Boön nödiga tarfvehus för skeppsbyggningen såsom verkstäder och bodar m. m. samt bygga “på fasta landet tvärt öfver hamnen“ nödiga hus för handtverkare, timmermän, smeder och annat arbetsfolk. Timmermän skulle han erhålla dels från Stockholm och dels från Vestervik. De skulle få hvardera en half eller en fjerdedels gård i Asarums socken att njuta i afräkning å lön.^[4] Samtidigt härmed lät konungen genom krigskollegium uppmura en liten skans på Boön till hamnens försvar.^[5] Asarums sockens ränta anvisades för skeppsbyggeriet och socknemännen skulle, mot förskoning från knekteskrifning och båtsmanshåll, utgöra dagsverken till det fälda ekvirkets nedkörande till sjön och annat kronans arbete, som nödtorften fordrade.^[6] Socknens ränta redovisades af Ebbe Simonsson.^[7]

Den 23 juni 1660 skickades amirallöjtnant Daniel Strussflycht till Bodekull att inspektera det nya varfvet.^[8] Han rapporterade d. 10 juli att på Boön fans beqväm plats att bygga ända till 140 fot långa skepp och att ekvirke fans i nejden för flera år.^[9]

I oktober 1660 blefvo bostadshusen för byggmästaren och timmermännen färdiga, så att de kunde flytta in deruti.^[10] Året derpå köptes för timmermännen tre à fyra små gårdar i Bodekull, som egdes af fiskare.^[11]

Det trånga utrymmet på Boön orsakade förvecklingar mellan varfspersonalen och besättningen på skansen. På framställning af amiralitetskollegium beslöt regeringen år 1663, att skansen skulle lyda under amiralitetet, besättas af dess folk och knektarne draga derifrån.^[12] Skansen öfverlemnades till Ebbe Simonsson d. 7 juni 1663 och användes af honom till arbetsfolkets inqvarterande.^[13]

Personal.Varfvet stod hela tiden under uppsigt af inspektor Ebbe Simonsson. Han hade 600 daler om året i lön.^[14] Till sitt biträde vid redovisningen hade han en byggningsskrifvare. Vid skogshygget biträdde honom åren 1663 och 1664 en löjtnant och två skogvaktare.^[14]

Skeppsbyggmästare voro Tomas Day till år 1668 och derefter Gunnar Olofsson Root. Den förre var från England och hade kommit till Landskrona i januari 1659. Han antogs i svensk tjenst af amirallöjtnant Gustaf Wrangel med en årlig lön af 625 daler, hvilket godkändes af konungen.^[15] Han beordrades till Bodekull i april 1659^[16] och fick sin lön år 1663 höjd till 750 daler.^[17] År 1666 skref Ebbe Simonsson till amiralitetskollegium, att “byggmästaren Tomas Day blifvit mycket sjuklig; hans händer och armar darra och skälfva så hårdt och mycket, att han knappt kan bära en kanna till sin mun och hålla henne, så länge han dricker. Han vill icke bygga flera fartyg och när det han nu har för händer blir färdigt, vill han resa hem till England att blifva botad“.^[18] Afskedspass utfärdades för Tomas Day d. 25 april 1668.^[19]

Gunnar Root var en af de få dugliga skeppsbyggmästare på denna tid, som var af svensk börd. Han var enskild byggmästare i Göteborg, då han d. 4 april 1668 anstäldes vid Karlshamns varf med en årlig lön af 540 daler,^[20] hvilken 1674 ökades till 600 daler.^[21]

År 1663 skref Ebbe Simonsson till amiralitetskollegium och begärde att få en amiralitetspredikant, “emedan här är icke gudstjenst mer än en gång om söndagen och icke alla förstå danska, i synnerhet ej de svenska qvinfolken“.^[22] Kollegiet missiverade då amiralitetspredikanten Sven Truchelius till Bodekull med en årlig lön af 120 daler.^[23] Men Truchelius kunde icke draga sig fram på denna lön och fick 1665 tillstånd att bege sig tillbaka till Stockholm. Hans åhörare skulle hålla sig till Asarums sockenkyrka.^[24]

Bardbermästaren Kristoffer Skröder antogs vid varfvet år 1661 med 300 daler årlig lön jemte kost för sig och en till, men med skyldighet att sjelf hålla kista och medikament.^[25] Han stannade qvar ända till år 1676.^[26]

Arbetsfolket utgjordes af tio à tjugu båtsmän af Ölands och Smålands kompanier, tretton à aderton svenska timmermän med 20 à 24 öre s. m. i daglön, tolf à tjugu tyska timmermän åren 1660—1666, hvilka hemtades från Lübeck eller Stralsund på våren och skickades tillbaka på hösten, en bildhuggare åren 1662—1668 med 11⁄2 daler om dagen, en snickare, ses à åtta smeder och elfva à tretton sågare i skogen.^[27]

Varfsarbeten.Vid sin ofvannämnda inspektion af varfvet i juli 1660 hade amirallöjtnant Strussflycht funnit två strussar redan vara färdiga och två andra stående på stapel.^[28] År 1661 byggdes strussarne Bodekull, Hanö och Margareta.^[29] År 1663 blef skeppet Saturnus (1) färdigt. Kölen, 140 fot lång, sträcktes i november 1660 och d. 17 september 1662 löpte skeppet af stapeln.^[29] Major Tering Henriksson skickades dit från Stockholm i april 1663 med master och tackling på flöjten Elefanten och skulle i förbifarten intaga fyratiofem ölandsbåtsmän i Borgholm. Med dessa upptacklade han skeppet och kom med detsamma till Stockholm d. 11 juni.^[30]

Derefter byggdes åter ett stort skepp, som blef kalladt Nyckeln. Det sattes på stapel i juni 1663, löpte deraf d. 31 okt. 1664, upptacklades i juli 1665 af kapten Didrik Wrangel och kom upp till Stockholm d. 25 aug. samma år.^[31] Detta skepp hade tre “öfverlopp“ (däck), då de andra i Bodekull byggda stora skeppen hade blott två.^[31]

I september 1665 sträckte Tomas Day kölen till sitt sista skepp i Karlshamn, Venus (1), som dock icke kom af stapeln förr än d. 24 aug. 1667. Det mastades och upptacklades i maj och juni 1668 af holmkaptenen på Skeppsholmen Jöns Eriksson, hvarefter det fördes upp till Stockholm.^[31]

Gunnar Roots första arbete på varfvet var en struss, som blef färdig i oktober 1668, men upptacklades först året derpå och kallades Karlshamn.^[32] Till skeppet Merkurius (1) sträcktes kölen i slutet af år 1668, men det kunde af brist på penningar och timmermän ej komma af stapeln förr än den 31 okt. 1671.^[33] Det upptacklades följande sommar af kapten Pål Rumpf och uppkom till Stockholm i medlet af sept. 1672.^[34]

I okt. sistnämnda år sattes skeppet Neptunus (2) på stapel. Det skulle byggas 110 fot långt, 28 fot bredt, 14 fot djupt i hålskeppet och 7 fot mellan öfverloppen samt föra 38 à 40 stycken. Man hoppades att det skulle blifva “en mästerseglare liksom de Algeriska kaparskeppen, såsom Gunnar Root utlofvat".^[35] Skeppet löpte af stapeln d. 15 nov. 1673, upptacklades på hösten följande år af löjtnant Fredrik Ewert Taube och kom i slutet af oktober 1674 upp till Stockholm.^[36]

År 1675 sträcktes kölarne till två jakter, den ena 118✕281⁄3 fot och den andra 68✕181⁄4 fot.^[37] De löpte af stapeln i maj och juni 1676 och lades vid den nya, till försvar mot danskarne uppförda, skansen.^[38] Ebbe Simonsson erhöll befallning af amiralitetskollegium att borra hål i jakterna och sätta proppar deruti, så att de kunde i hast sänkas, i fall fienden skulle komma till Karlshamn, “dock så, att de framdeles med pump igen kunna blifva upptagna.^[39] Men generalqvartermästarlöjtnanten Palmqvist utverkade tillstånd af konungen att få bestycka dem till skansens försvar.^[40]

Efter befallning af konungen upplöste Ebbe Simonsson varfvet i senare hälften af augusti 1676. Byggmästar Gunnar Root och timmermännen begåfvo sig till Kalmar. Kort derefter kommo danskarne till Karlshamn, utplundrade varfvet och förde de två halffärdiga jakterna till Köpenhamn. Simonsson beröfvades allt hvad han egde och flydde med hustru och barn undan fienden till Vexiö.^[41]

Karlshamn och skansen förblefvo dock ej längre än ett halft år i främmande händer, ty d. 8 mars 1677 måste den danska besättningen kapitulera för riksrådet Johan Gyllenstjernas trupper. Den 8 aug. samma år beslöt amiralitetskollegium, att varfvet i “Bookulla“ skulle nedläggas^[42] och i januari 1680 flyttades de af varfvets timmermän, som voro qvar, till det nya varfvet i Kalmar.^[43] Den som blef mest lidande härpå var inspektor Ebbe Simonsson. Han skref d. 24 jan. 1680 från Karlshamn, dit han då kommit tillbaka, att han saknade både kläder och föda, att han ej erhållit någon lön sedan 1675 och att han, efter att tjenat vid sjöstaten i fyratiofem år, var alldeles utfattig.^[44] Amiralitetskollegium beslöt med anledning häraf att anhålla hos konungen om något “beneficium“ för honom.^[45]

1. R. R. 30⁄6 1567.
2. A. K. reg. 28⁄4 1658.
3. A. K. reg. 9⁄6 1658.
4. R. R. 18⁄4 1659.
5. R. R. 2⁄7 1659.
6. R. R. 14⁄12 1659 o. 6⁄4 1674 samt S. K. A. afd. B. 20⁄11 1661.
7. A. K. prot. 13⁄12 1673.
8. R. R.
9. A. K. ank. handl.
10. A. K. ank. handl. Simonssons bref 4⁄10 1660.
11. A. K. prot. 8⁄3 1661.
12. R. R. 16⁄5 1663.
13. A. K. reg. 18⁄7 1663.
14. S. K. A. afd. D 11.
15. R. R. 13⁄2 1659.
16. A. K. reg. 17⁄11 1660.
17. A. K. reg. 27⁄9 1663.
18. A. K. ank. handl. Simonssons bref 5⁄7 1666.
19. A. K. reg.
20. A. K. reg.
21. A. K. reg. 2⁄12 1674.
22. A. K. ank. handl. Simonssons bref 11⁄9 1663.
23. A. K. reg. 31⁄10 1663.
24. A. K. reg. 21⁄6 1655.
25. A. K. reg. 12⁄9 1672.
26. S. K. A. afd. D 11 1676.
27. S. K. A. afd. D 11.
28. A. K. reg. 23⁄7 1660.
29. A. K. ank. handl. Simonssons bref.
30. A. K. reg. 13⁄6 1663.
31. A. K. reg.
32. A. K. reg. 7⁄11 1668.
33. A. K. reg. 25⁄11 1671.
34. A. K. ank. handl.
35. A. K. reg. 24⁄2 1672.
36. A. K. reg. 4⁄11 1674.
37. S. K. A. afd. I 13; “Index navium“.
38. A. K. ank. handl. Simonssons bref 9⁄5 o. 20⁄6 1676.
39. A. K reg. 31⁄7 1676.
40. A. K. ank. handl. Simonssons bref 21⁄9 1676.
41. A. K. ank. handl. bref fr. Ebbe Simonsson i Vexiö 31⁄8 o. 24⁄12 1676.
42. A. K. prot.
43. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 13⁄1 1680.
44. A. K. ank. handl.
45. A. K. prot. 10⁄11 1680.