Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 40

←  Fartygen

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Sjötjenstgöringen  →

40.

VAPEN OCH ARTILLERI.

Stycken.Skeppens kanoner kallades “stycken“ och voro af koppar eller jern. De indelades efter kulans vigt, så att de, som sköto kulor, vägande 24 skålpund, kallades tjugufyrapundiga o. s. v. De största styckena voro trettiosexpundiga och de minsta 1⁄4-pundiga. Af kopparstyckena voro de flesta tjugufyra-, tolf-, sex- och trepundiga, af jernstyckena fjorton-, åtta-, sex- och trepundiga.

Den allmänna åsigten var först, att kopparstycken voro bättre än jernstycken, hvarför äfven flottans bestyckning i början bestod till större delen af de förra. Kommissarien Louis De Geer, som var uppe i rådet d. 4 okt. 1644, uttalade såsom sin åsigt, att jernstycken voro bättre, emedan:

 1:o) de kostade mycket mindre; för samma pris kunde man få tre gånger så många jern- som kopparstycken;
 2:o) de voro af lika god effekt;
 3:o) de behöfde icke läskas såsom kopparstyckena; och
 4:o) “kan man mynta af kopparen i tid af nöd.“^[1]

Man synes hafva lyssnat härtill, ty tillverkningen af kopparstycken inskränktes allt mer, så att 1658 års flotta var bestyckad med lika många jern- som kopparstycken och år 1677 funnos blott hälften så många koppar- som jernstycken. Dessa senare skattades då för bättre än kopparstycken och åttapundiga jernstycken ansågos svara mot tolfpundiga kopparstycken.^[2] Det var hufvudsakligen blott på de största och förnämsta skeppen, som kopparstyckena bibehöllos.^[3]

Tolfpundiga kopparstycken voro dels 101⁄2 fot och dels 9 fot långa, oberäknadt svansen och drufknappen.^[4] För skeppet Carolus XI (1) gjötos år 1678 trettio 36-pundiga jernstycken, “hvilkas tjocklek öfver cammaren är tre mynningar hög, som gör nio i runden.“ De voro tio fot långa och vägde 241⁄2 skeppund stycket.^[5] För samma skepp gjötos 24-pundiga kopparstycken (halfva kartover) med konungens namnchiffer och deröfver en krona.^[6] Redan år 1648 hade förordnats, att alla kopparstycken skulle gjutas med riksvapnet.^[7]

Stycken gjötos i Falun åren 1637—1652 af koppar ur stora Kopparberget, först af Johan Trotzig och efter hans död af hans söner Anton och Filip, efter ett pris af 66 daler skeppundet.^[8] En kapten eller löjtnant skickades dit från Skeppsholmen med krut för att profskjuta styckena, hvarefter de, som blifvit godkände, forslades af allmogen till Vesterås. Derifrån fördes de på bojorter till Stockholm. Först bestämdes att tolfpundiga stycken skulle proberas med tio skålpund krut och sexpundiga med fem à sex skålpund^[9], men år 1651 förordnades, att profskjutningen skulle ske med lika mycket krut, som kulan vägde.^[10]

Å Norrmalm i Stockholm fans en bössegjutargård, hvilken styckgjutaren Gerdt Meijer erhöll fullmagt att förestå år 1641 med vilkor att gjuta i stycken all den koppar, som öfverlemnades till honom.^[11] Detta styckegjuteri var hufvudsakligen afsedt för härens behof, men för år 1646 erhöll amiralitetet disposition öfver gjutningen för att ersätta de under sista kriget förlorade styckena.^[12] År 1678 gjötos här af styckgjutaren Johan Meijer förenämnda tjugufyrapundiga kopparstycken för skeppet Carolus XI.^[13] Kopparen härtill erhölls genom nedsmältning af gamla danska kopparstycken eller “trophæer“, nemligen dels tjugufyrapundiga, som kallades “konungar“, och dels tolfpundiga, som kallades “ödlor“.^[14] Dock hade förordnats redan år 1663, att troféer ej finge vidare omgjutas, utan bevaras “till rikets heder och svenska nationens beröm i framtiden“.^[15]

Jernstyckena erhöllos från flera styckebruk. De flesta tillverkades vid Näfveqvarn, två mil söder om Nyköping vid inloppet till Bråviken. Detta bruk egdes af Hubert De Besche och sedan af hans söner, hvilka åren 1644—1678 levererade stora partier stycken till amiralitetet.^[16]

Andra styckebruk voro:

Stafsjö bruk på Kolmorden midt emellan Nyköping och Norrköping. Lastageplats var Sandviken vid Bråvikens norra strand. Här gjötos stycken af Gerdt Störning åren 1653—1679.^[17]

Åkers bruk, 1 mil vester om Mariefred, der stycken gjötos åren 1664—1678, först af handelsmannen i Stockholm Henrik Lohe och sedan af hans måg sekreteraren Jakob Wattrang.^[18] Lastageplats var Läggesta bro i närheten af Gripsholm.

Finspongs bruk i norra Östergötland; stycken gjötos åren 1653 och 1654 af Louis De Geer d. y.^[19]

Gusums bruk i södra Östergötland, en mil från Valdemarsvik, som egdes af Henrik De Try. Han gjöt stycken åren 1666 och 1676.^[20]

Priset för jernstycken var i allmänhet 12 à 131⁄2 daler skeppundet.^[21]

När skepp förolyckades, var man framförallt angelägen att berga styckena. Sådana uppfiskades ur Andromeda (2) år 1656, ur Svärdet (2) åren 1661 och 1667, ur Vasa (förolyckades 1628) år 1664, ur Samson (2) år 1667 och ur Nyckeln (1) uppsmälta stycken år 1679.^[22] Ur Äpplet (1) upptog kommissarien Hofstätter år 1676 många stycken medelst dykare i en klocka.^[23] Bland dessa voro två danska och ett kejserligt kopparstycke.^[24]

				Kopparstycken	Jernstycken	Summa
Enligt ett styckebesked af d. 3 juli 1643[25] behöfdes för flottans fullständiga bestyckning				1,319	28	1,347
hvaraf fans i förråd				931	25	956
År 1648 utgjordes flottans bestyckning af:[25]
24-pundiga stycken	190	—	190
20- „ „	—	94	94
14- „ „	—	136	136
12- „ „	428	—	428
6- „ „	234	182	416
3- „ „	130	34	164	982	446	1,428
och år 1658:[25]
30-pundiga stycken	6	—	6
24- „ „	250	—	250
18- „ „	4	16	20
14- „ „	164	256	420
12- „ „	304	—	304
10- „ „	56	—	56
8- „ „	10	286	296
6- „ „	216	398	614
5- „ „	24	—	24
3- „ „	217	282	499
1- „ „	10	6	16	1,261	1,244	2,505
Utaf dessa 1,244 jernstycken tillhörde 607 eller nära halfva antalet kompaniskeppen.
År 1672 utgjorde flottans bestyckning:[25]
				Kopparstycken	Jernstycken	Summa
36-pundiga stycken			24
30- „ „			20
24- „ „			254
18- „ „			124
12- „ „			540
8- „ „			174
6- „ „			350
4- „ „			78
3- „ „			165
2- „ „			26
1- „ „			22	—	—	1,777
och år 1675:[26]
36-pundiga stycken			24
30- „ „			20
24- „ „			254
18- „ „			124
12- „ „			584
8- „ „			218
6- „ „			372
4- „ „			134
3- „ „			158
2- „ „			34
1- „ „			14	—	—	1,936
Vid 1677 års början funnos följande stycken i förråd:[27]
24-pundiga	108	66	174
18- „	4	117	121
12- „	244	263	507
10- „	14	—	14
8- „	25	185	210
6- „	124	249	373
5- „	24	—	24
4- „	—	191	191
3- „	80	149	229
2- „	—	118	118
1- „	20	50	70
½- „	4	—	4
¼- „	8	—	8	655	1,388	2,043

Af skeppslistan bil. 10 synes, att antalet stycken vexlade vid skilda tider på samma skepp. Detta berodde ej allenast på tillgången, utan ock derpå, att bestyckningen vanligen reducerades i fredstid. Då sex skepp, hvaribland Svenska Lejonet (2), skulle år 1666 sändas till Portugal, förordnades att på Svenska Lejonet (2), som annars hade 46 à 52 stycken, skulle sättas blott 26 stycken och i proportion derefter på de andra skeppen.^[28] Annars betydde ej alltid en reduktion i antalet stycken, att skeppet derför blef mindre svårt bestyckadt. Skeppet Amarant (2) hade, då det år 1658 låg i Wismar, blott 38 stycken, nemligen 14 sexpundiga och 2 trepundiga i öfra laget samt 4 tjugufyrapundiga och 18 fjortonpundiga i nedra laget eller tillhopa 438 i pundigtal; men då det år 1675 var med i flottan, hade det 50 stycken, hvaraf 20 sexpundiga och 8 trepundiga i öfra laget samt 18 tolfpundiga och 4 åttapundiga i det nedra eller tillhopa blott 392 i pundigtal.^[29]

De svåraste styckena tillhörde alltid understa laget. Skeppet Kronan (1) hade således år 1676 34 trettiosex-, trettio-, tjugufyra- och tolfpundiga stycken i understa laget, 36 tjugufyrapundiga i mellersta laget, 36 tolfpundiga i det öfversta samt 18 sexpundiga stycken i skans och back.^[29] Tillhopa 124 stycken.

Lavetterna utgjordes af lådor på rullar, hvilka tillverkades af lådmakarne på Skeppsholmen.

Handvapen.Folkets beväpning utgjordes af musköter, pistoler, slagsvärd, bilor, yxor, pikar och bardisaner. Samma vapen användes vid hären och anskaffades derför af krigskollegium, som efter reqvisition tillhandahöll amiralitetet, hvad som behöfdes.^[30]

Musköterna voro dels lunte- och dels flintemusköter, antingen de antändes med lunta eller flinta.^[31] Till musköterna hörde bantler. År 1678 köptes sex ris gråpapper till patroner för musköter och pistoler på skeppen.^[32]

Pistolerna voro försedda med flintlås. De köptes äfven hos faktorn i Arboga och kostade med laddstakar och kratsar 5 daler paret.^[33] Ett särskildt slags pistoler kallades “änterpistoler“.^[34] De voro af gröfre kaliber och fastgjordes vid relingarne till försvar vid äntring af skeppet.

Bilorna kallades än för handbilor och än för änterbilor. Bilan var en lätt yxa med en skarp spets på motsatta sidan och fäst på ett icke allt för långt träskaft. Under striden begagnades hon såsom fäktvapen och var derjemte tjenlig till afkapande af tågvirke m. m. Vid högre skepps äntrande inhögg man bilorna med spetsen i skeppssidan för att bilda trappsteg, hvarpå folket kunde komma upp.^[35]

Yxan var folkets hufvudvapen. I 1643 års riksstat anvisades medel till amiralitetet för handyxor à 24 öre s. m. och huggyxor à 12 öre stycket. De senare voro de mest använda. År 1675 köptes huggyxor hos faktorn Vilhelm Schaij efter 8 öre stycket.^[36]

Pikarne hade förut kallats för “spetsar“ och användes vid äntring.

Bardisan var ett 3,3 meter långt spjut med en skarp spets och nedom denna två horisontalt utstående kortare spetsar, tillhopa bildande ett kors. Detta vapen omtalas först år 1649, då amiralitetskollegium begärde af krigskollegium tolf par bardisaner för vakten i corps de gardet på Skeppsholmen, “så att de icke stå med blotta händerna, när de flottan bevaka skola“.^[37] Året derpå begärdes ytterligare sextio stycken,^[38] hvarefter de framgent användes af flottans vaktmanskap.^[39]

Ammunition.Krut fans af flera slag såsom styckekrut och pistolekrut.^[40] “Mjölkrut“ användes vid utredning af brännare.^[41]

Förnämsta krutbruket i riket var Åker, i närheten af styckebruket med samma namn. Det anlades af kronan år 1641 och utarrenderades till Henrik Lephorn. Han afträdde år 1645 arrendet till Markus Steinman, hvilken skulle årligen leverera 1,500 centner krut efter 221⁄2 daler centnern.^[42] År 1652 återkom Henrik Lephorn, men lemnade arrendet år 1658 till Anton Brun.^[43] Denne hade arrendet qvar ännu 1677.^[44]

Amiralitetet erhöll sitt behof af krut dels direkt från Åkers krutbruk genom anvisningar af kammarkollegium,^[45] dels ock, hvilket vanligen var händelsen, efter reqvisition från krigskollegium.^[46] År 1675 köpte amiralitetskollegium sex centner krut efter 20 daler centnern.^[47]

Krutet förvarades i säckar af läder.^[48] Ett hundra kruthorn införskrefvos från Holland år 1673.^[49]

Karduser. Det för hvarje skott behöfliga krutet inlades i karduser, hvaraf funnos tjugufyrapundiga, tolfpundiga, sexpundiga o. s. v. allt efter de stycken, för hvilka de voro afsedda. De utgjordes af papper, s. k. karduspapper, hvilket erhölls af biskop Johannes Matthiæ i Strengnäs,^[50] från Tyresjö pappersbruk, två mil s. v. från Stockholm^[51] samt af handelsmän i Stockholm och Göteborg.^[52] Priset var 6 daler riset.^[53]

Emellertid befunnos papperskarduserna ej vara tillräckligt hållbara, hvarför amiralitetskollegium bestälde från Amsterdam år 1663 fyratusen pergamentshudar till karduser och år 1665 på prof femhundra 24-pundiga, femhundra 30-pundiga och femhundra 36-pundiga pergamentskarduser.^[54]

När flottan gick ut på 1640-talet, bestod ammunitionsutredningen vanligen af trettio skott pr stycke,^[55] men detta nedsattes sedan till tjugu.^[56]

Förladdningen bestod af blånor och mossa. Amiral Hans Wachtmeister befalde år 1678, att i stället skulle gammalt tackelvirke och drefmat användas, “ty när man skjuter i lä och något väder är på, blåser förladdningen tillbaka i skeppet igen och kan snart tända eld på skeppet.“^[57]

Lunta, hvarmed skotten i stycken och musköter antändes, erhölls efter reqvisition från krigskollegium.^[58] År 1664 köptes fem skeppund lunta från barnhuset i Stockholm efter 28 daler skeppundet.^[59]

Kulor och lod. Hvad som förut kallats för lod, började man under denna tid äfven kalla för kulor. De gjötos af jern, antingen rundkulor eller två kulor förenade med en stång, kallade stångekulor, från trettiosex- till enpundiga. Piké- och kedjelod omtalas år 1642,^[60] men ej derefter.

Kulor och lod levererades af arrendatorn Otto Dress i Lindesberg,^[61] af Hubert De Besche på Näfveqvarn^[62] och af Gerdt Störning från Svärta jernbruk, en mil nordost från Nyköping.^[63] Sådana erhöllos ock af krigskollegium.^[64]

Granater omtalas vid flottan från år 1664. I motsats mot kulorna voro de ihåliga, men fylda med skrot. De voro aderton-, tolf-, sex-, fyra- eller trepundiga och erhöllos efter reqvisition från krigskollegium.^[65]

Fyrverk.Under denna period fästade man ej samma stora vigt vid fyrverket, som på Erik XIV:s tid. De många olika slagen af fyrverk^[66] inskränktes nu till fyrpilar och stormkransar. De brinnande fyrpilarne afskötos med stålbågar. En sådan kostade 3 daler och en fyrpil 1 daler.^[67]

År 1657 anstäldes på Skeppsholmen skjutförsök med fyrpilar mot ett gammalt segel.^[68]

Fyrverket tillreddes af bösseskyttar under tillsyn af fyrverkaren.^[69] Amiralitetet hade äfven att ombesörja fyrverkerier vid högtidliga tillfällen, såsom vid kröningsfester o. d.^[70]

1. Rådsprot.
2. A. K. prot. 31⁄8 1677.
3. A. K. prot. 15⁄6 1664 o. 7⁄7 1675.
4. A. K. reg. 5⁄10 1650.
5. A. K. reg. 16⁄11 1678.
6. A. K. prot. 10⁄7 1678.
7. A. K. reg. 7⁄7 1648.
8. A. K reg. 28⁄9 1640, 11⁄2 1652 m. fl.; Kam.-ark. kontraktboken 10⁄11 1641 o. 20⁄12 1643.
9. A. K. reg. 5⁄2 1638.
10. A. K. reg. 20⁄2 1651.
11. R. R. 8⁄6 1641.
12. R. R. 9⁄1 1646.
13. A. K. reg. 4⁄5 o. 3⁄12 1678.
14. A. K. reg. 20⁄8 1678.
15. R. R. 16⁄3 1663.
16. A. K. reg. 28⁄2 1644, 12⁄2 1678 m. fl.
17. A. K. reg. 7⁄4 1653, 1⁄10 1679 m. fl.
18. A. K. reg. 27⁄9 1644, 14⁄11 1678 m. fl., R. R. 2⁄8 1675.
19. A. K. reg. 20⁄2 1653 o. 14⁄1 1654.
20. A. K. reg. 27⁄4 1666 o. 4⁄2 1676.
21. A. K. reg. 6⁄10 1640 o. 8⁄7 1654.
22. A. K. reg.
23. A. K. prot. 17⁄6 o. 9⁄11 1676.
24. A. K. reg. 11⁄11 1676.
25. R. A. afd. sjöexpeditioner.
26. S. Loenbom: handl. till Karl XI:s hist. sid. 171.
27. R. A. afd. Am:tscoll. Bil. C till Am:tscollegiets bref d. 26⁄2 1677 till konungen.
28. A. K. prot. 5⁄11 1666.
29. R. A. afd. Sjöexpeditioner.
30. A. K. reg. 19⁄4 1642, 10⁄5 1655, 18⁄6 1659, 10⁄2 1665, 26⁄7 1675, 15⁄5 1677 m. fl.
31. R. A. afd. Am:tskoll.: Kollegiets bref 26⁄2 1677 bil. C.
32. A. K. prot. 18⁄5 1678.
33. A. K. reg. 20⁄1 1644.
34. A. K. reg. 14⁄7 1646.
35. L. G. T. Tidander: Handvapnens utveckling i Sverige sid. 25.
36. A. K. reg. 20⁄1 1675.
37. A. K. reg. 15⁄1 1649.
38. A. K. prot. 16⁄9 1650.
39. A. K. reg. 7⁄4 1679.
40. A. K. reg. 27⁄9 1677.
41. A. K. reg. 19⁄3 1678.
42. Kam.-ark. kontraktboken 30⁄8 1645. En centner var 100 skålpund.
43. Kam.-ark. kontraktboken 20⁄6 1652 o. 8⁄12 1658.
44. A. K. prot. 23⁄4 1677.
45. A. K. reg. 25⁄4 1677 m. fl.
46. A. K. reg. 19⁄4 1642, 10⁄5 1655, 30⁄3 1665, 12⁄7 1676, 22⁄6 1680 m. fl.
47. A. K. reg. 14⁄8 1675.
48. A. K. prot. 7⁄11 1674.
49. A. K. prot. 20⁄1 1673.
50. A. K. reg. 6⁄5 1645.
51. A. K. reg. 25⁄11 1658, 13⁄9 1659 o. 21⁄4 1665.
52. A. K. reg. 16⁄12 1658 m. fl.
53. A. K. reg. 12⁄7 1673.
54. A. K. reg. 7⁄11 1663 o. 20⁄5 1665.
55. A. K. reg. 26⁄4 1645.
56. A. K. prot. 27⁄8 1658 o. 29⁄3 1678.
57. A. K. prot. 16⁄4 1678.
58. A. K. reg. 19⁄4 1642, 19⁄8 1653, 30⁄3 1665, 26⁄3 1679 m. fl.
59. A. K. reg. 6⁄4 1664.
60. A. K. reg. 19⁄4 1642.
61. A. K. reg. 26⁄2 1645, 9⁄2 1653, 14⁄3 1655, 7⁄5 1656 m. fl.
62. A. K. reg. 3⁄3 1651.
63. A. K. ank. handl. 28⁄5 1677 o. 27⁄7 1679.
64. A. K. reg. 19⁄4 1642 o. 18⁄6 1659.
65. A. K. reg. 21⁄3 1664, 18⁄4 1676, 4⁄11 1678 m. fl.
66. A. Z. flottans hist. sid. 384.
67. R. A. riksstat för 1643.
68. A. K. prot. 3⁄2 1657.
69. A. K. reg. 15⁄7 1643.
70. R. R. 22⁄10 1647.