Till Visby stads äldsta historia/Förord
|
Inledning: Om Gotlands äldsta handel → |
| Publicerad 1898 av Almqvist & Wiksell |
Följande bidrag till Visby stads äldsta historia har
till ändamål att förnämligast klargöra synpunkterna för
uppfattningen af det ifrågavarande ämnet och att skärskåda en
del detaljer i källmaterialet från dessa synpunkter. För
vinnande af detta mål har jag ansett nödigt att begränsa
ämnet till några få hufvudfrågor, hvilka jag sökt besvara.
Dessa äro 1:o hvilka förutsättningar för Visby
stadssamhälles uppkomst funnos i det gotländska landssamhällets
handelsutveckling? 2:o hvilka grundade stadssamhället i
Visby, tyskar eller gotländingar? 3:o huru uppstod detta
stadssamhälle? 4:o hvilken ställning hade de tyska gästerna
i Visby? 5:o hvilken var förhållandet mellan tyskar och
gotländingar i Visby före och efter 1288? —
Jag har behandlat den första af dessa frågor som inledning till undersökningen af de öfriga. Sedan jag därefter vid besvarandet af den andra kommit till det resultat, att tyskarna grundat det äldsta rättsliga stadssamhället, har jag efter skildringen af dettas uppkomst ansett nödvändigt att gifva en resumé af de tyska gästernas ställning i Visby, emedan dessa voro på det närmaste förbundna med den bofasta tyska befolkningen och hade den största betydelsen i stadens äldsta utveckling. Sist har därför behandlingen af den femte frågan måst komma. — Som bilaga har jag lämnat en sammanfattande framställning af fem af Gotlands äldsta sigill.
⁎
Någon undersökning, företagen i ändamål att besvara just de frågor, som här uppställts, känner jag ej. Strödda uppgifter om desamma finnas däremot i mängd i framställningar, som beröra gotländska förhållanden.
Bland sådana uppgifter nämner jag först de sagoartade om Visby uppkomst. Den viktigaste och mest utbredda sagan härom är den om Vinetas undergång och befolkningens öfverflyttning till Visby. Denna saga förekommer dels i den versionen, att Vineta gick under genom inre tvedräkt och yttre fienders öfverfall, dels i den versionen, att staden sjönk i hafvet. Den förste af mig kände skriftställare, som nämner härom, är Albertus Krantzius (Wandalia, Köln, 1519, Lib. II, c. XX). Han synes vara upphof till den första versionen. Den andra versionen återgifves mig veterligt först hos David Chytræus (Vandalia, Rostock 1589, s. 148 ff.). Hos senare författare förekommer sagan ofta och synes ha varit mycket utbredd. Giesebrecht (Wendische Geschichten, Berlin 1843, B. 2, s. 127 ff.) behandlar den som en pommersk folksaga och framställer äfven en gissning om dess innebörd. — För frågan om Visby stads uppkomst synes mig denna saga ej ha någon annan betydelse än att den möjligen bidragit att utbilda traditionen om stadens höga ålder. De flesta, som stödt sig på denna saga, ha nämligen förlagt händelsen i densamma till 800-talet. —
I den historiska diskussionen om Visby stads uppkomst har Odhner (Bidrag till svenska städernas och borgareståndets historia före 1633, Upsala 1860, s. 13 f.) gjort det förnämsta inlägget. Enligt honom uppväxte under 11:te och 12:te århundradena Visby till en betydande handelsort. Det gotländska stadssamfundet blef genom beröringen med tyskarna tidigare än i andra svenska städer ett eget rättssamfund, det tyska uppstod i slutet af 12:te århundradet genom en större tysk inflyttning, det fick en egen kommunalförfattning efter tyska mönster, hvari gutarna till en början ej deltogo, det följde egna lagar och ordnade sin styrelse i öfverensstämmelse med moderstädernas. Först vid medlet af 1200-talet sammansmälte de tyska och svenska samhällselementen till ett enda rättssamfund. Påpekas bör, att Odhner framställer detta under hypotesens form.
En tysk forskare, Höhlbaum (Die Gründung der deutschen Kolonie an der Düna, i Hansische Geschichtsblätter [H. Gbl.] 1872 s. 47), framlägger den gissningen, att det tyska stadssamhällets grundande i Visby utan tvifvel hör till den tjuguåriga period, som ligger mellan Lübecks grundläggande 1143 genom Adolf II och utfärdandet af Henrik Lejonets privilegier för gotländingarna 1163. Det gotländska fanns förut, sedan huru länge nämner han ej.
Några bestämdt formulerade hypoteser härom har jag hos senare författare ej funnit. I den rika litteratur, som behandlat hanseförbundets uppkomst, har däremot ett närmare preciserande af den tyska stadsmenighetens och de tyska gästernas ställning till hvarandra i Visby försökts, liksom äfven den tyska kolonibildningens betydelse för hanseförbundet klargjorts. Redan 1828 framlade J. M. Lappenberg i Berliner Jahrbb. f. wissensch. Kritik, Febr. s. 291 ff., sina antydningar om hanseförbundets uppkomst genom dels enskilda köpmäns sammanslutningar i utlandet dels nordtyska städers förbund i hemlandet. I sin Urkundliche Geschichte des Ursprunges der deutschen Hanse [Urk. Gesch.] preciserade och motiverade Sartorius närmare dessa åsikter. Sartorii arbete utgafs 1830 i Hamburg af Lappenberg, som försåg det med en viktig inledning och beriktigande noter. I detta arbete framhäfves de tyska köpmännens sammanslutning i Visby såsom en af de äldsta och viktigaste upprinnelserna till hanseförbundet. Denna åsikt har sedan bestyrkts och belysts i en mängd hansepublikationer. Om de tyska gästernas ställning till den tyska stadsmenigheten har först D. Schäfer (Die Hansestädte und König Waldemar von Dänemark. Hansische Geschichte bis 1376, Jena 1879) utförligare uttalat sig. Han har framställt gästernas sammanslutning som en centralorganisation, i hvilken det tyska stadssamhället i Visby vid sidan af en mängd tyska stadssamhällen i andra länder ingick som ett led. Så länge de öfriga stadssamhällena stodo hvar för sig, innehade Visby ledareställningen. Men under 1200-talet började Lübeck kraftigt verka för en hopslutning af de nordtyska städerna i hemlandet. Nu drogos ofta de »menige köpmännens» angelägenheter till afgörande inför dessa städers församlingar. Främlingssällskapet i Visby gick då tillbaka och hade vid 1200-talets slut förlorat sin betydelse.
Om gotländingarnas stora handelsförbindelser under hednatiden ha myntforskarna de viktigaste uppgifterna. Jag har begagnat arbeten af C. J. Tornberg (Om de i svensk jord funna österländska mynt (1843), Vitt. Hist. och Ant:s Akad:s Handlingar, D. XXI, s. 61 ff., Numi cufici regii numophylacii holmiensis, quos omnes in terra Sueciæ repertos etc., Upsala 1848), B. E. Hildebrand (Anglosachsiska mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, Stockholm 1846), H. Hildebrand (Svenska folket under hednatiden, 2 uppl., Stockholm 1872, s. 192 ff., Sveriges Medeltid, Stockholm 1879 ff., i Vitt. Hist. och Ant:s Akad:s Månadsblad, årgg. 1886, 1887 m. fl.), Worsaae (Minder om de Danske og Nordmændene i England, Skotland og Irland, Köpenhamn 1851, Russlands og det Skandinaviske Nordens Bebyggelse og ældste Kulturforhold, i Aarbøger f. nord. Oldkynd. 1872), O. Montelius (Från jernåldern, Stockholm 1869, Die Kultur Schwedens in vorchristlicher Zeit, Berlin 1885, Sveriges Historia, D. I, Stockholm 1888), W. Heyd (Geschichte des Levantenhandels im Mittelalter, Stuttgart 1878, af mig begagnad i öfversättning af F. Raynaud under titel Histoire du Commerce du Levant, Leipzig 1885).
Angående detaljer i mitt ämne finnas strödda notiser och uttalanden i följande af mig citerade arbeten:
Amira, Nordgermanisches Obligationenrecht, B. I, Leipzig 1882.
v. Below, Die Bedeutung der Gilden für die Entstehung der deutschen Stadtverfassung, i Jahrbb. f. Nationalœkonomie und Statistik, B. LVIII, Jena 1892.
—— Der Ursprung der deutschen Stadtverfassung, Düsseldorf 1892.
Bergman, C, J., Wisby. Korta anteckningar om stadens topografi, historia, statistik, fornlemningar och nejder, Visby 1892.
Brunius, C. G., Gotlands konsthistoria, Lund 1864 ff.
Buck, W., Der deutsche Kaufmann in Nowgorod bis zur Mitte des XIV. Jahrhunderts, Berlin 1891.
Bulmerincq, A., Der Ursprung der Stadtverfassung Rigas, Leipzig 1894.
Dænell, E. R., Geschichte der deutschen Hanse in der zweiten Hälfte des 14. Jahrhunderts, Leipzig 1897.
Frensdorff, Die Stadt- und Gerichtsverfassung Lübecks im XII. und XIII. Jahrhunderts, Lübeck 1861.
—— Das statuarische Recht der deutschen Kaufleute in Nowgorod, i Abhandlungen der Königl. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, B. 33, 1886 [Das stat. Recht, I] och B. 34, 1887 [Das stat. Recht, II].
Grandinson, K. G., Studier i hanseatisk-svensk historia, I. Tiden till 1332, Stockholm 1884.
Hauberg, P., Gullands Myntvæsen, i Aarbøger f. nord. Oldkynd. 1891.
Hegel, K., Städte und Gilden der germanischen Völker im Mittelalter, Leipzig 1891.
Hildebrand, B. E., Svenska sigiller från medeltiden, Stockholm 1862 och 1867.
Hildebrand, E., Svenska statsförfattningens historia, Stockholm 1896.
Hildebrand, H., Visby och dess minnesmärken, Stockholm 1893.
Jörgensen, A. D., Slesvigs gamle Stadsret, i Aarbøger f. nord. Oldkynd. 1880.
Karamsin, Geschichte des Russischen Reiches, tysk öfversättning från 2:dra originaluppl., Riga 1820 ff.
Kœhne, C., Das Hansgrafenamt. Ein Beitrag zur Geschichte der Kaufmannsgenossenschaften und Behördenorganisation. Berlin 1893.
Koppmann, K., Das Seebuch, Bremen 1876.
—— Hansische Wisbyfahrt, Hamburg und Leipzig 1883.
Kreuger, Bidrag till upplysning om Wisby sjörättsliga förhållanden under medeltiden. Lund 1885.
Lagerbring, S., Swea Rikes Historia ifrån de äldsta tider til de närvarande, Stockholm 1769 ff.
Lamprecht, K., Deutsche Geschichte, Berlin 1891 ff.
Lehrberg, A. C., Untersuchungen zur Erleuterung der älteren Geschichte Russlands, Petersburg 1816.
Lindström, G., Anteckningar om Gotlands medeltid, D. I, Stockholm 1892, D. II, Stockholm 1895.
Mantels, W., Der im Jahre 1367 zu Köln beschlossene zweite hanseatische Pfundzoll (1862), i hans Beiträge zur lübisch-hansischen Geschichte, Jena 1881.
Müller, D., Geschichte der deutschen Völker, Berlin 1890.
Nitzsch, Die niederdeutsche Kaufgilde, i Ztschr. der Savigny-Stiftung f. Rechtsgesch., Germ. Abth. XIII.
Napiersky, J. G. A., Die Quellen des Rigischen Stadtrechts bis zum Jahr 1673. Riga 1876.
Paludan-Müller, Gullands forhold til Danmark og Sverrig i det 14. 15. og 16. Aarhundrede, Köpenhamn 1865.
Reuterdahl, H., Svenska Kyrkans Historia, Lund 1838 ff.
Riesenkampff, N. G., Der deutsche Hof zu Nowgorod bis zu seiner Schliessung im Jahre 1494, Dorpat 1854.
Schiemann, Russland, Polen und Livland i Oncken 2: 10, Berlin 1884 ff.
Sohm, R., Die Entstehung des deutschen Städtewesens, Leipzig 1890.
Strelow, Cronica Guthilandorum, Köpenhamn 1633.
Thomsen, W., Det ryska rikets grundläggning genom skandinaverna, i Ur vår tids forskning n:o 20, Stockholm 1882.
Wallin, Gothländska Samlingar, D. I, Stockholm 1747, D. II, Göteborg 1776.
Winckler, A., Die deutsche Hansa in Russland, Berlin 1886.
Flera värdefulla fingervisningar erhållas slutligen i inledningar och anmärkningar till de gängse urkundspublikationerna, hvilka jag skall omnämna i samband med redogörelsen för mina egentliga källor.
⁎
Som sådana källor anför jag först de urkunder, som
finnas i behåll från den utveckling, som i denna afhandling
skildras. Dessa urkunder finnas allesamman utgifna i tryck
och har jag begagnat dem i mina citat med de läsarter,
som de respektive utgifvarna nyttjat. Då jag ansett mig
böra betvifla ett urkundställes äkthet eller afvika från
urkundsutgifvarens uppfattning däraf, har jag på
ifrågakommande ställen angifvit detta. De urkunder jag begagnat
finnas i följande publikationer och samlingar: Sveriges traktater med främmande makter, utgifna af O. S. Rydberg,
Stockholm 1877 ff. [S. T.], Diplomatorium Suecanum, B.
I, II, edit. J. G. Liljegren, Stockholm 1829 ff. B. III— V,
edit. B. E. Hildebrand, Stockholm 1842 ff. [DS.], Svenskt
Diplomatarium från och med år 1401, utgifvet af
Riks-Arkivet genom Carl Silfverstolpe, Stockholm 1875 [SD.
fr. 1401], Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska
arkiver samlade och utgifna af C. G. Styffe, D. 2,
Stockholm 1864 [Styffe, Bidrag], Två gambla zwenske
Rijm-Krönikor etc., 2:dra delen, uplagd aff J. Hadorphio,
Stockholm 1676, [Bihang till Rimkr.], Gothlandz-Laghen
etc., Första gång uplagd af J. Hadorphio, Stockholm
1687. Slutligen har jag begagnat en urkund ur Wallins
samlingar, hvilka jag redan i annat sammanhang anfört.
Af utländska publikationer har jag begagnat Codex Diplomaticus Lubecensis, Lübeckisches Urkundenbuch, herausgegeben von dem Vereine für Lübeckische Geschichte, Lübeck 1843 ff., [Lüb. UB.], Hansisches Urkundenbuch, bearbeitet von K. Höhlbaum, Halle 1876 ff. [H. UB.], Liv-, Esth- und Curländisches Urkundenbuch nebst Regesten, herausgegeben von F. G. von Bunge, Reval 1853 ff. [Livl. UB.], Die Recesse und andere Akten der Hansetage von 1256—1430, herausgegeben durch die historische Kommission bei der K. Akad. der Wiss. zu München, bearbeitet von K. Koppmann, Leipzig 1870 ff. [H. R.]; Hanserecesse von 1431—1476, bearb. von G. F. von der Ropp, Leipzig 1876 ff. [H. R. II], Hanserecesse von 1477—1530, bearb. von D. Schäfer, Leipzig 1881 ff. [H. R. III] och Pommersche und Rügische Geschichtsdenkmäler etc., gesammelt und herausgegeben von J. G. L. Kosegarten, Greifswald 1834.
För rättsutvecklingens studium ha de gamla gotländska lagarna naturligen varit de viktigaste källorna. Jag har begagnat C. J. Schlyters editioner i Corpus Iuris Sueo-Gotorum Antiqui, Vol. VII, Gotlandslagen, Lund 1852 [GLL], Vol. VIII, Wisby Stadslag, Lund 1853 [WStL]. För jämförelse med Lübecks och Hamburgs stadsrätter har jag användt Das alte Lübische Recht, herausgegeben von J. F. Hach, Lübeck 1839, [Lüb. R.], och Hamburgische Rechtsalterthümer, herausgegeben von J. M. Lappenberg, B. I, Hamburg 1845, [Hamb. R.]. När jag i ett fall rådfrågat de gamla sachsiska rättskällorna, har jag nyttjat Des Sachsenspiegels erster Theil oder das sachsische Landrecht, herausgegeben von C. G. Homeyer, Berlin 1835, [Sachsenspiegel].
En betydelsefull källa för vissa detaljer i min afställning har jag haft i skildringar och annalistiska framställningar af författare, som lefvat samtidigt eller nästan samtidigt med den utvecklingsperiod jag behandlar. — Så har Vita Ansgarii af Rimbert (från tredje fjärdedelen af 800-talet; jfr Monum. Germ. Script., II, s. 683 ff.) några viktiga notiser om handelsstationerna och om handeln öfver dem. Samma är förhållandet med Othars och Wulfstans resebeskrifningar (från slutet af 800-talet, se Antiquités Russes, edit. C. G. Rafn, Köpenhamn 1850. Jfr äfven S. Lönborg, Adam af Bremen, Upsala 1897, s. 36 ff.). Mag. Adami Gesta Hammenburgensis Ecclesiæ Pontificum (från tredje fjärdedelen af 1000-talet, i M. G. SS., VII, s. 267 ff. Jfr S. Lönborg, ibid., s. 42 ff.) har ingenting om Gotland, såvida vi ej få acceptera Günthers gissning (se Lönborg, s. 142 n. 2), att Adams skildring af Churi skall gälla Guti. Hans beskrifning af »ön» Churland (IV c. 16) har onekligen många detaljer, som tyda på, att hvad han hört härom gällt Gotland. Rikedomen där, folkströmningen dit från världens alla länder, den nyligen uppbyggda första kyrkan m. m. är alltsamman drag, som passa med andra underrättelser om Gotland denna tid. Emellertid visar Adams framställning, att han ej närmare känt ön, och är detta ett icke oviktigt intyg om, att tyskarna från hans hemland ännu ej drefvo någon mera betydande aktiv handel på Gotland. — Om de äldsta förhållandena i Ryssland lämnar den s. k. Nestors krönika (från början af 1100-talet; se Nestors Russiske Krønike, oversat og förklaret af C. W. Smith, Köpenhamn 1869, och Chronique dite de Nestor, par L. Leger, Paris 1884) några upplysningar, liksom Henrik af Lettlands krönika (Heinrici Chronicon Lyvoniæ, från 1200-talets första decennier, i M. G. SS., XXIII, s. 231 ff.) lämnar värdefulla underrättelser om förhållandena i Östersjöländerna. Jag har slutligen att nämna Helmoldi Chronica Slavorum (från 1100-talet M. G. SS., XXI, s. 1 ff.), Arnoldi Lubecensis Chronica Slavorum (från början af 1200-talet, M. G. SS., XXI, s. 100 ff.) och Saxos historia (Saxonis Grammatici Gesta Danorum, herausgegeben von A. Holder, Strassburg 1886). — För det betydelsefulla året 1288 har jag som källor bl. a. användt ett bref från Petrus de Dacia till Christina af Stumbelen (se Petri de Dacia Uita Christinæ Stumbelensis, edit. J. Paulson, Lund 1896. Jfr äfven Lindström, Anteckningar, II, s. 291). Brefvet är odateradt, men dess innehåll tyder på, att det är ett afskedsbref och att det är skrifvet 1288. För detta års händelser har jag slutligen att nämna en källa, som är af åtskilligt senare datum än de händelser den omtalar, men som likafullt måste tillmätas ett betydande värde. Jag menar den källa, som jag i min framställning citerat under namn af franciskanernas annaler, diarium och necrologium. Denna källa är en handskrift i Kongl. Biblioteket i Stockholm, i hvilken de nämnda annalerna, diariet och nekrologiet äro inarbetade. Om dess tillkomst får man af utgifvarna (Langebek i Scriptores rerum Danicarum [S. R. D.] och Fant i Scriptores rerum Suecicarum [S. R. S.]) mycket onöjaktiga föreställningar. K. Erslev har i sina Studier til Dronning Margrethes Historie (i Hist. Tidskr., Femte Række, B. 3, Köpenhamn 1881, 82, s. 342—346) redogjort för sin uppfattning af handskriftens tillkomst och jag meddelar efter honom det viktigaste. — Handskriften är upplagd dels till ett kalendarium dels till en lista öfver i franciskanernas klosterkyrka i Visby begrafna personer. Detta har skett omkr. 1350. — I kalendariet äro efter hand införda notiser af åtskilliga personer. Begrafningslistan är fortsatt, dock näppeligen längre än till midten af 15:de årh. — Tomma blad och lediga mellanrum har man dessutom begagnat för andra anteckningar, och i synnerhet har en gråbroder i klostret, hvilken skrifvit in i början af 1400-talet, samlat en mängd historiskt stoff, som han infört. Detta förekommer nu i handskriften dels som kortfattade notiser, som oftast beröra Gotland (diariet), dels som två sammanhängande annalverk, nämligen ett danskt, som slutar med år 1287, och ett svenskt, som går till 1412 (annalerna). Till det sista arbetet, som från 1350 har en för den tiden beaktansvärdt fyllig framställning, anser Erslev den omnämnda gråbrodren vara författaren. — Om dessa åsikter om handskriftens tillkomst äro riktiga, ha vi som sagesman för 1288 års händelser en författare, som ungefär ett sekel efter händelsernas förlopp lefvat i Visby och som där sannolikt ägde i äldre klosteranteckningar vittnesgilla källor för hvad han nedskref och af den ännu jämförelsevis unga traditionen kunde få nöjaktiga underrättelser.
⁎
Innan jag slutar denna redogörelse för mitt arbetes plan och källor, vill jag återkalla i minnet en afliden landsman, Fil. Kand. B. Enequist, hvars nitiska och hängifna studium i vår fäderneös historia varit det första upphofvet till denna afhandling. Bland hans efterlämnade papper, som ordnats af Herr Docenten Carl Hallendorff och nu förvaras i Hist. seminariets bibliotek i Upsala, finnas äfven en mängd strödda anteckningar om Gotland. Det var genom studiet af dessa, som jag först bestämde mig för att göra de äldsta gotländska förhållandena till föremål för en kritisk framställning, och jag har under arbetet därmed fått mången beaktansvärd fingervisning uti dessa anteckningar. —
Jag hembär till sist mitt vördnadsfulla tack till min lärare Herr Professoren m. m. H. Hjärne för många värdefulla råd och upplysningar under mitt arbete med denna afhandling och för all vägledning under föregående studieår, till Staatsarchivar Herr Professor P. Hasse i Lübeck, Archivar Herr Doktor Bär i Osnabrück och Herr Lektor Gustav Cygnæus i Åbo för benäget lämnade meddelanden ur de respektive städernas arkiv och till alla Herrar Bibliotekstjänstemän i Upsala och Stockholm för visadt tillmötesgående och lämnad hjälp.
Upsala i Febr. 1898.