Tjugo år
| ← August Strindberg |
|
Utpost → |
Tjugo år.
Tjugo år! Jag ville sjunga,
jubla emot himlens höjd!
Hafsluft fyller själ och lunga,
värmer tankens unga fröjd!
Plats för ljuset! Ned med muren
och låt solen bryna kind!
Fågel, flyg ur gallerburen,
lyft af vårens friska vind!
Jag vill jubla, jag vill sjunga,
missmod vet jag icke af —
Eja, lustigt ut att gunga
på det friska, fria haf!
Öfver svallen vagga slupen,
ila fram med spända skot
och utöfver gröna djupen
fagra kuster styra mot!
Ö jag ser som fjärran gungar
bortom vredgad böljas brus —
rosenbuskar, lagerdungar
hägra fram i middagsljus.
Där på ön får sjöman glömma
stormarna i säker hamn
och sin trötta tinning gömma
i en varm och trofast famn.
Framåt mot ett okändt fjärran,
ebben faller redan ut —
Om jag hittar, vete Herran
mellan bankarna till slut.
Dock jag tviflar icke rådlös,
där vid rodret lugn jag står,
bättre än att lefva dådlös
är att dö i unga år!
Vinden mina segel fyller,
hafsluft, frisk kring pannan känns.
Glad seglats, när sol förgyller
fria fjärdar utan gräns.