Herdarne/a
Röda Rummet brukar sättas som gräns för den moderna nusvenskan men det har väl mer att göra med stil än stavning. I detta fall stämmer det nog inte heller att Strindberg skrev 'pojkarna' i allmänhet. I språkbankens konkordanser kan man se att han skriver 'pojkarne' i sina brev och även i de tryckta romanerna är det en stor övervikt för denna form.
De källor jag tillgång till är inte särskilt eniga om hur allmänt detta bruket var och det står inte så mycket om när "arne"-ändelsen upphörde att användas, närmare än "på 1900-talet". Den uppfattningen som jag fått är att det främst sker under de första årtiondena d v s under samma tid som stavningsreformen 1906 genomfördes. Jag vet dock inte om det finns något direkt samband.
Uggleupplagan av Nordisk familjebok utkom med första bandet 1904 och följde samma språkstandard till sista bandet 1926. Den använder sålunda fv/hv/dt, men jag hittar inga -arne i de nio första banden, utom när äldre boktitlar citeras. I band 10 finns ett "påfvarne" i löpande text (och detta är inte kopierat från första upplagan), men det är nog mest en försummelse än en avsikt. Första upplagan (1876-1899) är full av delarne, danskarne, furstarne, hanarne, herskarne, judarne, romarne, spenarne, vägarne...