Upp, min tunga, att lovsjunga
|
En översatt latinsk hymn från omkr 600 e.Kr.. Bearbetad av Gustaf Ållon för 1695 års psalmbok som nr 157 under rubriken "Om Christi pino och dödh". Därefter bearbetad av Johan Olof Wallin 1816. Publicerad Svensk söndagsskolsångbok 1908 (nr 52) och i Svensk söndagsskolsångbok 1929 (68) under rubriken "Påsksånger". I 1986 års psalmbok ändrades texten något: "Menlöst" i v. 1 byttes ut mot "skuldlöst" och "förer" i sista versen mot "leder". Nr 106 i 1819 års psalmbok och i 1937 års psalmbok och Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961. På Wikipedia finns en artikel om Upp, min tunga, att lovsjunga. |
1695 års Psalmbok, nr. 157
redigera1. VP min tunga at lofsiunga
En berömlig kamp och strijd/
Som sigh hände när Gudh sände
Oss til hielp sin Son här nidh.
Hwilken wärfde At wij ärfde
Seger och en ewig frijd.
2. Ormen rådde och förmådde
Ewa til olydighet.
På thet oråd fölgde onåd
När hon dödsens äple bet:
Tå war brutit och beslutit
Döden döö i ewighet.
3. Nu at wisa straff och lisa
Och Gudz miskund; war förwist
Vthaf nöden/ at medh döden
Ewe brott och ormsens list
Skulle straffas och förskaffas
Läkedom emot then brist.
4. När tå tiden war förliden/
Som af Gudh besluten war/
Stiger Sonen vthaf thronen/
Af een jungfru Mandom taar:
Blijr wår broder/ jungfrun moder/
Som Propheten talat haar.
5. När förledne och framskredne
Woro try och trettije åhr;
Lät han skilja sigh medh wilja/
Som ett lamb ifrån sin fåår.
Måste lida spott och qwida:
Willig til sin pino går.
6. Törnekröntes/ at här röntes
Meer än mennskligt tolamod/
Ach besinna! Han lät rinna
För wår synd sitt dyra blodh:
Hwilket renar och förenar
Oss medh Gudh i Dopsens flodh.
7. Han hudflängdes och vphängdes
Vppå korssens trä och stam:
Han är worden här på jorden
Ett oskyldigt Påskalamb:
Han haar dragit/ från oss tagit
Syndsens bördo last och skam.
8. När fullbordat alt war wordet/
Han sin anda sidst vpgaf.
Togs strax neder: och medh heder
Lades vthi Josephs graf.
Fadrens ifwer blidkad blifwer;
Dödsens boijor lösas af.
9. Efter Skriften vthaf griften
Stod han vp och seger want;
Ther medh fällte Satans wälde/
Then medh mörcksens kädior bandt.
Först förlänte Testamente
Til sin kärleks wissa pant.
10. Satan fängslas och nu ängzlas:
Syndsens wåld och dödsens macht
Är nu bunden/ öfwerwunnen/
Helwetis port är nederlagd.
Nu är helat hwad haar felat/
Fadrens nådh är återbracht.
11. Ty lofsiunge gamle/ vnge/
Fadren i sin härlighet;
Och hembäre tack och ähre/
Sonen för hans kärlighet;
Samt then sanne Helge Ande/
Nu och i all ewighet.
1.
Upp, min tunga,
att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde,
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.
2.
Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd' tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.
3.
Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.
4.
Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.