Upproret i Jönköping/26Sep1855
| ← Rättelser |
|
Den 27 September 1855 → |
Utdrag af Protokollet, hållet inför Magistraten å Rådhuset i Jönköping nedannämnde dagar.
Den 26 September 1855.
Närvarande:
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg, |
| ” | ” | A. G. Rudling, |
| ” | ” | C. Seipel, och |
| ” | ” | A. Elfström. |
§. 213. Magistraten sammanträdde nu kl. 12 på dagen, för att öfverlägga och besluta rörande de åtgärder, som borde vidtagas i anledning af de här i staden uppkomne oroligheter, hvilka omförmälas i följande af Magistratens nuvarande Ordförande afgifne berättelse:
”Nästlidne gårdags afton, den 25 September, kl. omkring 8 ankom till mig Herr Hof-Rätts-Assessorn Claes Westring och tillkännagaf, att på Östra Storgatan utanför Herr Handlanden Lindmans gård samlat sig mycket folk, som förde oväsende och, under hotelser emot bemälte Handlande, för det han uppköpt spanmål, påyrkade att han skulle komma ut. Jag begaf mig genast till stället och fann der en större folksamling, af hvilka de fleste syntes vara arbetskarlar och handtverks-arbetare. Oväsendet och hotelserna emot Handlanden Lindman fortforo och Stenroddarne Carl Abrahamsson, vanligen kallad Carlsson, och Carl Svensson samt Timmermannen Malmberg syntes vara ledare för oordningarne. Jag uppmanade både dem och andra i samlingen till stillsamhet och ordning samt att genast åtskiljas och begifva sig hem; men dessa uppmaningar, hvilka flera gånger förnyades under det jag en stund passerade fram och tillbaka emellan folkhopen, medförde föga verkan. Icke allenast Herr Handlanden Lindman utan äfven andra, som här i orten uppköpte spanmål, voro föremål för hopens allmänna missnöje, och öppet tillkännagafs af flera, att deras afsigt vore att hindra spanmålshandlarne att göra vidare uppköp. Jag lät tillkalla Stadsfiskalen, Stadsfogden och dem af Polisbetjeningen, hvilka icke redan infunnit sig, samt anmodade Herr Rådmannen vice Häradshöfding Seipel, Herrar Handlanderne Westman och Mandin samt Herr Fabrikören Malmberg, hvilka jag anträffade, att biträda till återställande af ordningen. Under tiden hade Arrendatorn Blad från Tannarp, Södra Wedbo Härad, som derstädes har ett större ångbränneri, blifvit anträffad af folksamlingen, men i följd af Herr Handlanden Hylténs mellankomst, undgått annat obehag än hotelser. Fogliga bemödanden att skingra folkhopen fortsattes sedan, dock länge förgäfves, ehuru en och annan af Stadens ordningsälskande innevånare, utom de förenämnde, särskildt anmodade, dervid biträdde. Derunder bemärkte jag på ett ställe häftigare oväsende och trängsel. Fyra Polisbetjenter hade gripit Stenroddaren Carlsson, i ändamål att föra honom bort. Carlsson, som har ovanlig kroppsstyrka, gjorde motstånd och folkmassan trängde på, uppenbart i afsigt att frigöra Carlsson, hvarom flera hotelser äfven hördes. Trängseln blef besvärande och, enär ordningens handhafvare voro så fåtalige, att de icke hade någon utsigt att kunna motstå det våld, som höll på att utbryta, och som i anseende till massans förut uppretade sinnestillstånd kunde hafva oberäkneliga följder, tillfrågade jag Carl Svensson, som äfven då syntes vara ledare för oordningen, om han och hans kamrater ville föra Carlsson till hans hemvist. Denna fråga besvarades jakande och Carl Svensson jemte Malmberg samt arbetskarlen Carl Pettersson, hvilka äfven närmat sig Carlsson, lofvade mig att hemföra den sistnämnde, som derpå lösgafs. Kort efteråt begaf sig Carlsson från stället, ledsagad af Carl Svensson, Malmberg och Carl Pettersson med flera arbetskarlar, hvilka sedan arm i arm genomtågade åtskilliga gator, en kort stund följde af mindre flockar andra, dock utan att föröfva något vidare oväsende, tills klockan omkring elfva, då jag såg Carl Svensson, Malmberg och Carl Pettersson begifva sig hemåt. Sedan Carlsson och hans följeslagare aflägsnat sig ifrån Herr Handlanden Lindmans gård, skingrades snart den derstädes befintliga folksamlingen och klockan omkring half tolf, då jag begaf mig hem, bemärktes icke på gatorna andra personer, än de som tillhörde tjenstgörande nattbevakningen. Emellertid hade jag låtit tillvarataga en nyslipad bila och ett brädblock, formadt till stupstock, hvilka verktyg funnits på gatan i närheten af Herr Handlanden Lindmans gård, dit de, efter hvad som spordes, blifvit förde af någon bland dem, som börjat oväsendet på nämnde ställe. Innan Carlsson, Malmberg, Carl Svensson och Carl Pettersson begifvit sig från Lindmanska gården, hade hotelser yttrats, att de skulle återkomma påföljande afton och, i ändamål att förekomma ytterligare oordningar, anbefallde jag derföre Polisbetjenten Ljunggren att kalla Carlsson, Carl Svensson och Malmberg till mig följande morgon klockan emellan 8 och 9, då de voro lediga från sitt arbete.
Berörde dag, den 26 September, på morgonen klockan omkring half 9 intågade på min gård en stor samling arbetskarlar. Andre personer syntes äfven i samlingen, som ökades så att gårdsplanen blef inemot uppfylld af folk. Jag begaf mig ut till dem och efterfrågade deras ärende, hvarpå de androgo, att de ville hafva förbud emot uppköp i parti af spanmål och potatis. samt att jag ”skulle skrifva till Kongl. Maj:t och bedja om förbud mot spanmåls utförande ur riket.” Jag vill erinra mig att Carlsson först yttrade sig samt att han jemte Carl Svensson, Malmberg och Timmerkarlen Sven Israelsson eller Svensson voro ibland de ifrigaste talarne, af hvilka dock flera yttrade sig på en gång, så att jag icke kunde uppfatta allt som sades, dock uppkom icke något slags oväsende. Åtskilliga klagomål anfördes äfven mot dem, som här i staden köpte spanmål i parti och, efter talarnes förmenande, vållade att sädespriserna, oaktadt den goda skörden, vore oskäligt höga. Deras påståenden bemöttes med erinran att det icke vore lofligt, att, på sätt som skett, samlas och framställa fordringar, hvilka i allt fall icke voro med lag öfverensstämmande, och om det ansvar, som dermed vore förenadt, samt med fogliga anmaningar att åtskiljas och återgå till sina arbeten, hvarjemte jag sökte upplysa dem om anledningen till sädesprisernas stigande, och tillkännagaf derjemte, att, såvida de hade något skäligt klagomål öfver det sätt, hvarpå spanmålshandlarne gingo tillväga vid sina uppköp, så kunde de vara förvissade, att sådana klagomål, i behörig ordning anmälde, skulle föranleda till vidtagande af de åtgärder deremot, som voro med lag öfverensstämmande; och erinrade jag tillika, att oordningar och våldsamma åtgärder till nedtvingande af priset på spanmål och andra lifsförnödenheter till äfventyrs kunde föranleda, att allmogen blefve mindre benägen, att här torgföra sina varor, hvaraf måste följa, att priserna komme att ytterligare stegras. Herr Lands-Sekreteraren Brorström, som emellertid inkommit på gården och äfven omgafs af arbetskarlar, bland hvilka jag främst bemärkte Timmermannen Nils Jonsson, yttrade sig också varnande och förmanande till de honom omgifvande. En och annan bland den hop, som omgaf mig, hade hotelser emot spanmålshandlarne och bränvinsbrännarne, och särskildt yttrade någon emot Herr Häradshöfding Frick, att då han började bränna bränvin skulle hans bränneri uppbrännas. En gång då jag varnade och sade dem att ett fortsatt störande af ordningen och underlåtenhet att åtskiljas, enligt lag straffades med arbete å fästning, svarades af någon i hopen: ”det är bättre att sitta på fästning än att svälta ihjäl.”
Ifrån min gård begaf sig folksamlingen till Herr Handlanden Lindmans, oaktadt jag flera gånger under vägen dit uppmanade dem att återvända och att åtskiljas. Samlingen blef der större. De påyrkade envist att få tala med Herr Handlanden Lindman sjelf och att han skulle utkomma till dem. Jag hade tidigare på morgonen af bemälde Handlande sport, att han föregående afton låtit genom någon af sitt husfolk lofva den utanför hans gård då varande folksamlingen att till arbetsfolk i minut försälja det parti råg, 50 eller 60 tunnor, han innehade, för 17 Rdr Rgs tunnan, och jag erinrade dem, att de genom sitt laglösa förfarande illa lönade den välvilja, som föranledt hans berörde löfte. ”Det är ej nog att han säljer rågen för 17 R:dr, han skall också utköra säden på torget”, svarade de, och då någon derefter uppgaf, att på gatan ankomne sädeslass voro uppköpta af Lindman, föranledde nämnde uppgift lifliga rörelser i hopen och hotande utlåtelser. Herr Handlanden Lindman, som under tiden icke varit hemma, sågs nu ankomma ifrån vester och, sedan jag allvarligen förmanat folket att icke emot honom föröfva något våld, samt anmodat åtskilliga tillstädeskomne pålitliga personer att, jemte mig, omgifva Herr Handlanden Lindman så, att han icke blefve indragen ibland massan, framträdde han till folksamlingen och samtal börjades om hans spanmålshandel. Sedan detta samtal en stund blifvit fortsatt, men folksamlingen ändock icke kunnat förmås åtskiljas, tillsades Stadsfiskalen och Polisbetjeningen, som infunnit sig, att noga bevaka massans rörelser, och jag begaf mig till Herr Lands-Sekreteraren Brorström, för att med honom rådgöra, angående de ytterligare åtgärder, som voro att vidtaga. Under vägen till Herr Lands-Sekreteraren mötte jag Herr Häradshöfdingen Frick och underrättade honom om de hotelser emot hans bränneri, som nyligen blifvit yttrade, samt tillstyrkte honom att icke begifva sig till folksamlingen, dit han ämnade sig.
Sedan jag anträffat Hr Lands-Sekreteraren och med honom återvändt till Östra Storgatan, spordes der, att en del af folkhopen utfarit i hotelser mot Hr Hof-Rätts-Assessorn von Feilitzen, boende i en gård, närbelägen Lindmans. Samlingen derstädes hade sedan skingrats och en del af densamma hade stannat på Östra Storgatan utanför Herr Räntmästaren Assessorn Wickboms gård, der en större hop omringat och samtalade med Herr Häradshöfdingen Frick, angående det höga priset på spanmål och potatis samt Herr Häradshöfdingens förmenta vållande dertill. Då jag äfven ibland samlingen der hörde hotande utlåtelser emot uppköparne af säd och potatis, varnade jag åter de närstående, men fick samma svar som förut: ”det är bättre att sitta på fästning än svälta ihjäl.” Under tiden fortsatte Herr Häradshöfdingen Frick sitt samtal med det honom omgifvande folket, och sedan han slutligen lofvat att icke uppköpa potatis till högre pris än 3 R:dr R:gs tunnan, yttrade flere, under synbar belåtenhet med det erhållna löftet, att Herr Häradshöfdingen Frick alltid vore beskedlig emot arbetarne och de fattige, hvarefter Herr Häradshöfdingen Frick bortgick och folksamlingen på stället småningom skingrade sig.
Enär jag befarade, att oordningarne skulle fortsättas och öfvergå till våld, sökte jag mina tjenstekamrater inom Magistraten och anträffade Herrar Rådmännen Häradshöfdingen Seipel och Elfström samt rådgjorde med dem, huruvida Magistraten genast skulle hos Konungens Befallningshafvande begära krigsmanskap till ordningens återställande. Frågan ansågs böra närmare öfvervägas och det beslutades att Magistraten för sådant ändamål skulle sammanträda på Rådhuset kl. 12. Det berättades att Fabriksarbetare från Husqvarna påföljande afton skulle hitkomma och förena sig med den oroliga folkmassan härstädes, och under det jag härom samtalade med Hr Lands-Kamreraren Landegren ankom ifrån Husqvarna Disponenten af nämnde gevärsfaktori, Hr Premier-Löjtnanten Ankarcrona. Hr Lands-Kamreraren och jag vände oss genast till bemälde Herr Premier-Löjtnant med förfrågan, huruvida förenämnde berättelse kunde vara grundad och huruvida Herr Premier-Löjtnanten kände sinnesstämningen hos sina arbetare. Vi erhöllo derpå det svar, att berättelsen otvifvelaktigt icke innehöll någon sanning, samt att Herr Premier-Löjtnanten kunde lita på sina arbetare och vore derom så förvissad, att vi i berörde afseende kunde vara lugna. Efter nyssnämnda samtal ankom Stadsfiskalen Strömberg och tillkännagaf, att Brandvakts-korporalen Ryd just då anmält att hela Brandvakts-corpsen uppsagt tjenstgöring och påföljande dagen ville hos Magistraten begära afsked. Ryd tillkallades genast och upprepade för mig Stadsfiskalens anmälan samt uppgaf, att han, efter anmodan af Hamndrängen Timmermannen Daniel Andersson, infunnit sig hos honom, att Brandvakts-corpsen nästan mangrannt varit derstädes församlad, samt att anledningen till afskedstagandet vore, att Brandvakterna eljest icke kunde förena sig om öfriga arbetsfolkets i staden förehafvanden. Till sammanträde inför Magistraten å Rådhuset klockan 12 kallade jag då så många af Stadens Borgare, som dessförinnan anträffades, hvarefter jag begaf mig till Landskansliet och underrättade Herr Lands-Sekreteraren Brorström och Herr Lands-Kamreraren Landegren om rapporten rörande Brandvakts-corpsen samt tillkännagaf, att jag ansåg högst nödigt att krigsmanskap genast inkallades till ordningens betryggande, och att jag ämnade derom göra framställning hos Magistraten vid det sammanträde å Rådhuset, som efter en kort stunds förlopp skulle hållas, äfvensom att, såvida Magistratens öfrige ledamöter förenade sig om min mening, hvilket jag icke betviflade, skrifvelse i ämnet skyndsamt komme att till Landshöfdinge-embetet expedieras. Derpå besökte jag Herr Rådman Häradshöfdingen Seipel, som efter delfående af Brandvakts-korporalens rapport förenade sig med mig om nödvändigheten att inkalla krigsmanskap, hvarom jag genast uppsatte concept till skrifvelse. Under de få minuter, som sedan återstodo tills klockan blef 12, fick jag underrättelse, att en folksamling på Vestra Förstaden föröfvat våld emot Herr Kaptenen Lövenhjelm, som någon tid här å orten vistats i och för spanmåls-uppköp. Att folksamlingar också stört ordningen på andra ställen, nemligen hos Handlanderne Borg och Sjöberg, hade kort förut blifvit anmäldt, dock har jag icke hunnit förskaffa mig närmare kännedom om förloppet. Fullt sysselsatt på de ställen, der jag befunnits, har jag sjelf icke kunnat följa andra tilldragelser på förmiddagen än dem jag redan omförmält. Ifrån Stadsfiskalen och Polisbetjeningen, som haft ordres att med oaflåtlig uppmärksamhet följa massans rörelser, förväntas rapporter. Jönköping den 26 September 1855.
På särskild kallelse hafva vid detta sammanträde inställt sig Herr Direktören J. P. Lundström, Herr Prosten C. G. Modigh, Handlanderne W. Westring, A. Lindquist, R. W. Ekeroth, C. Uhnbom, C. E. Sjöberg, A. Mandin, S. Lindman, A. J. Nyqvist, F. Hyltén, G. Westman, J. E. Salander och P. Ahlén, Fabrikörerne C. G. Sahlström, Clas Lindqvist, och F. W. Malmberg, Kopparslagaren P. Holm, Garfvarne J. Lindqvist, A. P. Agrell och J. Kjellberg, Vagnfabrikören C. Nyström, Guldsmeden A. Edborg, Husegaren N. M. Åhl, Lazaretts-Sysslomannen C. P. Kindahl, Bagaren J. Andersson, Bleckslagaren C. G. Brandt, samt Skomakarne L. Hjertqvist och F. W. Hjertqvist.
Brandvakts-korporalen Anders Ryd, förekallad, medgaf att han hos Herr Häradshöfdingen Rudling förut i dag gjort sådan anmälan, som omförmäles i här ofvan intagne berättelse, samt vidhöll sin uppgift, med förklarande att Brandvakts-soldaterne sagt sig skola begära afsked, derest de ej fingo tillökning i sine löner.
De flesta tillstädesvarande ansågo, att bland stadens borgerskap och öfrige innevånare icke funnes tillräckligt antal pålitlige och till patrullering tjenlige personer, till hämmande af de började oordningarne, hvilka efter all sannolikhet skulle förnyas på aftonen, och att biträde af militärvakt alltså vore nödig; och beslutade Magistraten, att hos Konungens Befallningshafvande skriftligen anhålla om inkallande af erforderlig militärstyrka; hvarjemte alla de närvarande öfverenskommo, att, jemte så många andre för ordningens vidmakthållande nitälskande personer, som kunde vidtalas, samlas här å Rådhuset klockan ½ till 6 på eftermiddagen, för att medelst patrullering söka förekomma vidare ofog.
Efter derom gjord begäran lemnades nu företräde åt arbetskarlarne Johan Malmberg, Carl Johansson, Svenning Nilsson och Anders Pettersson, hvilka beklagade sig deröfver, att de till följd af förköp, hindrades att på torget kunna få köpa sine lifsförnödenheter, och anhöllo derföre om förbud mot förköp och utskeppning af spanmål, samt att upphandlare måtte förbjudas att före kl. 12 göra uppköp. Magistraten tillförsäkrade dem att sådana åtgärder, som med lag äro öfverensstämmande, skulle vidtagas och uppmanade dem att i lugn återgå till sina arbeten och afhålla sig från deltagande i folksamlingar och andra oordningar.
Härefter beslutade Magistraten att genom Kungörelse i tidningarne erinra om allmänna lagens stadganden uti 1 Cap. 6 §. och 5 Cap. 5 §. Handels-Balken. Ut Supra.
Carl Seipel.