←  Förböner
Vintergrönt
av Carl David af Wirsén

Drottning Sofia
Bror Emil Hildebrand  →


[ 137 ]

Drottning Sofia.[1]


Att när den mörknar, lifvets rymd, 
När glädjens sol bak moln är skymd
Och tungt det känns att vandra,
Bevara hjärtats himmel klar,
Sig anförtro i Guds förvar
Och tänka mest på andra:
Det är vår drottnings diadem
Och qvinlig mildhets statssystem.



[ 138 ]Att ega hvarje dag och stund
I tron sin fasta ankargrund
Och ordets hugnad bruka,
Att från den gyllne praktens sal
Gå ned i fattigdomens dal
Och söka upp de sjuka:
Det är vår drottnings hermelin
Och qvinlig huldhets pärleskrin.

Att akta Kristi kors för mer
Än allt hvad världen har och ger,
Att sänka djupt sin krona
I ödmjukhet och tålamod
Inför de helga droppar blod,
Som världens skuld försona:
Det är vår drottnings purpurskrud
Och qvinnlig prydnad inför Gud.



[ 139 ]Att fylla tyst en daglig plikt
Och låta hjärtats tillförsikt
Slå bortom tiden rötter,
Att — om ock qvald — ha inre fred
Och med Maria sitta ned
I ro vid Jesu fötter:
Det är den bästa lott och del
Och Sveriges drottnings kronjuvel.



  1. Infördt i R. Hörnells »Minnesblad vid H. M. Konung Oscarssextio år».