Vintergrönt/Förböner
| ← H. K. H. Prinsessan Eugenia |
|
Drottning Sofia → |
Förböner.[1]
I som sväfven genom töcken, genom dimmor upp mot ljuset,
Böner, I, som ödmjukt stigen till det dolda fadershuset,
Stilla offer från de ringe till en makt oändligt stor,
Nämnen dessa dagar namnet af en drottning och en mor!
Böner, I, som ödmjukt stigen till det dolda fadershuset,
Stilla offer från de ringe till en makt oändligt stor,
Nämnen dessa dagar namnet af en drottning och en mor!
Dufvosinnen, I, som veten vägen till den kärleksrike
Genom Honom, som till världen kom att vara menskors like,
Dufvosinnen, I, som veten bot för oro, bot för sorg,
Bedjen för det tåligt burna lidandet i Stockholms borg!
Genom Honom, som till världen kom att vara menskors like,
Dufvosinnen, I, som veten bot för oro, bot för sorg,
Bedjen för det tåligt burna lidandet i Stockholms borg!
Liksom I, hon känner Honom, som kan pröfva och försona;
Mer än jordens kronor skattar hennes själ Hans törnekrona,
Och som pärlan bildas stilla i det djupa hafvets våg,
Så »den kosteliga pärlan» bor i hennes djupa håg.
Mer än jordens kronor skattar hennes själ Hans törnekrona,
Och som pärlan bildas stilla i det djupa hafvets våg,
Så »den kosteliga pärlan» bor i hennes djupa håg.
Stilla andar, djupa andar, hon är med i eder skara!
Bilden vakt, som ej är synlig, under stunderna af fara!
Som violn, i gräset bäddad, knappast syns, men sprider doft,
Så går, obemärkt af världen, bönen upp till stjärneloft.
Bilden vakt, som ej är synlig, under stunderna af fara!
Som violn, i gräset bäddad, knappast syns, men sprider doft,
Så går, obemärkt af världen, bönen upp till stjärneloft.
Hon, som tänkt på många sjuka och sökt lindra deras strider,
— En barmbhertighetens syster fast i purpur klädd — hon lider!
Stilla bön, som bildar brygga mellan vår och himlens strand,
Bed, att hennes lif må räddas åt det gamla nordanland!
— En barmbhertighetens syster fast i purpur klädd — hon lider!
Stilla bön, som bildar brygga mellan vår och himlens strand,
Bed, att hennes lif må räddas åt det gamla nordanland!
Farans mått vi icke känna, från vårt afstånd ej den mäta,
Men vi sport att fara finnes: skulle då vår själ förgäta
Att med böner följa henne, som vår konungs maka är,
Fyra kungasöners moder, korsets vän, som korset bär?
Men vi sport att fara finnes: skulle då vår själ förgäta
Att med böner följa henne, som vår konungs maka är,
Fyra kungasöners moder, korsets vän, som korset bär?
Snart är helga veckan inne, palmers söndag, långfredagen,
Och vår själ i himmelsk vårluft drar de djupa andedragen.
Må den veckan bringa läkdom, bringa räddning, bringa frid,
Må den komma, rikt välsignad, full af nåd och himmelskt blid!
Och vår själ i himmelsk vårluft drar de djupa andedragen.
Må den veckan bringa läkdom, bringa räddning, bringa frid,
Må den komma, rikt välsignad, full af nåd och himmelskt blid!
- ↑ Under H. M. Drottningens sjukdom. Mars 1887.