Vintergrönt/Rigi
| ← San Marcos kloster |
|
Villa Mezzanotte → |
Rigi.
O minns du den stunden, då alphornet ljöd
Och ut i naturen de slumrande bjöd?
Vi gingo i disiga morgonens timma
På böljande moln och i glesnande dimma;
Med pinglande klockor på bergets rand
Sig hjordarna sökte sitt betesland.
Bredvid mig du stod på ett klipputsprång
Att bida den dröjande soluppgång.
Och ut i naturen de slumrande bjöd?
Vi gingo i disiga morgonens timma
På böljande moln och i glesnande dimma;
Med pinglande klockor på bergets rand
Sig hjordarna sökte sitt betesland.
Bredvid mig du stod på ett klipputsprång
Att bida den dröjande soluppgång.
Och stjärnorna släcktes kring mulna fjäll,
Det började ljusna från Appenzell.
Då spred sig en blekröd, darrande dager,
Som kärlekens vaknande aningar fager,
Då trädde ur bristande slöjor fram
I rosiga skrudarne kam på kam
Och »Munkens» och »Jungfruns» eviga is
Oss syntes ett rodnande snöparadis.
Då höjde sig solen, en glödande boll,
Och purprade snöiga sluttningars fåll,
Tills plötsligt kring topparnes taggiga nålar
Hon segrande sände ett skimmer af strålar,
Då rispades skyarne flik efter flik,
Då syntes i djupet en leende vik,
Ljusgrönskande ängar, en skimrande ö
Och hela de fyra kantonernas sjö.
Och purprade snöiga sluttningars fåll,
Tills plötsligt kring topparnes taggiga nålar
Hon segrande sände ett skimmer af strålar,
Då rispades skyarne flik efter flik,
Då syntes i djupet en leende vik,
Ljusgrönskande ängar, en skimrande ö
Och hela de fyra kantonernas sjö.
En morgon skall komma, o barn, då vi två
På lefnadens Rigi förbidande stå,
Basunen oss väckt till den gryende dagen
Då timmen, som fädren oss bådat, är slagen,
Vi vandra på molnen, som jaga sin kos,
Och morgon i öster slår ut som en ros
Att kärlekens rodnande gloria strö
Kring andar som stilla bevarat sin snö,
Ur bristande slöjor skall allt träda ut
Och visa sitt verkliga väsen till slut.
De eviga frågor som här ej besvaras —
Tillvarelsens Alper — i skimmer förklaras,
Från djupen de rispade dimmorna fly,
Hvart hjärta blir blottadt från höljande sky
Det dagas i dal och på svindlande topp —
Och andarnes sol majestätisk går opp.
Och visa sitt verkliga väsen till slut.
De eviga frågor som här ej besvaras —
Tillvarelsens Alper — i skimmer förklaras,
Från djupen de rispade dimmorna fly,
Hvart hjärta blir blottadt från höljande sky
Det dagas i dal och på svindlande topp —
Och andarnes sol majestätisk går opp.