Vintergrönt/Sommarfrid
| ← Bo kyrkogård |
|
Aftonvisa → |
Sommar frid.
Genom Stockholms skärgård ångarn ilar,
Dagen domnar, tyst naturen hvilar,
Vinden dör och inga vågor slå.
Fästet skymmer, natten faller på.
Dagen domnar, tyst naturen hvilar,
Vinden dör och inga vågor slå.
Fästet skymmer, natten faller på.
Svept i kappan, lutad öfver räcket,
Står jag länge qvar och ser från däcket
Hur i qvällens stilla sceneri
Sommarvillor glida mig förbi.
Står jag länge qvar och ser från däcket
Hur i qvällens stilla sceneri
Sommarvillor glida mig förbi.
Ljus, af löfverk brutet, ur ett fönster
Kastar stundom likt ett virkningsmönster
Öfver blomrabatt och daggigt gräs
Och den hvita roddbåt vid sitt näs.
Sång och barnalöjen gladt sig blanda
Här och där från någon skum veranda,
Där vid sken af lampan innanför
En och annan silhuett sig rör.
Här och där från någon skum veranda,
Där vid sken af lampan innanför
En och annan silhuett sig rör.
Och jag tänker: stilla ljus, som glimmar
Från de svenska hem i qvällens timmar,
Att du vore bild och återglans
Af en frid, som i hvar boning fanns!
Från de svenska hem i qvällens timmar,
Att du vore bild och återglans
Af en frid, som i hvar boning fanns!
Kort är sommarn, snart dess fröjd vi mista,
Kort är lifvet. Menska, hvarför tvista?
Från ditt lånta hem, o sommargäst,
Kanske själf du flytta skall härnäst.
Kort är lifvet. Menska, hvarför tvista?
Från ditt lånta hem, o sommargäst,
Kanske själf du flytta skall härnäst.
Så håll frid, låt hårda ord ej falla,
Låt en vänlig trefnads dager svalla
Kring ditt bo, du flyktiga nomad,
Som skall flytta till de dödes stad!