Vintergrönt/Aftonvisa
| ← Sommarfrid |
|
En melodi → |
Aftonvisa.
Jag vandrar hem när dagen dör
Och aftonrodnad fager
Med mörka rosor rymden strör
Och mildt högtidlig dager.
Min väg går än på ängen fram
Och än i skog så allvarsam.
Kring skog, kring ängens vallar,
Hör, aftonklockan kallar!
Och aftonrodnad fager
Med mörka rosor rymden strör
Och mildt högtidlig dager.
Min väg går än på ängen fram
Och än i skog så allvarsam.
Kring skog, kring ängens vallar,
Hör, aftonklockan kallar!
Jag ser bland glesa trän ibland
En flik af blåa fjärden,
I purpur skimrar vikens strand,
I purpur fält och gärden.
Jag vandrar hem i sommarns qväll
Och ser med välbehag mitt tjäll
Bland granar och bland tallar.
Hör, aftonklockan kallar!
Det svalnar af. Med dämpadt slag
Mot stranden vågen domnar,
Hvar vind med lugnadt andedrag
I trädens skuggor somnar.
Naturen hvilar mild och blid,
Till själens djup dess djupa frid
På etervågor svallar.
Hör, aftonklockan kallar!
Mot stranden vågen domnar,
Hvar vind med lugnadt andedrag
I trädens skuggor somnar.
Naturen hvilar mild och blid,
Till själens djup dess djupa frid
På etervågor svallar.
Hör, aftonklockan kallar!
Så må en gång, när dö jag skall
Och afton slutligt nalkas,
Vid stilla, lugnadt böljesvall
Min rymd mot qvällen svalkas!
Så må jag se vid nära graf
En flik af evighetens haf
Och skönja hemmets hallar,
När aftonklockan kallar!