Vintergrönt/Till Erik af Edholm
| ← Till ärkebiskop Sundberg |
|
H. K. H. Prinsessan Eugenia → |
Till Erik af Edholm
Annandag Pingst 1886.
Igår i hemmet man din fest har firat,
Din plats vid bordet man med blommor sirat.
Vi få väl tro, fast tron ibland är svår,
Att du har lefvat sextinio år
Och att ditt sjuttital är redan nära
Fast lynne, hållning mot den siffran svära.
Din plats vid bordet man med blommor sirat.
Vi få väl tro, fast tron ibland är svår,
Att du har lefvat sextinio år
Och att ditt sjuttital är redan nära
Fast lynne, hållning mot den siffran svära.
Nu af din fest vi fira annandagen,
Och vestergök sin sång tar upp i hagen,
Och Sandemar vid trastarnes musik
Sin fägring speglar i den blåa vik.
Min sång med göken täflar ej och trasten;
Den skulle blott förlora på kontrasten.
Och vestergök sin sång tar upp i hagen,
Och Sandemar vid trastarnes musik
Sin fägring speglar i den blåa vik.
Min sång med göken täflar ej och trasten;
Den skulle blott förlora på kontrasten.
Men likafullt ett »lycka till» den säger
För hjärtats gull, som mer än lyckans väger,
För själens helsa, kraft och mannatro,
För barn och maka i den gamles bo
Och för den æqua mens, som jämt du visat,
Och din Horatius för sin Dellius prisat.
Snart far du åter hem till sommarstället,
Där Brunnsviksböljan sorlar invid tjället
Så ljuft som förr, när Oxenstierna satt
Vid vågens yta där en sommarnatt
Och ljumma vindar smekte gustavianen,
Mot ödets skott i säfven gömd som svanen.
Där Brunnsviksböljan sorlar invid tjället
Så ljuft som förr, när Oxenstierna satt
Vid vågens yta där en sommarnatt
Och ljumma vindar smekte gustavianen,
Mot ödets skott i säfven gömd som svanen.
Men för din syn på denna fagra bölja
Hur många bilder jämt på bilder följa!
Gif akt! I månens sken vid vind så sval
En kunglig båt styr dit från Ulriksdal,
En högväxt man på däcket ler och skämtar
Och för en stund hem till sin borg dig hemtar.
Hur många bilder jämt på bilder följa!
Gif akt! I månens sken vid vind så sval
En kunglig båt styr dit från Ulriksdal,
En högväxt man på däcket ler och skämtar
Och för en stund hem till sin borg dig hemtar.
Hans slup dig tager upp i silfverdimma,
Snart börja ljus i dryckessalen glimma,
Då samlas vänner, som i fordomdag,
Hos vänsäll kung igen till gästfritt lag;
I vålnadsglans, som flydda minnen skänka,
Kring salens väggar tänkespråken blänka.
Om synen åter flyktar lik en hägring,
Du har dock qvar det rika minnets fägring,
En trogen hågkomst af din vän och kung,
Som var så god, så ridderlig, så ung
Och egde sommarns fel i höga norden
Att lefva fort och hastigt lemna jorden.
Du har dock qvar det rika minnets fägring,
En trogen hågkomst af din vän och kung,
Som var så god, så ridderlig, så ung
Och egde sommarns fel i höga norden
Att lefva fort och hastigt lemna jorden.
Och du har qvar af qvällsol vänligt färgad
Ditt sinnes jämvigt, skönt i hösten bergad.
Den skådebana, förr du förestått,
Ej lockar mer och nu du trifves blott
På den, som hemmets stilla scen bereder,
Och där ditt stycke ges: en man af heder.
Ditt sinnes jämvigt, skönt i hösten bergad.
Den skådebana, förr du förestått,
Ej lockar mer och nu du trifves blott
På den, som hemmets stilla scen bereder,
Och där ditt stycke ges: en man af heder.
Och kära böcker från den gyllne tiden
Dekorationer bilda där åt friden;
Ej med aktörer några pjeser nu,
Med barnen lexor repeterar du.
Ack, Gustafs scen, som väl du skött, nu tvinar,
Blott hemmets scen har glädje, som ej sinar.
Må af din lefnads vackra drama mycket
Få vara qvar och sent må slutas stycket!
I alla fall när sist ridån går ner,
Ditt öga lugnt mot högre scener ser.
I hemmet länge må din lycka grönska ….
Så vestergök, så dina vänner önska.
Få vara qvar och sent må slutas stycket!
I alla fall när sist ridån går ner,
Ditt öga lugnt mot högre scener ser.
I hemmet länge må din lycka grönska ….
Så vestergök, så dina vänner önska.