Bibeln (Åkesons översättning)/Enligt Matteus
| ← Profeten Malaki |
|
Enligt Markus → |
1 Kapitlet.
redigeraJesu släktregister, avlelse, namn och födelse.
1 Jesu Kristi börds bok, Davids sons, Abrahams sons. Luk. 3: 23 f.
2 Abraham avlade Isak, och Isak avlade Jakob, och Jakob avlade Judas och hans bröder, 1 Mos. 21: 2 f.
3 och Judas avlade Fares och Sara av Tamar, och Fares avlade Esrom, och Esrom avlade Aram, 1 Mos. 38: 16 f. Rut 4: 13 f.
4 och Aram avlade Aminadab, och Aminadab avlade Naasson, och Naasson avlade Salmon,
5 och Salmon avlade Boes av Rakab och Boes avlade Jobed av Rut, och Jobed avlade Jessai,
6 och Jessai avlade David, konungen, och David avlade Salomo av Urias' hustru. 2 Sam. 12: 24.
7 och Salomo avlade Roboam, och Roboam avlade Abia, och Abia avlade Asaf, 1 Krön. 3: 10 f.
8 och Asaf avlade Josafat, och Josafat avlade Joram, och Joram avlade Osias,
9 och Osias avlade Joatam, och Joatam avlade Akas, och Akas avlade Esekias,
10 och Esekias avlade Manasses, och Manasses avlade Amos, och Amos avlade Josias,
11 och Josias avlade Jekonias och hans bröder vid bortförandet till Babylonien.
12 Men efter bortförandet till Babylonien avlade Jekonias Salatiel, och Salatiel avlade Sorobabel, Esr. 3: 2.
13 och Sorobabel avlade Abiud, och Abiud avlade Eliakim, och Eliakim avlade Asor,
14 och Asor avlade Sadok, och Sadok avlade Akim, och Akim avlade Eliud,
15 och Eliud avlade Eleasar, och Eleasar avlade Mattan, och Mattan avlade Jakob,
16 och Jakob avlade Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, vilken kallas Kristus.
17 Alltså äro alla släktlederna från Abraham intill David fjorton släktleder, och från David intill bortförandet till Babylonien fjorton släktleder, och från bortförandet till Babylonien intill Kristus fjorton släktleder.
18 Men Jesu Kristi födelse gick så till: Då hans moder Maria hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, innan de kommo tillsammans, havande av helig Ande.
19 Men emedan Josef, hennes man, var rättfärdig och icke ville blottställa henne, ämnade han hemligen skilja henne från sig.
20 Men när han hade detta i sinnet, se, då uppenbarades för honom i en dröm en Herrens ängel, sägande: »Josef, Davids son, frukta icke att taga Maria, din hustru, till dig, ty det, som är avlat i henne, är av helig Ande.
21 Och hon skall föda en son, och du skall kalla hans namn Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.» Luk. 1: 31; 2: 21.
22 Men allt detta skedde, på det att det skulle uppfyllas, som var sagt av Herren genom profeten, som säger:
23 »Se, jungfrun skall bliva havade och föda en son, och de skola kalla hans namn Emmanuel», vilket översatt är: Gud med oss. Jes. 7: 14.
24 Men när Josef vaknade upp av sömnen, gjorde han såsom Herrens ängel anbefallt honom och tog sin hustru till sig;
25 och han kände henne icke, till dess hon hade fött en son, och han kallade hans namn Jesus. Luk. 2: 7, 21.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
2 Kapitlet.
redigeraMagierna. Herodes' barnamord. Flykten till Egypten och återvändandet därifrån.
1 Men när Jesus var född i Betlehem i Judeen, i konung Herodes' dagar, se då ankommo magier[1] öster ifrån till Jerusalem,
2 sägande: »Var är den födde judarnas konung? Ty vi hava sett hans stjärna i östern, och vi hava kommit för att tillbedja honom.»
3 Men när konung Herodes hörde detta, upprördes han och hela Jerusalem med honom.
4 Och han församlade alla överhelgarna och folkets skriftlärare och utforskade av dem, var Kristus skulle födas.
5 Och de sade till honom: »I Betlehem i Judeen, ty så är det skrivet genom profeten:
6 'Och du Betlehem i Juda land är ingalunda minst ibland Juda furstar; ty av dig skall utgå en furste, vilken skall vara en herde över mitt folk Israel,'» Mik. 5: 2. Joh. 7: 42.
7 Då kallade Herodes hemligen magierna[1] och utforskade av dem tiden, då stjärnan blev synlig,
8 och sände dem till Betlehem och sade: »Gån och utforsken noggrant om barnet; och när I haven funnit det, så underrätten mig, på det att även jag må komma och tillbedja det.»
9 Och när de hade hört konungen, foro de åstad, och se, stjärnan, som de hade sett i östern, gick före dem, till dess hon kom och stannade över där barnet var.
10 Och när de sågo stjärnan, fröjdades de med ganska stor fröjd;
11 och de gingo in i huset och sågo barnet med Maria, dess moder, och föllo ned och tillbådo det och öppnade sina skatter och framburo åt det gåvor: guld, rökelse och myrra. Jes. 60: 6.
12 Och då de hade fått uppenbarelse i en dröm att icke återvända till Herodes, foro de en annan väg till sitt land igen.
13 Men när de hade farit bort, se, då syntes en Herrens ängel för Josef i en dröm, sägande: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till Egypten och var där, till dess jag säger dig till; ty Herodes skall söka efter barnet för att fördärva det.»
14 Och han stod upp om natten och tog barnet och dess moder med sig och for bort till Egypten,
15 och han var där intill Herodes' död, på det att det skulle uppfyllas, som sades av Herren genom profeten, som säger: »Utur Egypten har jag kallat min son.» Hos. 11: 1.
16 Då Herodes såg, att han var gäckad av magierna[1], blev han mycket vred och sände ut och lät döda alla gossebarn i Betlehem och i alla dess omgivningar, från tvååriga och därunder, enligt den tid, som han hade utforskat av magierna.
17 Då uppfylldes det som sades genom profeten Jeremias, som säger:
18 »En röst hördes i Rama, gråt och stort jämmer, Rakel begråter sina barn och vill icke låta trösta sig, ty de äro icke (mer).» Jer. 31: 15.
19 Men när Herodes hade dött, se, då uppenbarades en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten,
20 sägande: »Stå upp och tag barnet och dess moder och gå in i Israels land, ty de äro döda, som sökte efter barnets själ.»
21 Och han stod upp och tog barnet och dess moder med sig och kom in i Israels land.
22 Men när han hörde, att Arkelaus var konung över Judeen i sin fader Herodes' ställe, fruktade han att gå dit. Och sedan han hade fått uppenbarelse i en dröm, for han bort till Galileens trakter
23 och kom och bodde i en stad, som hette Nasaret, på det att det skulle uppfyllas, som sades genom profeterna: »Nasaré, skall han kallas.» Jes. 11: 1.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
3 Kapitlet.
redigeraJohannes döparens framträdande. Jesus döpes.
1 Och i de dagarna ankom Johannes döparen och utropade i Judeens öken. Luk. 3: 1 f. Mark. 1: 1 f. Joh. 1: 6.
2 sägande: »Ändren sinne, ty himlarnas rike har kommit nära.» Matt. 4: 17. Mark. 1: 15.
3 Ty denne är den som omtalas genom profeten Esaias, som säger: »En ropandes röst är i öknen: Bereden Herrens väg, gören hans vägar räta.» Jes. 40: 3. Joh. 1: 23.
4 Men Johannes själv hade sin klädnad av kamelhår och en lädergördel omkring sin länd, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.
5 Då gick Jerusalem ut till honom och hela Judeen och hela Jordans omgivning,
6 och de döptes av honom i floden Jordan, bekännande sina synder.
7 Men då han såg många av fariseerna och sadduceerna komma till dopet, sade han till dem: »I huggormars avföda, vem har lärt eder att fly undan det kommande misshaget?
8 Gören fördenskull frukt, värdig sinnesändringen,
9 och tänken icke att säga vid eder själva: 'Vi hava Abraham till fader'; ty jag säger eder, att Gud kan av dessa stenar uppväcka barn år Abraham. Joh. 8: 39.
10 Och redan ligger yxan vid roten på träden; därför blir vart och ett träd, som icke bär god frukt, avhugget och kastat i eld. Matt. 7: 19.
11 Jag döper eder visserligen i vatten till sinnesändring, men den, som kommer efter mig, är starkare än jag, vilkens skor jag icke är värdig att bära, han skall döpa eder i helig Ande och eld;
12 vars kastskovel är i hans hand, och han skall genomrensa sin loge, och sammanföra sitt vete i förvaringsrummet, men agnarna skall han uppbränna i osläcklig eld.»
13 Då ankom Jesus från Galileen till Jordan till Johannes för att döpas av honom; Mark. 1: 9 f. Luk. 3: 21 f.
14 men han förhindrade honom ivrigt, sägande: »Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig?»
15 Men Jesus svarade och sade till honom: »Tillåt det nu, ty så höves det oss att uppfylla all rättfärdighet.» Då tillstadde han honom det.
16 Och då Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet, och se, himlarna öppnades, och han såg Guds Ande komma ned såsom en duva och komma över honom.
17 Och se, en röst av himlarna sade: »Denne är min Son, den älskade, i vilken jag har välbehag.» Ps. 2: 7. Jes 42: 1. Matt. 17: 5. Luk. 9: 35.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
4 Kapitlet.
redigeraJesus frestas av djävulen, begynner predika, kallar lärjungar och botar sjuka.
1. Då fördes Jesus av Anden upp till öknen för att frestas av djävulen. Luk. 4: 1 f. Mark. 1: 12 f.
2. Och när han hade fastat fyrtio dagar och fyrtio nätter, hungrade han sedan.
3. Och frestaren gick fram och sade till honom: >> Om du är Guds Son, så säg att dessa stenar bliva bröd!>>
4. Men han svarade och sade: >>Det är skrivet: 'Icke allenast av bröd skall människan leva, utan av varje ord, som går ut genom Guds mun.'>> 5 Mos. 8: 3.
5. Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom på tinnen av helgedomen
6. och sade till honom: >>Om du är Guds Son, så kasta dig själv ned; ty det är skrivet: 'Han skall befalla sina änglar om dig, och de skola bära dig på händer, på det du icke någonsin skall stöta din fot mot sten.'>> Ps. 91: 11.
7. Jesus sade till honom: >>Åter är det skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'>> 5 Mos. 6: 16.
8. Åter tog djävulen honom med sig till ett ganska högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet
9. och sade till honom: >>Allt detta skall jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.>>
10. Då sade Jesus till honom: >>Gå bort Satan; ty det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.'>> 5 Mos. 6: 13.
11. Då lämnade djävulen honom; och se, änglar kommo fram och tjänade honom.
12. Men när han hörde, att Johannes var överlämnad, drog han sig undan till Galileen, Mark, 1: 14. Luk. 4: 14.
13. och övergivande Nasaret, kom han och bodde i Kapernaum, som är vid havet, vid Sabulons och Neftalims gränser, Luk. 4: 31.
14. på det att det skulle uppfyllas, som sades genom profeten Esaias, som säger:
15. >>Sabulons land och Neftalims land, en havsväg på andra sidan Jordan, folkslagens Galileen; Jes. 9: 1.
16. folket, som satt i mörker, såg ett stort ljus, och för dem som sutto i dödens ängd och skugga, för dem uppgick ett ljus.>>
17. Från den tiden begynte Jesus utropa och säga: >>Ändren sinne, ty himlarnas rike har kommit nära.>> Matt. 3: 2. Mark. 1: 15.
18. Och då han gick omkring utmed Galileens hav, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kastande nät i havet, ty de voro fiskare. Mark. 1: 16 f. Luk. 5: 1 f.
19. Och han sade till dem: >>Följen mig, och jag skall göra eder till människofiskare.>>
20. Och strax lämnade de näten och följde honom.
21. Och när han gick fram därifrån, såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, i båten jämte sin fader, Sebedeus, lagande sina nät, och han kallade dem.
22. Och strax övergåvo de båten och sin fader och följde honom.
23. Och han gick omkring i hela Galileen och lärde i deras synagogor och utropade glädjebudskapet om riket och botade all sjukdom och all svaghet bland folket. Mark. 1: 39. Luk. 4: 40 f.
24. Och hans rykte gick ut till hela Syrien, och de förde till honom alla dem som hade ont, behäftade med mångahanda sjukdomar och plågor, och besatta och månadsrasande och förlamade, och han botade dem. Mark. 1: 28.
25. Och honom följde många folkskaror från Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och andra sidan Jordan. Mark. 3: 7.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
5 Kapitlet.
redigeraJesu bergspredikan.
1. Och när han såg folkskarorna, steg han upp på berget, och då han hade satt sig, kommo hans lärjungar fram till honom. Luk. 6: 17.
2. Och han öppnade sin mun och lärde dem, sägande:
3. >>Lyckliga de i anden fattiga, ty himlarnas rike är deras. Luk. 6: 20 f.
4. Lyckliga de saktmodiga, ty de skola ärva landet.[1] Ps. 37: 11.
5. Lyckliga de sörjande, ty de skola bliva tröstade. Jes 61: 2.
6. Lyckliga de som hungra och törsta efter rättfärdigheten, ty de skola bliva mättade.
7. Lyckliga de barmhärtiga, ty de skola röna barmhärtighet.
8. Lyckliga de rena i hjärtat, ty de skola se Gud. Ps. 11: 7.
9. Lyckliga de fridsstiftande, ty de skola kallas Guds söner.
10. Lyckliga de som äro förföljda för rättfärdighetens skull, ty himlarnas rike är deras.
11. Lyckliga ären I, när de smäda och förfölja eder och säga allt ont emot eder, ljugande för min skull. Luk. 6: 22.
12. Fröjdens och glädjens högeligen, ty eder lön är stor i himlarna; ty sålunda förföljde de profeterna, som voro före eder.
13. I ären jordens salt; men om saltet mister sältan, varmed skall det saltas? Till intet duger det vidare än att kastas ut och trampas ned av människorna. Luk. 14: 34. Mark. 9: 50.
14. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger ovanpå ett berg.
15. Icke heller tänder man ett ljus och sätter det under måttet, utan på ljusstaken, och det lyser för alla som äro i huset. Mark. 4: 21. Luk. 8: 16; 11: 33.
16. Så lyse edert ljus inför människorna, på det att de må se edra goda verk och prisa eder Fader, som är i himlarna.
17. I skolen icke mena, att jag är kommen för att upplösa lagen eller profeterna. Jag är icke kommen för att upplösa, utan för att uppfylla.
18. Ty sannerligen säger jag eder: Till dess himmelen och jorden gått bort, går alls icke ett enda iota eller en enda spets av lagen bort, förrän allt har skett. Luk. 16: 17.
19. Därför, den som upplöser ett enda av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas minst i himlarnas rike; men den som gör och lär (dem), han skall kallas stor i himlarnas rike.
20. Ty jag säger eder, att om icke eder rättfärdighet överflödar mer än skriftlärarnas och fariseernas, skolen I alls icke inkomma i himlarnas rike.
21. I haven hört, att det sades de gamle: 'Du skall icke dräpa; men den som dräper, skall vara skyldig för domen.' 2 Mos. 20: 13.
22. Men jag säger eder, att var och en, som vredgas på sin broder, skall vara skyldig för domen; men den, som säger till sin broder: 'Raka', skall vara skyldig för synedrium; men den som säger: 'Dåre', skall vara skyldig till eldens Gehenna.
23. Därför, om du frambär din gåva på offerbordet, och där kommer ihåg, att din broder har något emot dig,
24. så lämna din gåva där inför offerbordet, och gå först och förlik dig med din broder, och kom sedan och frambär din gåva.
25. Var ofördröjligen välsinnad mot din motpart, medan du är med honom på vägen, på det att icke motparten överlämnar dig åt domaren och domaren åt tjänaren, och du kastas i fängelse. Luk. 12: 58.
26. Sannerligen säger jag dig: >>Du skall alls icke komma ut därifrån, förrän du har har betalt den sista kvadranten.[2]
27. I haven hört, att det sades: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.' 2 Mos. 20: 14.
28. Man jag säger eder: Var och en, som ser på en kvinna för att begära henne, har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
29. Och om ditt högra öga är dig till anstöt, tag ut det och kasta det ifrån dig; ty det gagnar dig, att en av dina lemmar fördärvas, och icke hela din kropp kastas till Gehenna. Matt. 18: 9. Mark. 9: 47.
30. Och om din högra hand är dig till anstöt, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det gagnar dig, att en av dina lemmar fördärvas, och icke hela din kropp må gå bort till Gehenna. Matt. 18: 8. Mark. 9: 43.
31. Och det sades: 'Den som skiljer sin hustru från sig, han give henne skiljebrev.' 5 Mos. 24: 1.
32. Men jag säger eder: Var och en som skiljer sin hustru från sig utom för hors skull, han kommer henne att begå äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild, han begår äktenskapsbrott. Matt. 19: 9. Mark. 10: 11. Luk. 16: 18.
33. Åter haven I hört, att det sades de gamle: 'Du skall icke svärja falskt, utan du skall betala Herren dina eder.' 3 Mos. 19: 12.
34. Men jag säger eder: I skolen icke svärja alls, varken vid himmelen, ty den är Guds tron,
35. icke heller vid jorden, ty den är hans fotapall, icke heller vid Jerusalem, ty det är den store Konungens stad;
36. icke heller skall du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett hår vitt eller svart;
37. utan edert tal vare: Ja, ja; nej, nej; men det som är därutöver, det är av det onda. Jak. 5: 12.
38. I haven hört, att det sades: 'Öga för öga och tand för tand.' 2 Mos. 21: 24.
39. Men jag säger eder, att I icke skolen stå emot den som är ond, utan den som slår dig på den högra kinden, åt honom vänd ock den andra; Luk. 6: 29.
40. och den som vill gå till rätta med dig och taga din underklädnad, lämna honom ock överklädnaden;
41. och den som tvingar dig en mil,[3] gå två med honom.
42. Giv den som beder dig, och vänd dig icke ifrån den som vill låna av dig. Luk. 6: 30.
43. I haven hört, att det sades: 'Du skall älska din nästa och hata din fiende.' 3 Mos. 19: 18.
44. Men jag säger eder: Älsken edra fiender och bedjen för dem som förfölja eder, Luk. 6: 27.
45. på det att I mån bliva eder Faders söner, som är i himlarna; ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Luk. 6: 32 f.
46. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön haven I? Göra icke även tullnärerna detsamma?
47. Och om I ären vänliga mot[4] edra bröder allenast, vad utmärkt gören I? Göra icke och de, som tillhöra folkslagen, detsamma.
48. Därför skolen I vara fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.>> 1 Mos. 17: 1. 5 Mos. 18: 13.
- ↑ El. jorden.
- ↑ Kvadrant var ett mynt motsvarande ungefär 1 öre.
- ↑ Gr. milion = en romersk mil, som motsvarade omkr. 1½ km.
- ↑ El. hälsen.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
6 Kapitlet.
redigeraFortsättning av Jesu bergspredikan.
1. >>Men akten eder för att göra eder rättfärdighet inför människorna för att synas för dem; annars haven I icke lön hos eder Fader, som är i himlarna.
2. Därför, när du gör barmhärtighet, må du icke basuna framför dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, på det de må bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått sin lön.
3. Men när du gör barmhärtighet, låt din vänstra hand icke veta, vad din högra gör,
4. på det att din barmhärtighet må vara i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall återgälda dig.
5. Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, ty de älska att stå i synagogorna och gathörnen, då de bedja, på det de må synas för människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått sin lön.
6. Men du, när du beder, gå in i din kammare och stäng din dörr och bed din Fader, som är i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall återgälda dig.
7. Och när I bedjen, skolen I icke pladdra, såsom de som höra till folkslagen, ty de mena, att de skola bliva bönhörda för sin mångordighets skull.
8. Liknen därför icke dem, ty eder Fader vet vad I behöven, förrän I bedjen honom.
9. Därför skolen I bedja så: Vår Fader, som är i himlarna! Blive ditt namn helgat; Luk 11: 2 f.
10. komme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden;
11. giv oss i dag vårt behövliga bröd;
12. och förlåt oss våra skulder såsom och vi hava förlåtit dem, som äro oss skyldiga;
13. soh för oss icke in i frestelse, utan fräls oss från det onda.
14. Ty om I förlåtit människorna deras felsteg, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; Matt. 18:33. Mark. 11: 25.
15. men om I icke haven förlåtit människorna, så skall icke heller eder Fader förlåta edra felsteg.
16. Och när I fasten, mån I icke bliva dystra såsom skrymtarna; ty de vanställa sina ansikten, på det de må synas för människorna, att de fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått sin lön.
17. Men du, när du fastar, smörj ditt huvud och två ditt ansikte.
18. på det du icke må synas för människorna, att du fastar, utan för din Fader, som är i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall återgälda dig.
19. Samlen eder icke skatter på jorden, där mal och rost förstöra, och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla.
20. utan samlen eder skatter i himmelen, där varken mal eller rost förstöra, och där tjuvar icke bryta sig in ej heller stjäla. Luk. 12: 33.
21. Ty där din skatt är, där är ock ditt hjärta.
22. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är sunt, så är ock hela din kropp ljus. Luk. 11: 34 f.
23. Men om ditt öga är ont, så är hela din kropp mörk. Om nu ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort är icke då mörkret!
24. Ingen kan vara slav åt två herrar; ty antingen skall han hata den ene och älska den andre, eller skall han hålla sig till en och förakta den andre. I kunnen icke vara slavar åt Gud och mamon. Luk. 16: 13.
25. Fördenskull säger jag eder: Varen icke bekymrade för eder själ, vad I skolen äta, icke heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke själen mer än maten, och kroppen mer än klädnaden? Luk. 12: 22 f.
26. Sen på himmelens fåglar, de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de i förrådshus; likväl föder eder himmelske Fader dem. Överträffen I icke dem ganska mycket? Matt. 10: 31. Luk. 12: 6.
27. Men vilken av eder kan med (sitt) bekymmer sätta en aln[1] till sin livslängd? —
28. Och varför ären I bekymrade för kläder? Skåden liljorna på marken, huru de växa, de möda sig icke, ej heller spinna de;
29. men jag säger eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.
30. Men om Gud så kläder fältets gräs, vilket i dag är och i morgon kastas i ugn, månne icke mycket mer eder. I klentrogna?
31. Varen därför icke bekymrade, sägande: 'Vad skola vi äta, eller vad skola vi dricka, eller vad skola vi kläda oss med?'
32. Ty allt detta söka folkslagen. Ty eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta.
33. Men söken först hans rike och (hans) rättfärdighet, så skall även allt detta tilläggas eder.
34. Som sagt är: I skolen icke bekymras för morgondagen, ty morgondagen skall bekymras för sig själv. Var dag har nog av sitt onda.>>
- ↑ Gt. t. päkys, en hebreisk aln, motsvarade omkr. ½ meter.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
7 Kapitlet.
redigeraSlutet av Jesu bergspredikan.
1. >>Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda. Luk. 6: 37.
2. Ty med den dom, varmed I dömen, skolen I bliva dömda, och med det mått, varmed I mäten skall det mätas åt eder.
3. Men varför ser du grandet, som är i din broders öga, men märker icke bjälken i ditt öga? Luk. 6: 41.
4. Eller huru kan du säga till din broder: 'Håll, jag vill kasta ut grandet ur ditt öga', och se, bjälken är i ditt öga?
5. Du skrymtare, kasta först ut bjälken ur ditt öga, och då skall du se väl för att kasta ut grandet ur din broders öga.
6. Given icke det heliga åt hundarna, kasten icke heller edra pärlor för svinen, på det att de icke skola nedtrampa dem med sina fötter och vända sig om och riva eder.
7. Bedjen, och det skall givas eder; söken, och I skolen finna; klappen, och det skall öppnas för eder. Luk. 11: 9 f.
8. Ty var och en som beder, han får, och den som söker, han finner, och för den, som klappar, skall det öppnas.
9. Eller vilken är den människa bland eder, som, då hans son beder om bröd, giver honom en sten,
10. eller ock, (då han) beder om fisk, giver honom en orm?
11. Om nu I, som ären onda, förstån att giva goda gåvor åt edra barn, huru mycket mer skall icke eder Fader, som är i himlarna, giva dem gott, som bedja honom.
12. Därför, allt vad I viljen att människorna skall göra eder, det gören ock I åt dem, ty detta är lagen och profeterna. Luk. 6: 31.
13. Gån in genom den trånga porten; ty vid [är den port] och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå in genom den; Luk. 13: 24.
14. ty trång [år den port] och smal är den väg, som leder till livet, och få äro de som finna den.
15. Akten eder för lögnprofeterna, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande vargar.
16. Av deras frukter skolen I känna igen dem. Icke samlar man väl vindruvor av törnen eller fikon av tistlar. Luk. 6: 43 f.
17. Så bär vart och ett gott träd goda frukter, men det odugliga trädet bär odugliga frukter. Matt. 12: 33.
18. Ett gott träd kan icke bära onda frukter, icke heller kan ett odugligt träd bära goda frukter.
19. Vart och ett träd, som icke bär god frukt, avhugges och kastas i eld. Matt. 3: 10.
20. Alltså skolen I känna igen dem av deras frukter.
21. Icke skall var och en, som säger till mig: 'Herre, Herre', inkomma i himlarnas rike, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlarna.
22. Många skola säga till mig på den dagen: 'Herre, Herre, hava vi icke genom ditt namn profeterat och genom ditt namn utdrivit demoner och genom ditt namn gjort många kraftverk?' Luk. 13: 25 f.
23. Och, då skall jag bekänna för dem: 'Aldrig kände jag eder, gån bort ifrån mig, I som verken olagligheten.'
24. Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör dem, han skall bliva lik en förståndig man, som byggde sitt hus på klippan; Luk. 6: 47 f.
25. och slagregnet föll ned, och floderna kommo, och vindarna blåste och anföllo det huset, och det föll icke, ty det var grundat på klippan.
26. Och var och en som hör dessa mina ord och icke gör dem, han skall bliva lik en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden.
27. Och slagregent förr ned, och floderna kommo, och vindarna blåste och anföllo det huset, och det föll, och dess fall var stort.>>
28. Och det skedde, när Jesus slutade dessa ord, förvånades folkskarorna högeligen över hans lära, Mark. 1: 22. Luk. 4: 32.
29. ty han lärde dem såsom en som har makt och icke såsom deras skriftlärare.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
8 Kapitlet.
redigeraJesus renar en spetälsk, botar en hundrahövdings tjänare, Petrus' svärmoder och andra sjuka, stillar en storm på havet och utdriver onda andar.
1. Och då han steg ned från berget följde honom många folkskaror. Mark. 1: 40 f. Luk. 5: 12 f.
2. Och se, en spetälsk gick fram och tillbad honom, sägande: >>Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.>>
3. Och han räckte ut sin hand och rörde vid honom, sägande: >>Jag vill; var ren.>> Och strax renades han från sin spetälska.
4. Och Jesus sade till honom: >>Se till, att du icke säger det för någon; utan gå, visa dig för helgaren och bär fram gåvan, som Moses förordnade, till vittnesbörd för dem.>> 3 Mos. 14: 2.
5. Men då han gick in i Kapernaum, kom en hundrahövding fram till honom, bad honom Luk. 7: 1 f.
6. och sade: >>Herre, mitt barn ligger hemma förlamat och plågas gruvligt.>>
7. Han sade till honom: >>Jag skall komma och bota det.>>
8. Och hundrahövdingen svarade och sade: >>Herre, jag är icke värdig, att du går in under mitt tak, utan säg blott ett ord, och så skall mitt barn bliva läkt.
9. Ty jag är ju en människa under andras makt och har stridsmän under mig, och jag säger till denne: 'Gå', och han går, och till en annan: 'Kom', och han kommer, och till min slav: 'Gör detta', och han gör det.>>
10. Och då Jesus hörde detta förundrade han sig och sade till dem som följde honom: >>Sannerligen säger jag till eder: Icke ens i Israel har jag funnit en så tor tro.
11. Och jag säger eder, att många skola komma från öster och väster och lägga sig till bords med Abraham och Isak och Jakob i himlarnas rike; Luk. 13: 28.
12. men rikets söner skola gå bort till det yttre mörkret, där gråten och tändernas gnisslande skall vara.>>
13. Och Jesus sade till hundrahövdingen: >>Gå, såsom du har trott, så ske dig.>> Och i samma stunden blev barnet läkt.
14. Och då Jesus kom in i Petrus' hus, såg han hans svärmoder ligga och hava feber. Mark. 1: 29 f. Luk. 4: 38 f.
15. Och han fattade hennes hand, och febern lämnade henne, och hon stod upp och tjänade honom.
16. Men när det ble afton, förde de fram till honom många som hade demoner, och han drev ut andarna med ord och botade alla dem som hade ont,
17. på det att det skulle uppfyllas, som sades genom profeten Esaias, som säger: >>Han tog våra svagheter, och han bar våra sjukdomar.>> Jes. 53: 4.
18. Och då JEsus såg många folkskaror omkring sig, befallde han, att man skulle fara bort till andra sidan. Luk. 8: 22.
19. Och en viss skriftlärare kom fram och sade till honom: >>Lärare, jag skall följa dig, var du går.>> Luk. 9: 57 f.
20. Och Jesus sade till honom: >>Rävarna hava kulor och himlarnas fåglar nästen; men människans Son har icke (något), där han må luta sitt huvud.>>
21. Men en annan av lärljungarna sade till honom: >>Herre, tillåt mig först gå bort och begrava min fader.>>
22. Men han sade till honom: >>Följ du mig, och låt de döda begrava sina döda.>>
23. Och då han steg i båten, följde hans lärljungar honom, Mark. 4: 35. Luk. 8: 22 f.
24. och se, det blev en häftig storm på havet, så att båten omhöljdes av vågorna; men han sov.
25. Och de gingo fram och väckte hnom, sägande*: >>Herre, fräls vi vördärvas!>>
26. Och han sade till dem: >>I klentrogna, varför ären I rädda?>> Då stod han upp och näpste vindarna oich havet, oc det blev ett stort lugn.
27. Men människorna förundrade sig, sägande: >>Vad är denna för en, emedan både vindarna och havtet lyda honom.>>
28. Och då han kom till andra sidan, till gadarenernas land, mötte honom två, som hade demoner, vilka kommo ut från grifterna, ganska vilda, så att ingen kunde komma fram den vägen. Mark. 5: 1 f. Luk. 8: 26 f.
29. Och se, de ropade, sägande: >>Guds Son, vad hava vi att göra med dig? Är du kommen hit för att plåga oss i förtid?>>
30. Men långtifrån dem betade en hjord av många svin.
31. Och demonerna bådo honom, sägande: >>Om du utdriver oss, så skicka oss in i svinhjorden.>>
32. Och han sade till dem: >>Gån!>> Och de foro ut och begåvo sig in i svinen. Och se, hela hjorden störtade sig utför branten i havet, och de dogo i vattnet.
33. Men de, som vaktade, flydde och begåvo sig in i staden och berättade alltsammans, i synnerhet om dem som haft demonerna.
34. Och se, hela staden gick ut att möta Jesus; och när de sågo honom, bådo de honom, att hn skulle gå bort från deras gränser.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
9 Kapitlet.
redigeraJesus botar en lam, kallar Matteus, undervisar om fasta, botar en kvinna, som lider av blodgång, uppväcker en föreståndares dotter, gör två blinda seende och botar en dövstum.
1. Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.
2. Och se, de buro fram till honom en lam, som låg på en säng. Och när Jesus såg deras tro, sade han till den lame: >>Var vid god tröst, barn; dina synder förlåtas.>> Mark. 2: 3 f. Luk. 5: 18 f.
3. Och se, några av skriftlärarna sade vid sig själva: >>Denne smädar.>>
4. Och när Jesus såg deras överläggningar, sade han: >>Varför överläggen I ont i edra hjärtan?
5. Ty vilket är lättare att säga: 'Dina synder förlåtas', eller att säga: 'Stå upp och gå'?
6. Men på det I mån veta, att människans Son har makt på jorden att förlåta synder>> — sade han då till den lame: >>Stå upp, tag din säng och gå till ditt hus.>>
7. Och han stod upp och gick till sitt hus.
8. Men då folksarorna sågo det, fruktade de och prisade Gud, som givit sådan makt åt människorna.
9. Och Jesus gick bort därifrån och såg en nänniska, som hette Matteus, sittande vid tullen, och sade till honom: >>Följ mig!>> Och han stod upp och följde honom. Mark. 2: 14 f. Luk. 5: 27 f.
10. Och det skedde, när han låg till bords i huset, se, då kommo många tullnärer och syndare och lågo till bords med Jesus och hans lärljungar.
11. Och då fariseerna sågo det, sade de till hans lärljungar: >>Varför äter eder lärare med tullnärer och syndarna?ZZ
12. Men när han hörde det, sade han: >>De starka behöva icke läkare, utan de som hava ont.
13. Men gån och lärenn eder, vad det är: 'Jag önskar barmhärtighet och icke offer'; ty jag kom icke att kalla rättfärdiga, utan syndare.>>
14. Då kommo Johannes' lärljungar fram till honom, sägande >>Varför fasta vi och fariseerna, men dina lärljungar fasta icke?>> Mark. 2: 18 f. Luk. 5: 33 f.
15. Och Jesus sade till dem: >>Icke kunna brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är med dem? Men dagar skola komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.
16. Men ingen sätter en lapp av ovalkat tyg på en gammal klädnad, ty fyllnaden därav tager ifrån klädnaden, och det bliver värre hål.
17. Icke heller slår man nytt vin i gamla skinnflaskor, annars sprängas skinnflaskorna, och vinet rinner ut, och skinnflaskorna fördärvas. UTan man slår nytt vin i nya skinnflaskor, och så bliva båda bevarade.>>
18. Då han talade detta till dem, se, då kom en föreståndare in och tillbad honom, sägande: >>Min dotter har nyss dött, men kom du och lägg din hand på henne, och hon skall leva.>> Mark. 5: 22 f. Luk. 8: 41 f.
19. Och Jesus stod upp, och hans lärljungarföljde honom.
20. Och se, en kvinna, som hade haft blodgång i tolv år, kom fram bakifrån och rörde vid tofsen av hans mantel;
21. ty hon sade vid sig sjävl: >>Om jag blott får röra vid han mantel, så bliver jag frälst.>>
22. Men han vände sig om och såg henne och sade: >>Var vid gott mod, dotter, di tro har frälst dig.>> Och kvinnan blev frälst från den stunden.
23. Och då Jesus kom in i föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den sorlande mängden saade han:
24. >>Gån härifrån, ty flickan är icke död, utan hon sover.>> Och de nedskrattade honom.
25. Men när folkskaran blivit utdriven, gick han in och fattade hennes han, och flickan stod upp.
26. Och detta rykte gick ut i hela det landet. Luk. 7: 17.
27. Och då Jesus gick bort därifrån följde honom två blinda, som ropade och sade: >>Davids son, hav medlidande med oss!>>
28. Och då han kom in i huset, gingo de blinda fram till honom, och Jesus sade till dem: >>Tron i, att jag kan göra detta?>> De sade till honom: >>Ja, Herre.>>
29. Då tog han på deras ögon sägande: >> Ske eder efter eder tro.>>
30. Och deras ögon öppnades. Och Jesus tilltalade dem strängt, sägande: >>Sen till att ingen får veta detta.>>
31. Men de gingo ut och beryktade honom i hela landet.
32. Men när dessa gingo ut, se, då förde de fram till honom en stum människa, som hade en demon. Matt. 12: 22. Luk. 11: 14.
33. Och då demonen hade blivit utdriven, talade den stumme. Och folkskarorna förundrade sig, sägande: >>Sådant har aldrig varit sett i Israel.>>
34. Men fariseerna sade: >>Med demonernas furtstes utdriver han demonerna.>>
35. Och Jesus drog omkring i alla städerna och byarna, lärande i deras synagogor och itropande glädjebudskapet om riket och botande varje sjukdom och varje svaghet. Mark. 6: 6.
36. Och då han såg folkskarorna, ömkade han sig mycket över dem, ty de voro försmäktande och förskingrade såsom får, som icke hava herde. 4 Mos. 27: 17. Mark. 6: 34. 1 Petr. 2: 25.
37. Då sade han till sina lärljungar: >>Skörden är stor, men arbetarna få,
38. bedjen därför skördens Herre, att han utdriver arbetare i sin skörd.>> Luk. 10: 2.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
10 Kapitlet.
redigeraJesus utsänder sina tol lärljungar och undervisar om betydlesen av att bekänna hans namn.
1. Och han kallade fram sina tolv lärljungar och gav dem makt över orena andar till att utdriva dem och till att bota varje sjukdom och varje svaghet. Mark. 3:13 f. :7 f. Luk. 6: 12 f; 9: 1. Apg 1: 13.
2. Men dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, och Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder;
3. Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, tullnären; Jakob, Alfeus son, och Lebbeus;
4. Simon Kanaeus, och Judas Iskariaot, vilken ock överlämnade honom,
5. Dessa tolv sände Jesusut och befallde dem, sägande: >>Gån icke bort på folkslagens väg, och gån icke in i en samariters stad.
6. utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus. Matt. 15: 24.
7. Och gån och utropen och sägen: 'Himlarnas rike har kommit nära. Luk. 10: 9.
8. Boten sjuka, uppäcken döda, gören spetälska rena, utdriven demoner. I haven fått till skänks, given till skänks. Matt. 11: 5.
9. I skolen icke förvärva eder guld, icke heller silver, icke heller koppar i edra gördlar. Mark. 6: 8 f. Luk. 9: 3; 10: 4 f.
10. icke rensel för vägen, icke heller två livklädnader, icke heller skor, icke heller sta, ty ty arbetaren är värd sin mat.
11. Och till vilken stad eller by I kommen, utforsken vilken som där är värdig, och stannen där till dess I gån bort.
12. Men när I kommen in i huset, så hälsen det.
13. Och om huset är värdigt, så komme eder frid över det; men om det icke är värdigt, så ände eder frid tillbaka till eder.
14. Och vilken som icke mottager ecke hellerhör edra ord, gån ut ur det huset eller den staden och skaken av stoftet från edra fötter.
15. Sannerligen säger jag eder: Det skall vara drägligare för Sodoms och Gomorras land på doms dag än för den staden. Matt. 11: 24.
16. Se, jag sänder eder såsom får mitt ibland vargar. Bliven därför förståndiga såsom ormarna och menlösa såsom duvorna. Luk. 10: 3.
17. Men akten eder för människorna, ty de skola överlämna eder till synedrier, och i sina synagogor skola de gissla eder; Matt. 24: 9. Mark. 13: 9 f. Luk. 21: 12 f.
18. och I skolen även föras fram för hövdingar och konungar, för min skull, dem och folkslagen till vittnesbörd.
19. Men när de överlämna eder så skolen I icke vara bekymrade huru eller vad I skolen tala; ty det skall givas eder i samma stund, vad I skolen tala. Luk. 12: 11.
20. Ty det är icke I, som talen, utan det är eder Faders Ande, som talar i eder.
21. Och broder skall överlämna broder till döden; och fader barn, och barn skola sätta sig upp mot föräldrar och döda dem.
22. Och i skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull; men den som härdat ut till slut, han skall bliva frälst. Matt. 24: 9, 13.
23. Men när de förfölja eder i den ena staden, så flyn till den andra; ty sannerligen säger jag eder: I skolen alls icke hava slutat med Israels städer, förrän människans Son kommer.
24. En lärljunge är icke över sin lärare, icke heller en salav över sin herre. Luk. 6: 40. Joh. 13: 16.
25. Det är nog för lärljungen, att han bliver såsom sin lärare, och slaven såsom sin herre. Om de hava kallat husherren Beelsebul, huru mycket mer hans husfolk!
26. Frukten alltså icke för dem; ty intet är fördolt, som icke skall upenbaras, och intet är hemligt, som icke skall bliva känt. Mark. 4: 22. Luk. 8: 17; 12: 2 f.
27. Vad jag säger eder i mörkret, sägen det i ljuset, och vad I hören iörat, skolen I utropa på taken.
28. Och frukten icke dem som döda kroppen, men ickeförmå döda själen, utan frukten mer honom som kan fördärva både kropp och själ i Gehenna.
29. Säljas icke två sparvar ett ass[1]? Och icke en av dem skall falla till jorden eder Fader förutan.
30. Men även alla edra huvudhår äro räknade.
31. Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar. Matt. 6: 26.
32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall även jag bekänna inför min Fader, som är i himlarna.
33. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall även jag förneka inför min Fader, som är i himlarna.
34. I skolen icke mena, att jag har kommit för att sända frid på jorden; jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd. Luk. 12: 51 f.
35. Ty jag har kommit för att söndra en människa mot sin fader, och dotter mot sin moder, och sonhustru mot sin svärmoder, Mik. 7: 6.
36. och människans husfolk (bliva) hennes fiender.
37. Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värd, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd; Luk. 14: 26.
38. och vilken, som icke tager sitt kors och följer efter mig, han är mig icke ärd. Matt. 16: 24.
39. Den som finner sin själ, han skall mista den, och den som misat sin själ för min skull, han skall finna den. Luk. 17: 33. Joh. 12: 25.
40. Den som mottager eder, han mottager mig, och den som mottager mig, han mottager honom som har sänt mig. Luk. 10: 16. Joh. 13: 20.
41. Den som mottager en profets namn, han skall få en profets lön, och den som mottager en rättfärdig i en rättfärdig i en rättfärdigs lön.
42. Och vilken som giver en av dessa små allenast en bägare kallt (vatten) att dricka i en lärljunges namn — sannerligen säger jag eder: HAn skall alls icke mista sin lön.>>
- ↑ Ass var ett mynt, som motsvarade ungefär 5 öre.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
11 Kapitlet.
redigeraJohannes' sändebud. Jesus vittnar om Johannes och om folkets otro, prisar sin Fader och tröstar de betungade.
1. Och det skedde, när Jesus hade slutat att giva uppdrag åt sina tolv lärljungar, gick han bort därifrån för att lära och predika i deras städer.
2. Men då JOhannes i fängelset fick höra om Kristi gärningar, sände han genom sina Luk. 7: 18 f.
3. och sade till honom: >>Är du den som skulle komma, eller skola vi vänta en annan?>> 5 Mos. 18: 15.
4. Och Jesus svarade och sade till dem: >>Gån och berätten för Johannes vad I hören och sen:
5. blinda se, och halta gå, spetälskagöras rena, och döva höra, och döda uppväckas, och för fattiga förkunnas glädjebudskapet.
6. Och lycklig är den som icke stöter sig på mig.>>
7. Men då dessa gingo, begynte Jesus tala till folkskarorna om JOhannes: >>Vad gingen I ut i öknen att beskåda? Ett rör, som skakas av vinden? Luk. 7: 24 f.
8. Eller varför gingen I ut? För att se en människa klädd i fina kläder? Se, de, som bära fina kläder, äro i konungahusen.
9. Eller varför gingen I ut? För att se en profet? Ja — säger jag eder — ock mer än en profet.
10. Han är den, om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder min budbärare före ditt ansikte, vilken skall bereda din väg framför dig.' Mal. 3: 1. Mark. 1: 2.
11. Sannerligen säger jag eder: Bland dem, som äro födda av kvinnor, har icke uppstått någon större än Johannes döparen, men den mindre i himlarnas rike är större än han.
12. Och från Johannes döparens dagar intill nu lider himlarnas rike våld, och våldsmän rycka det till sig. Luk. 16: 16.
13. Ty alla profeterna och lagen profeterade intill Johannes;
14 och om I viljen antaga det: han är Elias, som skulle komma. Mal. 4: 5.
15. Den som öron, han höre.
16. Men vid vad skall jag likna detta släkte? Det är likt ett barn, som sitta på torgen, vilka ropa till de övriga Luk. 7: 31 f.
17. och säga: 'Vi blåste flöjt för eder, och I dansanden icke, vi uppstämde klagolåt, och I slogen eder icke (för bröstet).'
18. Ty Johannes kom och varken äter eller dricker, och de säga: 'Han har en demon.' Matt. 3: 4.
19. Människans Son kom och äter och dricker, och de säga: 'Se, en människa, storätare och vindrinkare, tullnärers och syndares vän!' Och visdomen rättfärdigas av sina verk.>>
20. Då begynte han förebrå de städer, i vilka hans flesta krafter hade blivit gjorda, därför att de icke hade ändrat sinne:
21. >>Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de krafter, som hade skett i Tyrs och Sidon, hade de längesedan i säck och aska ändrat sinne. Luk. 10: 13 f.
22. Dock säger jag eder: För Tyrus och Sidon skall det bliva drägligare på doms dag än för eder.
23. Och du, Kapernaum, icke skall väl du upphöjas intill himmeln? Du skall nedstörtas ända till Hades; ty om de krafter hade skett i Sodom, som hava skett i dig, så hade det förblivit än i dag.
24. Dock säger jag eder: För Sodoms land skall det vara drägligare på doms dag än för dig.>> Matt. 10: 15. Luk. 10: 12.
25. I den tiden tog Jesus till ordet och sade: >>Jag tackar dig, Fader, himmelens och jordens Herre, att du fördolde detta för visa och förståndiga och uppen barade det för barnsliga. Luk. 10: 21.
26. Ja, Fader, ty så blev välbehag inför dig.
27. Allt är mig överlämnat av min Fader, och ingen känner Sonen utom Fadern, icke heller känner någon Fadern utom Sonen och den, för vilken Sonen vill uppenbara (honom). —
28. Kommen till mig, I alla som ären uttröttade och betungade, och jag skall giva eder vila.
29. Tagen mitt ok på eder och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk av hjärtat, och I skolen finna ro för edra själar.
30. Ty mitt ock är nyttigt och min börda är lätt.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
12 Kapitlet.
redigeraJesus undervisar om sabbaten. Judarnas hat mot Jesus. Varning för synd mot den helige Ande. Jesu moder och bröder.
1. I den tiden gick Jesus genom sädesfält på sabbaten, och hans lärljungar voro hungriga och begynte avrycka ax och äta, Mark. 2: 23 f. Luk. 6: 1 f.
2. Men när fariseerna sågo det, sade de till honom: >>Se, dina lärljungar göra det som icke är lovligt att göra på en sabbat.>>
3. Men han sade till dem: >>Haven I icke läst vad David gjorde, när han var hungrig, och de som voro med honom: 1 Sam. 21: 1f.
4. huru han ick in i Guds hus, och de åto framläggningsbröden, som de icke var lovligt för dem som voro med honom, utan endast för helgarna? 3 Mos. 24: 5 f.
5. Eller haven I icke läst i lagen, att på sabbaten ohelga helgarna sabbaten i helgedomen och äro utan skuld? 4 Mos. 28: 9.
6. Men jag säger eder, att här är en som är större än helgedomen.
7. Och om I känden vad det är: 'Jag önskar barmhärtighet och icke offer'. så skullen I icke sakfällt de oskuyldiga. Hos. 6: 6. Matt. 9: 13.
8. ty människans Son är sabbatens herre.>>
9. Och han gick därifrån och kom till deras synagoga. Mark. 3: 1 f. Luk. 6: 6 f.
10. Och se, där var en människa, som hade en vissnad hand. Och för att de skulle anklaga honom, frågade de honom, sägande: >>Är det tillåtet att bota på sabbaten?>>
11. Men han sade till dem: >>Vilken människa är bland eder, som hat ettää får, och om detta faller i en grop på sabbaten, han icke fattar i det och drager upp det? Luk. 14: 5.
12. Huru mycket mer är då icke en människa än ett får? Alltså är det lovligt att göra väl på sabbaten.>>
13. Då sade han till människan: >>Räck ut din hand!>> Och han räckte ut den, och den återställdes frisk såsom den andra.
14. Men fariseerna gingo ut och höllo råd emot honom för att fördärva honom.
15. Men då Jesus förnamn det, drog han bort därifrån, och många följde honom, och han botade dem alla.
16. Och han tillsade demsträngt, att de icke skulle göra honom uppenbar,
17. på det att det skulle uppfyllas, som blev sagt genom profeten Esaias, som säger:
18. >>Se, min tjänare, vilken jag utvalde, min älskade, till ilken min själ har älbehag. Jag skall sätta min Ande på honom, och han skall förkunna en dom för folkslagen. Jes. 42: 1 f.
19. Han skall icke träta, ej heller skria, ej heller skall man höra hans röst på gatorna.
20. Ett bräckt rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke släcka, till dess han har utfört domen till seger.
21. Och på hans namn skola folkslagen hoppas.
22. Då fördes fram till honom en blind och stum, som hade en demon, och han botade honom så att den stumme talade och såg. Luk. 11: 14 f.
23. Och alla folkskarorna förånades högeligen och sade: >>Månne icke denne är Daids son?>>
24. Men då fariseerna hörde detta, sade de: >>Denna utdriver icke demonerna utom med Beelsebul, demonernas furste. Matt. 9: 34. Mark. 3: 22 f.
25. Men då han förstod deras överläggningar, sade han till dem: >>Varje rike som söndrar sig mot sig själv, föröds och varje stad eller hus, som söndrar sig mot sig självt, skall icke bestå?
26. Och om Satan driver Satan, så är han söndrad mot sig själv. Huru skall då hans rike bestå?
27. Och om jag driver ut demonerna med hjälp a Beelsebul, med vem driva då edra söner ut dem? Därför skola de vara edra domare.
28. Men om jag driver ut demonerna med Guds Ande, så har ju Guds rike hunnit till eder.
29. Eller huru kan någon gå in i den starkes hus och röva bort hans husgeråd, om han icke först binder den starke? Och då skall han plundra hans hus.
30. Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
31. Därför säger jag eder: VArje synd och hädelse skall förlåtas människorna, men hädelsen emot Anden skall icke förlåtas.
32. Och den som säger ett ord mot människans Son, det skall förlåtas honom, men den som sgäer mot den helige Anden, det skall icke förlåtas honom, varken i denna tidsåldern, ej heller i den kommane. Luk. 12: 10.
33. Gören antingen trädet gott och dess frukt god, eller gören trädet dåligt och dess frukt dålig; ty a frukten kännes trädet. Matt. 7: 16. Luk. 6: 43 f.
34. I huggormars avföda, huru kunnen I tala gott, som ären onda? Ty av hjärtats överflöd talar munnen.
35. Den goda människan tager ut et goda av det goda förrådet och den onda människan tager ut ont av det onda förrådet.
36. Men jag säger eder, att för vart och ett odugligt ord, som människorna tala, skola de avgiva räkenskap på doms dag.
37. Ty av dina ord skall du rättfärdigas, och av dina ord skall du sakfällas.>>
38. Då svarade några av skriftlärarna och fariseerna honom, sägande: >>Lärare, vi vilja se tecken av dig.>> Luk. 11: 16, 29 f.
39. Men han svarade och sade till dem: Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker efter tecken, och tecken skall icke gias det, förutom Jonas', profetens, tecken. Matt. 16: 4.
40. Ty såsom Johas var i havsdjurets buk tre dagar och tre nätter, så skall m'nniskans Son vara i jordens hjärta tre dagar och tre nätter. Jon. 2: 1 f.
41. Nineves män skola uppstå i domen med detta släkte och sakfälla det, ty de ändrade sinne efter Jonas' utrop, och se, här är mer än Jonas. Jon. 3: 5.
42. En drottning från söder skall uppstå i domen med detta släkte och sakfälla det, ty hon kom från jordens ändar för att höra Salomos visdom, och se, här är mer än Salomo. 1 Kon. 10: 1 f.
43. Men när den orena anden gått ut från människan, går han genom vattenlösa ställen, sökande vila och finner ingen. Luk. 11: 24 f.
44. Då säger han: 'Jag skall vända om igen till mitt hus, varifrån jag gick ut.' Och när han kommer, finner han det ledigt, sopat och prytt.
45. Då går han och tager med sig sju andra andar, värre än han själv, och de gå in och bo där; och den människans sista bliver värre än det första. Så skall det ock bliva med detta onda släkte.>>
46. Medan han ännu talade till folkskarorna, se, då stodo hans moder och bröder utanför, sökande att få tala med honom. Mark. 3: 31 f. Luk. 8: 19 f.
47. [Och någon sade till honom: >>Se, din moder och dina bröder stå utanför, sökande att få tala med dig].>>
48. Men han svarade och sade till den som sade honom detta; >>Vem är min moder, och vilka äro mina bröder?>>
49. Och han sträckte ut handen över sina lärjungar och sade: >>Se, min moder och mina bröder!
50. Ty vilken som gör min Faders vilja, som är i himlarna, han är min broder och syster och moder.>>
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |
13 Kapitlet.
redigeraJesus talar liknelser om himmelriket, mötes med förakt i sin fädernebygd.
1. På den dagen gick Jesus ut ifrån huset och satte sig vid havet. Mark. 4: 1 f. Luk. 8: 4 f.
2. Och många folkskaror församlades till honom, så att han steg i en båt och satte sig, och hela mängden stod på stranden.
3. Och han talade till dem mycket i liknelser, sägande: >>Se, såningsmannen gick ut för att så.
4. Och när han sådde, föll, somt vid ägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5. Och somt föll på klippig mark, där det icke hade mycket jord, och det gick snart upp, därför att det icke hade djup jord;
6. men då solen hade gått upp, förtorkades det, och därför att det icke hade rot, förvissnade det.
7. Och somt föll bland törnen, och törnena gicngo upp och kvävde det.
8. Och somt föll i den goda jorden och gav frukt, somt hundra, somt sextio och somt trettio.
9. Den som har öron, han höre!>>
10. Och lärljungarna gingo fram och sade till honom: >>Varför talar du till dem i linelser?>> Mark. 4: 10 f. Luk. 8: 9 f.
11. Men han svarade och sade: >>Eder är givet att känna himlarnas rikes hemligheter, men dem är det icke givet.
12. Ty den som har, honom skall det givas, och han skall hava överflöd, men den so icke har, från honom skall tagas även det han har. Mark. 25: 29. Luk. 8: 18; 19: 26.
13. Därför talar jag till dem i liknelser, emedan de seende icke se och hörande icke höra, icke heller förstå.
14. Och på dem uppfyles Esaias' profetia, som säger: Med hörseln skolen I höra och alls icke förstå, och seende skolen I se, och alls icke märka; Jes. 6: 9. Joh. 12: 40. Apg. 28: 26.
15. ty detta folks hjärta är fett, och med öronen hörde de tungt, och sina ögon hava de tillslutit, pådet de icke må se med ögonen och höra med öronen och förstå med hjärtat och omvända sig, och jag må läka dem.'
16. Men lyckliga ärom edra ögon, att de se, och edra öron, att de höra. Luk. 10: 23.
17. Sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga begärde att se vad I sen och fingo icke se det och höra vad I hören och fingo icke höra det.
18. Hören alltså I liknelsen om såningsmannen: Mark. 4: 13 f. Luk. 8: 11 f.
19. Till ar och en, som här ordet om riket och icke förstår det, kommer den onde och rövar bort det som är sått i hans hjärta. Denne är den som såddes vid vägen.
20. Men den, som såddes på klippig mark, är den som hör ordet och strax mottager det med glädje;
21. men han har icke rot i sig själv, utan är till en tid, men när det bliver trängsel eller förföljelse för ordets skull, strax tager han anstöt.
22. Men den som såddes bland törnena, det är den som hör ordet, och tidsålderns bekymmer och rikedomens svek förkväva ordet, och han bliver utan frukt.
23. Men den, som såddes i den goda jorden, är den som hör ordet och förstår det, vilken nu bär frukt och frambringar dels hundra och dels sextio och dels trettio.>>
24. En annan liknelse framstälde han för dem, sägande: >>Himlarnas rike är likt en människa, som sådde god säd i sin åker.
25. Men när människorna sovo, kom hans fiende och sådde dit dårrepe mitt ibland vetet och gick bort.
26. Men när sädesstrået sköt upp och bar frukt, så syntes och dårrepet.
27. Men husherrens slavar gingo fram och sade till honom: 'Herre, sådde du icke god säd i din åker? Varför har den då dårrepe?.
28. Men han sade till dem: 'En fientlig människa gjordedetta.' Och slavarna sade till honom: 'Vill du då, att vi gå bort och hämta det samman?'
29. Men han sade: 'Nej, på det att, då I samlen dårrepet tillhopa, I icke tillika med det skolen upprycka vetet.
30. Låten båda växa tillhopa intill skörden, och i skördetiden skall jag säga til skörde männen: Samlen först dårrepet tillhopa och binden det i knippor flr att upbärnna det, men fören vetet samman i mitt förådshus.>>
31. En annan liknelseframställde han för dem, sägande: >>Himlarnas rike är likt ett senapskorn, som fen människa tog och sådde i sin åker, Mark. 4: 31 f. Luk: 19.
32. vilket väl är mindre än alla frön, men, när det har äxt upp, är större än grönsakerna och bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och hava tillhåll bland dess vkistar.>>
33. En annan liknese talade han till dem: >>Himlarans rikem är likt en surdeg, vilken en kvinna og och gömde i tre sea[1] mjöl, till dess alltsamman blev syrat.>>
34. Allt detta talade Jesus i liknelser till folkskarorna, och utan liknelse talade han intet till dem, Mark. 4: 33.
35. på det att det skulle uppfyllas, som var sagt genom profeten, som säger: >>Jag skall öppna min mun i liknelser, jag skall uttala det som varit dolt från (världens) grundläggning.>>
36. Då han hade låtit folkskarorna gå, gick han in i huset. Och hans lärljungar kommo fram till honom och sade: >>Uttyd för oss liknelsen om dårrepet i åkern.>>
37. Men han svarade och sade: >>Den, som sår den goda säden, är människans Son,
38. och åkern är ärlden, och den goda säden, det är rikets söner, Men dårrepet är den ondes söner,
39. och fienden, som sådde det, är djävulen; och skörden är ridsålderns fulländning, och skördemännen är änglar.
40. Såsom nu dårrepet hämtas samman och uppbrännes i eld, så skall det vara i tidsåldrarnas fulländning.
41. Människans Son skall sända ut sina änglar, och de skola hämta samman utur han rike alla anstötar och dem som göra olagligheten,
42. och kasta dem in i eldsugnen, där skall gråten och tändernas gnisslande ara.
43. Då skola de rättfärdiga stråla fram såsom solen i sin Faders rike. Den som har öron, han höre!
44. Himlarnas rike är likt en skatt, som var gömd i åkern, vilen en människa fann och dolde, och i sin glädje går han gort och säljer allt, så mycket han har, och köper den åkern.
45. Åter är himlarnas rike likt en människa, en handlande, som sökte goda pärlor.
46. Och när han fann en enda dyrbar pärla, gick han bort och sålde allt, så mycket han hade och köpte den.
47. Åter är himlarnas rike likt en not, som kastades i havet och församlade (fiskar) av varje slag;
48. Och när den blev full, drogo de upp den på stranden och satte sig ned och plockade de goda i kärl, men de skämda kastade de ut.
49. Så skall det vara vid tidsåldrarna fulländning. Änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdigas mitt
50. och kasta dem in i eldsugnen, där gråten och tändernas gnisslande skall vara.
51. Förstoden I allt detta?>> De sade till honom: >>Ja.>>
52. Och han sade till dem: >>Därför är var och en skriftlärare, som har blivit lärljunge för himlarnas rike, lik en människa, en husherre, som ur sitt förråd tager ut nytt och gammalt.>>
53. Och det skedde, när Jesus slutade dessa liknelser, bröt han upp därifrån.
54. Och han kom till sin fädernesbygd och lärde dem i deras synagoga, så att de förvånades högeligen och sade: >>Varifrån har denne denna visdom och dessa krafter? Mark. 6: 1 f. Luk. 4: 16 f.
55. Är denne icke timmermannes son? Heter icke hans moder Maria, och hans bröder Jakob och JOsef och Simon och Judas?
56. Och hans systrar, äro de icke alla hos oss? Varifrån har då denne allt detta?>>
57. Och de stötte sig på honom. Men Jesus sade till dem: >>En profet är icke föraktad utom i sin fädernesbygd och i sitt hus.>> Luk. 4: 24. Joh. 4: 44.
58. Och han gjorde icke där många krafter för deras otros skull.
- ↑ Sea ar ett mått, som motsvarade omkr. 12 liter.
|
ñ Inledning | 1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Chr | 2 Chr | Esra | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | S. S | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Am | Ob | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal | Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Tess | 2 Tess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | Filem | Hebr | 1 Pet | 2 Pet | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Judas | Upp | 1917 |