←  Pingst
Blå oktober
av Harald Jacobson

Sommarbud
Midsommar  →


[ 29 ]

Sommarbud.

Som sippan bebådar
den kommande våren,
så är liten barfot
ett sommarens bud —
och sommaren följer
små fötter i spåren,
som fingo i armod
sin härdade hud.

Och skorna försvunno
som höljen från knoppar.
Och foten blef fri
och fick solstrålesmek —
den känner ej stenen,
där ystert den hoppar,
ej sorgernas törne
i yrande lek.

[ 30 ]

Ack, lyckliga vandring
i barndomens dagar,
då foten är vingad
af enfaldens tro!
Du kommer ej åter,
hur åldringen klagar,
om foten ock kläddes
i gyllene sko...

Små barfota fötter!
I damm I er höljen;
men ren är den väg,
som I solkiga gått.
Med armaste trasor,
o, förr I er döljen,
än gången på vägen
till laster och brott!

I båden oss sommar,
som går er i spåren,
och sien om styrka
för stapplande gång.
O, följde ock eder
oskyldighetsvåren,
när en gång I träden
i lifvets tvång!