Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter/Augusta Rålamb
| ← Till Fröken Clara Rålamb |
|
Till den evigt Dyrkade → |
Till Fröken Augusta Rålamb.
Det var i Labans tid en lära,
Som, om jag mins, gick ut derpå,
Att yngre Syster ej, i ära,
Må framför äldre Systern gå.
Jag gillar högligt denna lagen,
Helst när, till snillet och behagen,
De äro Gracer begge två.
Kalendern bryr sig ej om detta.
Men må den fritt, af slumpen ledd,
Framför Augusta, Clara sätta;
Vi andra sätta dem i bredd.
Och hvilken dag af dessa bådas,
Som följer eller föregår,
Den lika högt i värde står;
Med lika glada känslor skådas,
Och samma varma offer får.
Kom då att för Augusta tömma,
O Flora! dina skatters tal;
Om hellre Du, för en Rival,
Ej bör dem svartsjukt undangömma.
Men fåfäng vore denna harm,
Och fruktlöst detta svaga hinder,
Då oskulden, af ungdora varm,
Bland liljorna på Hennes kinder,
En ros af högre färgor binder,
Än Du kan ge åt Hennes barm.
Och Phebus! Du, hvars dubbla spira
Ger Ljusets lopp och Sången lag:
Bjud äfven Pindens röster fira
Vår älskade Augustas dag!
Mins, att Du lagern, som Dig kröner,
Från en af Hennes likar[1] har:
Mins, ren i Hennes unga dar,
Hvad pris Din konst af Henne röner:
Mins, främst af allt, för Dina Söner
Hvad Hennes Ätt beständigt var!
Dock vill ej jag åt mig begära
Ett kall, som illa förestådt,
Från mig till andra händer gått;
Att åt Behagen offer bära
Är icke mer min sälla lott:
Hon hör med rätta, denna ära,
Till yngre, bättre lyror blott.
Må de, i dag, med bifall pröfva
Den konst Apollo lärt dem öfva;
Må någon Son med Faderns röst,
I ädla samljud för vårt öra,
Augustas namn så prisadt göra,
Som det är kärt för våra bröst.
Och om en Grace, vid Hennes sida
Ännu af samma namn han ser,
Hvars mun med lika godhet ler,
Hvars ögon lika strålar sprida,
Och som från Cynthus eller Ida
Tycks, liksom Hon, ha stigit ner:
Må samma gärd ej henne felas;
Må offret mellan begge delas,
I lika strofers harmoni;
Och hvarje Syster af Behagen,
Som firar högtiden af dagen,
Dess ämne i sin ordning bli.
- ↑ Daphne.