Carl von Linnés resa till Skåne 1749/3 maj
| ← 2 maj |
|
4 maj → |
Maji 3
Regnet kontinuerade för middagen; men efter middagen var kallt och klart.
Göken hördes i dag första gången.
Pulsatilla sylvatica Fl. 448 eller ett slags oxeöron, som äro sällsynte utom skogarna närmast fjällen, visade sig nu i myckenhet i skogen, som bestod av sandmo övervuxen med tall, ljung, mjölon- och lingonris. Hon kallades här i Närke movippa. Efter denna icke är av botanisterna tillräckeligen beskriven, får jag här densamma avlämna: Radix perennis, fibrosa, insipida. Folia pinnata ex foliolis quinque, oblongis, latiusculis, fissis, sessilibus, viridibus, insipidis, margine & subtus piloris, facie Ranunculi Fl. 466 Scapus nudus, digiti longitudine, pilis albis adsperus. Involucrum uniflorum, monophyllum, multipartium, subtus pilis albis hirsutum, laciniis linearibus. Corolla hexapetala, parum nutans, intus nivea, extus invarnata & pilis griseis hirsuta: petalis ovatis. Staminium filamenta & antheræ flavæ. Pistilla capillaria.
Meloe Fn. 596 fanns vid vägen, den man mestedels fåfängt söker efter denne månad.
Emma, kvart 7½.
ÖSTERGÖTLAND
Tallarne Fl. 788, som växte jämte landsvägen i sandmoen, där vägen var mycket lägre, lågo med rötterna jämnt med översta jordskorpan hopflätade och det så tätt, att den tunna svartmyllan med mossan, som därpå växte, uppehölles liksom av ett tak, sedan den underliggande sanden var bortgraven till vägens förnödenhet, men en enda stor, rätt och nedstigande hjärtrot stödde och uppehölt hela trädet. Gavs alltså här tillfälle att betrakta denna rot långt nogare än den av någon botanico är beskriven. Tallstockarne, som voro avhuggne, bestodo utanpå av en vit yta och inuti av en fetare och brunaktig furu. Ytan hade icke lika många ringar i särskilte stockar, ej heller har jag hört ännu någon, som kunnat upplösa orsaken till desse vita ringars större eller mindre antal, eller huruledes kärnan intager efterhand ytan.
Lyncopodia Fl. 858, 859, 860 växte i skogen med Linnæa.
Tjällmo, kvart 7½. Här strök en ås förbi gästgivaregården på norra och södra sidan.
Åkrarna här i Östergötland voro merendels släta och icke ryggade som i Västmanland men i det stället avdeltes åkrarna liksom lindar med djupa vattufåror, som lågo vid pass ett par famnar breda och i parallell ställde.
Husbyfjöl, kvart 7½.
Mörten Fn. 329 lekte som bäst i sjön Boen, som låg väster om vägen.
Slättbygden i Östergötland passerades.
Hassle, kvart 7, blev vårt nattkvarter, Denne gästgivaregård påstod, att han icke var gästgivaregård utan rätta gästgiveriet i Skänninge.