De apokryfiska böckerna (1921)/Betoning av bibliska namn
| ← Ordförklaringar och sakupplysningar |
|
Mått, mynt och vikt → |
[ 277 ]
BETONING AV BIBLISKA NAMN
Vid uttalet av de bibliska namnen kunna i allmänhet nedanstående regler tillämpas. Vanliga namn med hävdvunnet uttal må dock bibehålla sin allmänt brukade betoning, också när den strider mot regler som annars gälla: Jerúsalem, Jordán, Samária osv. När språkbruket är vacklande i fråga om uttalet av ett namn, må frihet råda vid dess betoning: Jósua och Josúa, Sálome och Salóme osv.
För namnen i Gamla testamentet gälla följande allmänna regler:
1. I tvåstaviga namn lägges tonen på första stavelsen. Exempel: Ábner.
2. I trestaviga namn lägges, tonen på första stavelsen. Exempel: Ábsalom.
Undantag: namn som sluta på -a, och namn vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant; i dessa lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Makpéla, Habáckuk.
3. I fyr- och flerstaviga namn lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Abinádab, Kedorlaómer.
Undantag: namn som sluta på -ael, -eel, -iel, -uel, -iab, -eam och -oam: i dessa lägges tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Mehújael, Jerámeel, Seáltiel, Immánuel, Ohóliab, Jeróbeam, Abínoam.
För namnen i Apokryfiska böckerna och Nya testamentet gälla följande allmänna regler:
1. I namn vilkas sista stavelses vokal föregås av mer än en konsonant, eller vilkas näst sista stavelse innehåller en diftong lägges tonen på näst sista stavelsen. Exempel: Erástus, Betsaída.
2. I namn som sluta på -pater, -pator, -patra, -patris, -polis och -ius (märk dock Daríus) lägges tonen på den stavelse som omedelbart föregår dessa ordslut. Exempel: Sosípater, Eúpator, Kleópatra, Antípatris, Dekápolis, Lúcius.
3. I namn som sluta på -anus, -bulus, -dorus, -ene, -itis, -laus, -nika, -nice och -nikus lägges tonen på ordets näst sista stavelse. Exempel: Hyrkánus, Aristobúlus, Heliodórus, Mityléne, Trakonítis, Arkeláus, Tessaloníka, Berníce, Androníkus.
4. Namn som i samma eller snarlik form förekomma i Gamla test. behålla samma betoning som där. Exempel: Aminádab, Eleásar, Gálaad (jfr Gílead). Sábulon (jfr Sébulon).
Särskilt gäller detta vid namn på -ael, -eel, -iel osv. (jfr ovan regel 3 vid Gamla test.). Exempel: Gamáliel (jfr Gámliel), Róboam (jfr Rehábeam).
[ 278 ]
I följande namn angives uttalet genom de utsatta betoningstecknen:
Abrónas
Aférema
Ágabus
Akáikus
Akája
Akeldámak
Akiákar
Ákior
Ákvila
Álcimus
Alexandría
Alféus
Ampliátus
Ananías
Antiokía
Antíokus
Ántipas
Apollófanes
Apollónia
Apóllyon
Áppfia
Áradus
Arbéla
Áretas
Áreus
Ariárates
Arimatéa
Ársaces
Ártemas
Asarías
Áskalon
Asmodéus
Astýages
Asýnkritus
Attalía
Áttalus
Bacénor
Báckides
Bagóas
Barakías
Barjésus
Bárnabas
Bartiméus
Bartoloméus
Beréa
Betánia
Betfáge
Betóron
Betsúra
Betylúa
Bóssora
Cendebéus
Cesaréa
Dalmanúta
Dámaris
Daríus
Démofon
Dídymus
Diótrefes
Dorýmenes
Dosíteus
Éfesus
Ekbátana
Eleúterus
Elymáis
Élymas
Émmaus
Enéas
Épafras
Epafrodítus
Epénetus
Epífanes
Esdrélon
Esekías
Eúmenes
Eupólemus
Eútykus
Evérgetes
Evódia
Fasélis
Filadélfia
Filémon
Filétus
Filólogus
Filométor
Fortunátus
Fýgelus
Gábbata
Gennéus
Górgias
Gortýna
Harmagédon
Hegemónides
Helkías
Hérkules
Hermógenes
Heródias
Heródion
Hesóra
Hierónymus
Hymenéus
Ikónium
Jámnia
Jekonías
Júnias
Júpiter
Kallístenes
Kándace
Kelkías
Kénkrea
Kéreas
Kiséas
Kléopas
Kórasin
Laodicéa
Laséa
Lástenes
Lebbéus
Litóstroton
Lysánias
Lýsias
Lysímakus
Mackabéus
Mágadan
Mágdala
Mánaen
Mardokéus
Mattatías
Milétus
Mnésteus
Nanéa
Nehemías
Néreus
Nikánor
Nikodémus
Onesíforus
Onésimus
Onías
Osías
Pármenas
Pátara
Pátrobas
Pérgamus
Pérseus
Prókorus
Ptolemáis
Ptoleméus
Putéoli
Ródokus
Sackéus
Sálamis
Salmóne
Samotráce
Seleucía
Semías
Sícyon
Sóstenes
Sóstratus
Stéfanas
Stéfanus
Sýnsygus
Sýntyke
Syrakúsa
Tabíta
Taddéus
Teódotus
Teófilus
Tibérias
Timéus
Timóteus
Trófimus
Trogýllium
Tryféna
Tryfósa
Tyatíra
Týkikus
I följande arameiska uttryck må tonen läggas såsom här angives:
Dan. 5:25: mené mené tekél u-farsín. Matt. 27:46. Mark. 15:34: Elí, Elí (Eloí, Eloí), lemá sabaktáni. Mark. 5:41: talitá, kum. Mark. 7:11: korbán. Mark. 7:34: effatá. 1 Kor. 16:22: marána, ta.