←  Rötmånaden
Zätterbloms och annat hyggligt folk
av Ingeborg Dahllöf

Den nya våningen
De nya jungfrurna  →


[ 137 ]

DEN NYA VÅNINGEN.

Hr Zätterblom hade hälst velat stanna kvar på det gamla stället, men fru Zätterblom dref igenom sin envisa vilja och hyrde en ny våning, 400 kr. dyrare än den andra.

Med anledning häraf böll hr Zätterblom en längre nationalekonomisk föreläsning för henne för att söka klarlägga för henne nödvändigheten af att de enskilda samhällsindividerna prutade af på sitt syndiga behof af vällefnad och lyx.

Fru Zätterblom hörde tyst och småleende på. När hr Zätterblom på grund af absolut heshet efter två timmar måste afbryta sitt ungefär halffärdiga föredrag, sade hon mildt och vänligt:

»Ja, jag vet ju, att du anser alla kvinnor i fråga om affärsförstånd stå på svagsinnets gräns och att jag, din hustru, för länge sedan öfverskridit den, men inte förty förhåller det sig så, att vi gjort en mycket god och inkomstbringande affär därigenom att jag hyrt den nya dyrare våningen.»

Hr Zätterblom sade något mycket fult och syndigt med en mängd onda och hånfulla utrops- och frågetecken efter.

»Jo, det är så,» sade fru Zätterblom förklarande och fortfarande mycket vänligt, »att i den här gamla våningen ha vi intet badrum, men det finns det i den nya. Vi bestå af dig och mig, sex barn och en tjänarinna, [ 138 ]summa summarum nio personer. Vidare kostar ett bad i Renströmskan 1 kr. plus 25 öre i drickspängar. I den nya våningen bada vi en gång i veckan. Det blir 9 bad à kr. 1:25 = kr. 11: 25. Därigenom att vi ha badrum och bada hemma, inbespara vi således kr. 11:25 i veckan eller den lilla nätta summan af 585 kr. pr år. Våningen är 400 kr. dyrare än den här — det blir sålunda en ren vinst på 185 kr., framtrollad af mig, som ju enligt din åsikt inte begriper ett dugg af affärer.»

Och fru Zätterblom lade de feta händerna i kors i skötet och såg blygsam ut.

Hvad hr Zätterblom beträffar, flög han som en liten ond blixt kors och tvärs i salongen med händerna desperat nerkörda i byxfickorna, och den lidande blicken i taket, liksom sökte han ofvanifrån tröst i sina bekymmer.

»Har jag kanske inte räknat rätt??, smålog fru Zätterblom och höjde en smula ironiskt på ögonbrynen.

»Joooo, då! Som den värsta aritmetik,» kraxade hr Zätterblom med sin af allt det föregående talandet hesa och spruckna röst. »Men det är bara det lilla förbaskade felet, att vi inte bada en gång i veckan, inte ens en gång i måna —»

»Så börja vi med det nu i den nya våningen. Vi bada en gång i veckan och spara, som jag förut påpekat, 585 kr. om året.»

Hr Zätterblom gjorde halt framför henne. Hans eljes bleka ansikte liknade nu en glödande med ondska och vrede laddad eldkula. Han skrattade till ett bittert skratt och sträckte händerna hjälpsökande mot himmeln.

»Om vi alltså bada två gånger i veckan, spara vi in dubbelt så mycket eller 1170 kr. pr år?? Gör vi inte det, Beata?? Svara kvinna!!»

[ 139 ]»Jooo,» sade fru Zätterblom efter en stunds ansträngande hufvudräkning. »Det har sin matematiska riktighet.»

»Och om vi bli ännu renligare och bada fyra gånger i veckan få vi en inkomst på 2340 kr. Inte sannt, det är din intelligenta åsikt om saken??? Bada vi en gång om dagen, springer inkomsten upp till 4095 kr. om året, och besluta vi oss för att bli vattendjur på allvar och krypa i badkaret en gång i timman, kommer vi upp till 98280 kr. På tio år och med ränta på ränta — —»

Hr Zätterblom tystades, när han hunnit till denna punkt, af ett lätt slaganfall. Doktorn kom, hr Zätterblom fördes till sängs och fick ett dussin blodiglar bakom hvart öra samt en isblåsa på hjässan.

⁎              ⁎

Herrskapet Zätterblom hade flyttat in i den nya våningen, och man hade kommit så pass i ordning, att fru Zätterblom ansåg det lämpligt att börja ekonomiskt utnyttja badrummet. Hon skulle själf taga första badet.

»Kan du förklara den här inrättningen för mig»? sade hon och förde hr Zätterblom till det lilla badrummet, som smalt och mörkt låg inklämdt mellan korridoren och sängkammaren. »Hvar skall man få det varma badvattnet från?»

»Jo,» sade hr Zätterblom i den där järncylindern öfver eldstaden finns det vatten — det är som en ångpanna —»

»Ångpanna» upprepade fru Zätterblom nervöst. »Ångpanna?!! Brukar dom inte explodera???

»Jojo men», försäkrade hr Zätterblom med ett grymt leende. »Det är nästan det roligaste dom vet. [ 140 ]För några år sedan exploderade i Stockholm en sådan där badrumsångpanna, väggarna störtade omkull, två våningar blefvo obeboeliga, halfva huset blef ramponeradt, hundrafemtio glasrutor i de närmaste byggnaderna sprungo sönder.»

»Och den stackaren som badade?? O, hur gick det med —»

»Asch, det fick man aldrig reda på. Hon försvann spårlöst.»

»Och nu hoppas du det skall gå på samma sätt med mig,» sade fru Zätterblom stelt. »Äsch, kom inte med några invändningar! Jag vet ju ändå att det är så.» Och med en snyftning slöt hon badrumsdörren efter sig.

⁎              ⁎

Ja, under de tre närmaste timmarne badade fru Zätterblom.

Vi vilja inte ingå i några detaljer utan bara i stora drag redogöra för händelsernas rätt trista utveckling.

Fru Zätterblom tände upp eld under vattencylindern och klädde af sig. Hon hade glömt att taga stol med sig och lade därför kläderna på badkarskanten.

I eldstaden blossade björkvedsbrasan, och efter en halftimme var det förfärande hett i det lilla badrummet. Blodet steg åt hufvudet på fru Zätterblom, det svindlade för ögonen och ett hjärnslag var i raskt antågande. Fru Zätterblom kastade upp dörren till korridoren — en isande kall luftström svepte in och kom hennes tänder att skallra och hennes hud att blifva gredelin och knottrig. I en fart drogs dörren igen.

Så kom hon att tänka på, att cylindern kunde explodera, om vattnet blefve för hett — o, den måste [ 141 ]tömmas! Hon vred på en kran öfver karet och gaf till ett gallskrik. Det var duschkranen hon vridet på, och från taket störtade ett stridt, iskallt rägn ner öfver henne, öfver badkaret och kläderna på kanten.

Så fann hon då till sist den rätta kranen, och vattnet kom störtande från cylindern. Det var bara ljumt, och det stod knappast ett kvarter öfver badkarsbottnen.

Nåja, man finge ju inte ha för stora pretentioner, man kunde inte begära att ha en hel sjö att plaska i, och ginge inte vattnet öfver hela kroppen, kunde man ju vända på sig, rulla rundt.

Och fru Zätterblom kröp i karet —.

Det gör oss ondt att behöfva säga det, men karet var inte afsedt för en så omfångsrik person som fru Zätterblom. Hon fastnade ungefär halfvägs och nådde inte ner ens till vattenytan.

Nåja, så kunde hon taga en vanlig afrifning då — ack, hon hade glömt att taga med både handduk och lakan! Ja, då kunde hon kanske i stället värma mera vatten och fylla det eländiga karet ända till randen — det fanns ingen mera ved inne!

Ett ögonblick funderade fru Zätterblom på att gå ut i köket och hämta jungfrun till hjälp, men tanken på, att hon då skulle vara tvungen att passera förbi den öppna dörren till salongen, där hr Zätterblom satt och hånlog för sig själf, kom henne att afstå från denna plan.

Hon stannade kvar i badrummet, en timme, två timmar, ända tills hon hörde hr Zätterblom stöfla omkring i korridoren, taga på sig ytterkläderna och småhvisslande gå ut igenom tamburdörren. Då samlade fru Zätterblom ihop de drypande våta klädes[ 142 ]persedlarne och flydde i paradisdräkt in i sin sängkammare.

Senare på aftonen höll hr Zätterblom ett skämtsamt föredrag öfver kvinnliga affärsgenier. Fru Zätterblom svarade inte. Hon kunde inte. Så förfärligt nös och så hostade hon. Men hon tog en hammare och några goda fyratumsspikar i verktygslådan och gick ut och spikade igen badrumsdörren till evig tid.