Ett gammalt ämne
| ← August Blanche |
|
Prolog vid Artistklubbens högtidsdag 1882 → |
Ett gammalt ämne.
Vid Publicistklubbens årsfest 1889.
Ännu ett glas . . . om ock ej första gången
den skålen höjes i ett festligt lag — —
Ett gammalt ämne, evigt ungt i sången,
vill äska tystnad vid en lyras slag.
Ett gammalt ämne . . . Men hur världen larmar,
den aldrig tysta kan det minnets röst
som hviskar tyst om mjuka modersarmar,
som slöto älsklingen till huldrikt bröst.
Ett gammalt ämne . . . Men du minns kanhända,
en lockig lekkamrat från barnadar,
hvars minne, hur än åren hjulen vända,
du gömmer, grånad vorden, lifsvarmt kvar.
Ett gammalt ämne . . . Men när blek du vänder
från striden, där ditt hjärteblod du spillt,
då har du kanske känt en systers händer
från sargadt änne torka svetten mildt.
Ett gammalt ämne . . . Men när du får trycka
din ungdomsbrud i famnen, — sälla två —
då känner du att lifvets högsta lycka
i detta »gamla» döljer sig ändå.
Ett gammalt ämne . . . Genom stjärnehimmel
till jordesöner dock ett budskap hann,
från andekörerna i Fausts himmel
»Das ewig weibliche zieht uns hinan».
Ett gammalt ämne . . . evigt ungt i sången,
som stiger, som en Fänix ur sitt bål.
Ännu ett glas, om ock ej första gången
i festligt gille tömmes kvinnans skål!